fredag 29 augusti 2014

Malena Ernman på jakt efter nya poäng



Den kungliga operan i Stockholm, som naturligtvis redan är fin genom sitt namn och sin egentliga verksamhet, har just blivit lite finare. Man ska nämligen hålla stängt på lördag, som någon sorts protest mot att SvP håller valmöte i staden. Det hade dock inte varit ett riktigt poserande, om man inte samtidigt såg till att proklamera sitt ställningstagande genom affischer på fasaden, givetvis "för mångfald". Angående operan och dess mångfald, kan vi förresten titta på deras styrelse och ledning:


Kungliga operans utspel har även givit Malena Ernman en ny chans att få plocka några poäng. Hon är visserligen inte anställd där, eller har någon koppling dit, men socialistiska Dagens Arena ger henne ändå utrymme att prisa aktionen:

"Det är ett stort steg att en kommunal konstnärlig institution tar ett så tydligt politiskt ställningstagande."

Själv ställer jag mig frågan om kommunala konstnärliga institutioner ska ta politisk ställning. Framför allt undrar jag om det verkligen är ett stort steg att göra en markering mot Svenskarnas Parti, ett ställningstagande som knappast lär vara särskilt kontroversiellt i de egna leden, eller bland politikerna de ska ta hänsyn till. Malena fortsätter:

"Jag är inte anställd på Kungliga operan och har ingen koppling dit, men det är toppen att de har skyltar som det står 'operan gillar olika' på."

På vilket sätt är det "toppen" att göra en så fullständigt meningslös markering? Det är inte en särskilt vild gissning att det för varken operan eller Malena Ernman handlar om att göra skillnad, utan som vanligt bara att marknadsföra sig själva.







Dagens bild: Valaffisch FI


Igår tittade vi på en valaffisch för Folkpartiet Stockholm, där en bild av en mycket fin människa med ett mycket fint budskap skulle ta partiet över 6%. Idag ska vi lämna flosklernas förlovade land och bege oss in i det totala vansinnet, eller som de kallar sig själva: Feministiskt Initiativ:




Hur man än ser på det, spelar detta budskap ingen större roll. FI kommer troligen inte in i riksdagen, än mindre in i regeringen. Istället kommer Miljöpartiet som vanligt garantera att inflödet från Afrika och Mellanöstern maximeras. Vi rör oss nu i ganska rask takt mot avgrunden, och många menar att det är lika bra det, så vi får själva kollapsen avklarad och kan börja återbyggandet desto tidigare.

Twitter




torsdag 28 augusti 2014

Islamiseringens Storbritannien


Russia Today berättar idag i korthet om några konsekvenser av den mångkulturella ideologin i Storbritannien och hur den kan sättas i samband med islamisering och terror:



I reportaget ser vi som hastigast en bild från halshuggningen av den amerikanske journalisten James Foley, där förövaren har identifierats som just en brittisk medborgare. Idag berättar också De Telegraaf att James Foley, tillsammans med åtminstone en annan västerlänning, satt i en sorts ISIS-fängelse, vars chef var en nederländsk medborgare, som kallar sig "Abu Obeidah el Maghreba". Det tagna namnet antyder att han, föga förvånande, är av marockanskt ursprung.

James Foley och den brittiske
medborgare som ska döda honom.

Jag vill i sammanhanget påminna om denna utmärkta video, där jihadister, Geert Wilders och jag själv är överens:




Tidigare artiklar om stöd för IS(IS) i Nederländerna:







Dagens bild: Valaffisch för Folkpartiet



Ovanstående bild har jag inte på något sätt manipulerat, utan det är en alldeles äkta valaffisch som Folkpartiet utformat för att attrahera så många väljare som möjligt. Nu är svensken, och i synnerhet folkpartisten, ofta en outgrundlig varelse politiskt, men är ovanstående individ och "budskap" verkligen de absolut ultimata magneterna?

På vår sida skämtar vi gärna om Erik Ullenhag och hans aldrig sinande ström av floskler. Det skulle dock vara mycket intressant att veta hur alliansväljare egentligen ser på honom. Uppenbarligen tyckte iallafall Folkpartiet i Stockholm att denne man borde vara ett rejält dragplåster. Bilden spreds med texten:


Självklart delar jag gärna, eftersom jag tycker affischen är underbar. Jag är också nyfiken på reaktionerna på Twitter. Erik Ullenhag lämnar där gärna någon floskel med jämna mellanrum, som nästan undantagslöst får en mängd elaka kommentarer, och inte en enda uppmuntrande. Kommer nu denna affisch åtminstone att få ett litet glatt tillrop?

Twitter






Ribbing med nya råd när åsikter bryter etiketten




Magdalena Ribbing. Blotta namnet framkallar ett leende, som inte alls är illvilligt. Det är bara det att hennes värld, eller den värld och de värderingar hon vill förmedla, är så främmande för en normal svensk grottmänniska, som jag själv. Möjligen spelar hon en roll, men hon får alltså betalt för att skriva om hur man besvarar bröllopsinbjudningar och använder olika bestick. Det kan också vara så att hon på riktigt är en verklig överklassmänniska som på fullt allvar värderar dessa ting, vilket också har sin komik.

Nåväl, nu ska vi inte tala om bordsskick eller dylika ting, utan om de underbara tillfällen då Magdalena Ribbing ger oss läsare råd, eller snarare direktiv, om hur vi bör hantera främlingsfientliga bekanta i sociala situationer. Hon har faktiskt berört problematiken förut, i december 2013, då frågeställningen löd "Är det okej att säga ifrån till släktingar med exempelvis kvinnoförnedrande eller smygrasistiska åsikter?" Den frågan är ju rolig på så många sätt, exempelvis varför inte klart framförda hårdföra rasistiska åsikter är ett problem.

Nu är vår Ribbing tillbaka med en nästan identisk problemställning, som jag gissar att hon författat själv, för det kan väl ändå inte finnas människor därute som brottas med detta problem och dessutom vill veta hur Ribbing ser på det? I Metro kan vi läsa om hur man bör bete sig i politiska diskussioner, där det första svaret är helt intetsägande, men när det handlar om "ljusskygga" åsikter, förhåller det sig annorlunda:

Bör man agera på något särskilt sätt när det gäller mer ljusskygga ståndpunkter, som antyder på exempelvis rasism eller sexism?

– Bara när det kommer rastiska-främlingsfientliga-homofobiska åsikter behöver man lägga sig i samtalet. Men när ljusskygga åsikter vädras säger man det man anser vilket rimligen är: ”Du har fel, ge mig fakta till det du påstår, du har inga belägg för detta, det du säger är odemokratiskt” med mera. Och så försvarar man sin ståndpunkt till dess att man har alla med på sin sida. Säger man ingenting när någon uttrycker sig rasistiskt eller homofobiskt så är man feg.

"Antyder på"? Om nu Ribbing författat dessa frågor själv, bör hon kanske ägna mer tid åt läsning, än skaldjursbestick. Det första som är roligt, och mycket typiskt, är att man helt enkelt har en skyldighet att lägga sig i när någon med ljusskygga (vilket rimligen betyder icke politiskt korrekta) åsikter yttrar sig. Denna skyldighet har man endast då, men inte när någon framför liberala eller socialistiska tankar.

Det mest märkliga i svaret är dock hur man bör, eller snarare måste, förhålla sig till dessa åsikter. Varför är det omöjligt att ha en intressant diskussion kring exempelvis invandringsfrågan? Istället ska man alltså alltid säga "Du har fel. Du har inga belägg för detta". I verkligheten, utanför Ribbings bjudningar, finns det naturligtvis en uppsjö av belägg och statistik för att stödja en "ljusskygg" hållning. Jag har sett få debatter där sverigedemokrater förlorar på grund av att motståndaren har så fantastiskt mycket bra "belägg" att komma med.

Mest komiskt i den lilla utläggningen lär vara meningen "Och så försvarar man sin ståndpunkt till dess att man har alla med på sin sida". Jag misstänker att Ribbing inte deltagit i särskilt många politiska diskussioner, ty slutresultatet att man kan tjata tills man verkligen har alla på sin sida förekommer knappast. Inte ens om man står för så ljusa och fina värderingar som Ribbing förklarar är rimligt.





onsdag 27 augusti 2014

Johan Norberg varnar för "tjat" om SD - i en text om SD




Johan Norberg är en liberal skribent, på senare tid främst känd genom boken  "Migrationens kraft – därför behöver vi öppna gränser", som han författade tillsammans med likasinnade Fredrik Segerfeldt. Som titeln antyder vill den sprida den sedvanliga liberala idén om hur "frihet", "rörlighet" och "öppenhet" på ett magiskt sätt skapar någon form av "dynamik", som i sin tur bygger välstånd. Dess teser och underlag har sågats av den mer grundlige Tino Sanandaji, vilket vi då bland annat tittade på i "Tino Sanandaji sågar lögnerna" och "Realistiskt med fri invandring".

I dagens Metro bjuder Norberg på ett inlägg, kallat "Inse att ert tjat gynnar SD", som faktiskt har ett par poänger, men även ett par rejält irriterande idiotier. Till att börja med är det förstås ironiskt att han uppmanar alla att sluta tala om SD genom att publicera en krönika om partiet, men jag antar att han anser att just han, genom sina unika poänger och liberala intelligens, har någon sorts frikort. Hans huvudpoäng, att väldigt mycket sätts i relation till SD, är någonting jag själv har funderat på och glatts åt. I Frankrike uttrycker Marine Le Pen det som att Front National är politikens "centre de gravité", alltså den tyngdpunkt kring vilket allt rör sig. Johan Norberg skriver bland annat:

"Tänk ändå den som var fotograf och hade tagit några bra bilder på Jimmie Åkesson. Då skulle royaltypengarna rassla in denna valrörelse, för politiker och journalister försöker släpa in Sverigedemokraterna i varenda diskussion. Snart går det väl inte längre att skriva om muffinsrecept eller Allsång på Skansen utan att det bildsätts med en flinande Åkesson.

Partierna slutade slå på detta lilla post-nazistiska parti och började i stället använda det som slagträ mot de andra partierna – eller kanske snarare som ett järnrör. Gynnar det här utspelet SD? Spelar det där SD i händerna? Till och med Fredrik Reinfeldts ovanligt principfasta försvar för ökad flyktinginvandring häromveckan anklagades för att gynna SD, då han är beredd att betala vad det kostar med dagens mottagningssystem. Och de som kritiserar Reinfeldt för det anklagas i sin tur för att spela SD i händerna genom att mörka kostnaderna, vilket spär på politikerföraktet.

I spalterna pågår samtidigt en metadiskussion om vad som måste göras för att inte SD ska få vind i seglen. Ska vi sluta svartmåla Sverige eftersom det bara förstärker SD:s världsbild, eller ska vi tvärtom tala tydligare om de blottor i samhället som SD spelar på, så att de inte blir ensamma om det? Ska de etablerade partierna bli mer kritiska till invandring, eller skulle det tvärtom legitimera de främlingsfientliga, som det gjorde i Danmark och Frankrike?"

Precis så är det, men vad Norberg inte förstår är att det framför allt beror på hur bisarr, förljugen och tystad all diskussion kring invandring har blivit i Sverige. Det som Jan Tullberg kallar "Låsningen". Att någon sätts i relation till SD, så fort denne vågar yppa något om invandringen, beror ju på att just SD är det enda partiet som har en egen linje i frågan. Slutligen kommer då den aspekt, som Norberg berör i sista stycket, och som handlar om vilken regeringspolitik som bör bedrivas.





I svensk debatt har många självgoda ord sagts om hur inte minst den danska regeringen ökat främlingsfientligheten genom att anamma Dansk Folkepartis retorik. Tanken är att om de fina partierna försöker bli kopior av det onda, så vill människorna slutligen ha originalet. Jag tror i och för sig inte att det finns mycket stöd för den teorin, men de fina politikerna lär inte heller kunna bekämpa nationalistiska partier genom att gå åt andra hållet. Fredrik Reinfeldt har fått mycket beröm, och är troligen själv mäkta stolt, över att han "tydligt markerar" mot SD, exempelvis genom att på pin kiv göra upp med Miljöpartiet om ännu mer generös invandring. Resultatet blir förstås att samhällsproblemen accelererar och SD fortsätter att öka. Att det inom mediekåren fortfarande anses enormt fyndigt att ens yppa "järnrör" är egentligen förbluffande, men så ser vår så kallade intelligentia ut. Det blir sedan återigen dags för Norberg att visa sin fäbless för önsketänkande och bristande logik:

"Utifrån mitt perspektiv är det alldeles för många som röstar på SD, men det är trots allt en liten minoritet. Andelen svenskar som tycker att invandringen är lagom eller för liten är fler än de som tycker att den är för stor, enligt Sifo, och de har blivit sex procentenheter fler de senaste tio åren. En aktuell SOM-undersökning visar att svenskarna är betydligt mer oroade över ökad främlingsfientlighet än över ökad invandring."

Det må vara en minoritet som röstar på SD, men det är ingen liten minoritet. Det handlar om hundratusentals svenskar och partiet lär om några veckor bli större än Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och troligen även Miljöpartiet. Den där berömda undersökningen om huruvida man var oroad över främlingsfientlighet eller ökad invandring sågades rejält redan när det begav sig, men den imponerade uppenbarligen stort på etablissemanget. Det är två helt olika frågor och det är fullständigt idiotiskt att jämföra dem.



Avslutningsvis skulle jag vilja påstå att det är verkligheten och samhällsutvecklingen som gynnar Sverigedemokraterna. Partiets och mediernas utveckling har på många sätt följt den franska, med några års eftersläpning. Först bestämde alla medier att man skulle tiga ihjäl Front National. Stödet för partiet ökade. Sedan skulle man verkligen granska det kritiskt. Stödet ökade ytterligare. I Europavalet blev det landets största och det finns inte en journalist som kan göra ett dyft åt den saken.






Den franska regeringen nu klar



Så har då Frankrikes premiärminister Manuel Valls presenterat sin nya regering, följaktligen känd som "Valls II". Regeringen "Valls I" höll i fem månader och var därmed bland de kortaste under hela den femte republiken, etablerad av Charles de Gaulle 1958. Det blir också president François Hollandes tredje regering, vilket också är intressant med tanke på att han valdes 2012 och normalt sett ska sitta till 2017. Bland ministrarna syns en del gamla och en del nya ansikten. Fyra försvinner och sex nya tillkommer.

Varje franskt ministernamn må sakna allmänintresse för svensken, men då svensk media knappt rapporterar från Europa överhuvudtaget, slår jag på stort och visar hela listan. Från vänster till höger, från ovan och nedåt:


Manuel Valls, premiärminister
Laurent Fabius, utrikesminister
Ségolène Royal, ekologi- och energiminister

Marisol Touraine, social-, hälso och kvinnominister
François Rebsamen, arbetsmarknadsminister
Bernard Cazeneuve, inrikesminister

Fleur Pellerin, kultur- och kommunikationsminister
Patrick Kanner, stads-, ungdoms- och sportminister
George Pau-Langevin, minister för utomeuropeiska departement

Najat Vallaud-Belkacem, utbildningsminister
Christiane Taubira, justitieminister
Marylise Lebranchu, minister för decentralisering och statlig reform

Stéphane Le Foll, jordbruksminister
Emmanuel Macron, ekonomi- och industriminister
Sylvia Pinel, bostadsminister

Jean-Yves Le Drian, försvarsminister
Michel Sapin, finansminister


Enligt opinionsinstitutet Odoxa förväntar sig 8 av 10 fransmän att den nya regeringens ekonomiska politik varken kommer att vara tydlig, effektiv eller korrekt. Intressant nog är även vänsterväljarna, inklusive de som röstade på regerande Socialistpartiet, skeptiska. Bland dessa förväntar sig 3-4 av 10 att den ekonomiska politiken kommer att uppfylla ovanstående kriterier. En övervägande majoritet stöder dock presidentens och premiärministerns beslut att göra sig av med upprorsmakaren Arnaud Montebourg, som var ekonomi- och industriminister i den föregående regeringen. Mannen som ersätter honom, den blott 36-årige Emmanuel Macron, kallas av Le Figaro för "anti-Montebourg", då han anses vara den raka motsatsen till allt som hans föregångare stod för. Samtidigt verkar han i sanning vara just en sådan produkt av systemet som Marine Le Pen alltid kritiserar. Macron gick först elitskolan Sciences-Po, för att sedan naturligtvis avsluta med maktens absoluta plantskola ENA. Precis som de svenska Socialdemokraterna, leds de franska av personer som hela sitt liv enbart strävat efter makt, men den stora skillnaden är att, medan de svenska Socialdemokraterna består av svagbegåvade individer som spenderat hela sin ungdom i Unga Örnar och SSU, består toppskiktet i Parti Socialiste av intelligenta individer som har ordentliga akademiska utbildningar.

Intervjun där Marine Le Pen just kritiserar dessa eliter och hur de korsbefruktar varandra ses här.

63% anser, i likhet med Front National, att Nationalförsamlingen bör upplösas, vilket skulle leda till nyval. Som jag skrev igår, förblir det stora problemet president François Hollande själv, som torde vara mindre populär än vilken av dessa ministrar som helst. Det är dessutom, vilket Front National också länge kämpat för, hög tid att införa proportionella val, då det är fullkomligt absurt och odemokratiskt att Front National, som senast fick 18% i parlamentsvalet, har två ledamöter av 577, medan det omvända gäller för De Gröna, vars 2% gav dem 18 ledamöter.






tisdag 26 augusti 2014

Dagens allra dummaste krönika mot SD


Facebooks egen Christian Thorén

Som väntat börjar de nu dugga ganska tätt, de där små inläggen signerade av en Lindberg eller en Cantwell, som förklarar varför vi inte ska rösta på Sverigedemokraterna. Det kan handla om hur korkade partiets företrädare är, eller mer allmänt om "människosyn" och "alla människors lika värde".

I dagens Expressen bjuder den aldrig särskilt briljante Lars Lindström på en märklig liten krönika, som avhandlar ett par olika torgmöten som Jimmie Åkesson hållit. Som vanligt är en viktig ingrediens att utmåla en nedsättande bild av SDs anhängare och en desto finare av dess motståndare.

"Många är pensionärer. En man som står framför mig har "Pride and Glory" tatuerat på sin rakade skalle. En manlig motdemonstrant bär kostym, vit skjorta, slips och solglasögon. En kvinnlig har svart t-tröja och en skylt där det står 'Finns det hjärterum så finns det stjärterum'."

Japp, SDaren är skinhead och motdemonstranten bär kostym och slips, en bild som jag tror aldrig har setts i verkligheten. Vi bjuds sedan på några ödsliga skildringar från Fagersta och Hallstahammar. De kan möjligen vara korrekta, för jag har sett även andra partiers torgmöten och det är inte heller några enorma begivenheter.

Lindströms inlägg är dock ett stilistiskt och analytiskt under jämfört med alstret jag här tänkte ta upp. Det publicerades först som ett inlägg på Facebook, där det borde ha stannat bland Christian Thoréns vänner, men Aftonbladet tyckte det var så genialt, eller hade svårt att få tag i Oisin Cantwell, så man slog upp det stort under "Debattämnen" och "Politik". Det kallas föga pretentiöst "Hej, är du sugen på att rösta på SD?" och är alltså lyft från denne Christian Thoréns Facebook-sida. På Aftonbladet presenteras han som "fastighetskonsult", vad nu det kan betyda, men det verkar iallafall inte vara någonting som kräver högre, eller ens lägre, utbildning. Inlägget är fullständigt idiotiskt, men visar bitvis faktiskt vad även många med något högre intelligens tror om sverigedemokrater:

"Hej vännen! Lite sugen på att rösta på SD?
Jag fattar.
Du vill återerövra rätten att beställa *****bollar och dra turkhistorier utan att behöva ta hänsyn till vilka som sitter runt fikabordet. Man ska fan inte behöva smyga med sånt. Återerövra flaggan och allt det där är viktigt också. Ok. Jag är svennebanan från förorten, I get it."

Självklart, tycker man att valet handlar om benämningen av negerbollar och rasistiska skämt, då kan det definitivt vara värt att tänka en runda till, eller rentav avstå från att rösta, vilket gäller exempelvis denne Thorén. Som skribent må han tillhöra det absoluta bottenslammet, men jag tror att denna föreställning om sverigedemokraten inte är helt ovanlig, i likhet med det som sedan följer:

"Det är så viktigt för dig att du tänker lägga din röstsedel i Jimmies burk. För Sverige liksom. Eftersom du är min "genetiska like" vill jag bara prata lite om det. Ok?"

Jag tror att de allra flesta sverigedemokrater anser att de kan ha mer gemensamt med en viss individ från Syrien än en viss individ från Sverige, men låt oss för tusende gången förklara att invandringsfrågan inte handlar om det. Den handlar om vilket samhälle Sverige kommer bli, om det alls kommer att fungera, om vi har en invandring från Afrika och Mellanöstern av tiotusentals individer årligen. Vi tror att det kommer att leda till kollaps, alldeles oavsett huruvida Jimmie Åkesson är ens "genetiske like" eller inte. Sedan kommer den absolut vanligaste floskeln om sverigedemokratens drivkraft, ständigt upprepad av självaste statsministern:

"Ta nu en rejäl titt på SD:s företrädare.
Vill du att det är just de här människorna som ska vara med och driva företaget Sverige? Tror du att det är en lätt uppgift?
Tror du på allvar att det räcker med en ambition att göra livet surare för flyktingar och andra invandrare för navigera Sverige framgångsrikt i en komplicerad internationell ekonomi och politik?"

Tror du själv, Christian, att SDs företrädare har som ambition att "göra livet surare för flyktingar"? Kan det inte vara så att de faktiskt tror på att deras politik är den rätta för Sverige och att även deras väljare delar den analysen? Ta du själv en rejäl titt på de andra partiernas företrädare. Känner du att Veronica Palm eller Åsa Romson är de absolut mest meriterade personerna att leda ett land?

Den före detta kampsportsmästaren ger oss sedan viktiga historiska lektioner:

"Vi människor har funnits i drygt 200 000 år. Och jävlar vad vi har slagit ihjäl dem som inte tillhört den egna gruppen under den tiden. Trots de tusentals år vi har haft på oss att utvecklas är det blott 70 år sedan vi i västvärlden begick enorma systematiska folkmord på folk enkom utifrån etnicitet och religion.
Vi i Europa lät ett parti normalisera ett vi-och-dom-tänkande. Faktiskt på ungefär samma sätt som SD gör (i början gjorde faktiskt inte nazisterna särskilt mycket mer än att blåsa upp folks fördomar)."

Ja, just det, dessa nazister får vi ju inte glömma. Förklara hellre hur det blir en garant för stabilitet att fylla landet med all världens folkslag som i just detta nu slår ihjäl varandra.

Thorén ogillar vi-och-dom-tänkande,
men poserar glatt framför denna ideologi,
den som idag mördar just enligt det mönstret.

Nåväl, Thorén kommer faktiskt in på den islamiska aspekten, även om resonemanget då blir ännu mer förvirrat:

"En liknande utveckling syns i Irak och Syrien. Islamiska staten avrättar och förslavar kurder, kristna och yazidier. För att de är "de andra". Samma psykologiska mekanismer igen. Man skapar hat. Bygger bilden av ett "perfekt samhälle" utan avvikande element. Avhumaniserar. Precis som nazisterna gjorde alldeles nyss.

Tro heller inte att IS trupper enbart består av fåraherdar. Många är människor som nyss var butiksbiträden, snickare och vanligt folk. Typ som du. Det gjorde nazisternas arméer också."

Och återigen måste jag då fråga: På vilket sätt är det en fördel för Sverige att befolkas av just dessa folkslag? Som så ofta när sådana här inlägg är författade av hårt indoktrinerade individer, kommer slutligen ett par uppmaningar till människorna:

"1. Snälla, slösa inte din viktiga röst på rätten att säga *****boll utan lägg rösten på en ekonomisk och social politik som du tror bärs upp av människor som klarar av att navigera Sverige i en komplex värld. SD är inte det partiet. Jag lovar.

2. Snälla, vill du på riktigt att dina och mina ungar ska växa upp i trygghet så är det bara att skrota det där otäcka vi-och-dom-tänkandet rakt av. Bara medmänsklighet kan öka respekten och tryggheten i samhället."

Där fick ni något att bita i. En kampsportare och "fastighetskonsult" lovar att SD inte är partiet "som klarar av att navigera Sverige i en komplex värld". Den andra punkten är nästan komisk i sin idioti, där just fortsatt massinvandring ska leda till att barn får växa upp i trygghet. Det argumentet är så groteskt att jag faktiskt inte tror att jag har hört det förut. Gustav Fridolin sätter inte sina barn i Husby, det kan jag lova. När det gäller egna barn, gäller alltid ett stenhårt vi-och-dom.

Det är helt obegripligt att Aftonbladet publicerar ett sådant här alster, åtminstone om syftet är att på något sätt avstyra människor från att rösta på Sverigedemokraterna. Jag antar, och hoppas, att många av mina egna läsare tänker göra det, så jag skulle vilja uppmana er att läsa hela Christian Thoréns, vad ska vi kalla det, uppsats. Den som efter det känner att den fått nya insikter, och en ny kärlek till Åsa Romson, får gärna berätta om det i kommentarsfältet.



I väntan på ny fransk regering: Lite parodi


President Hollande ute på äventyr,
med hjälm och allt.

I Frankrike förväntas premiärminister Manuel Valls nu tillkännage sina nya ministrar. Detta har ännu inte skett, så jag tänkte under tiden bjuda på ett parodiskt klipp som jag av någon anledning alltid kommer att tänka på när jag hör talas om ombildningar av president Hollandes socialistiska regering.

Det kommer från "Les Guignols de l'info", Frankrikes svar på brittiska "Spitting Image". Nedanstående inslag kommer från början av året och avhandlar egentligen François Hollandes otrohetsaffärer, som då blivit avslöjade. Man kan tycka att det är lite oseriöst av mig att lägga upp det, men jag blandar gärna högt och lågt, samtidigt som det visar den bild av en löjlig figur som Hollande aldrig lyckas skaka av sig. Samtidigt ser vi några av de ministrar, som nu hänger löst, och som i detta klipp förklarar hur presidenten inte bryr sig om just deras område, eftersom han är alltför nöjd med att vara singel och på jakt efter kvinnor.

Michel Sapin, finansminister

Jean-Marc Ayrault, före detta premiärminister

Cécile Duflot (De Gröna), då bostadsminister.
De Gröna hävdar själva att telefonen nu ringer
konstant för poster i den nya regeringen.

Arnaud Montebourg, ekonomi- och industriminister
och mannen som anses vara det främsta skälet till
regeringens kollaps. Många menar också att han har
egna presidentambitioner som gör att han väljer att
på detta sätt kritisera sin egen regering.


Premiärminister Manuel Valls

Christiane Taubira, justitieminister. Det har
redan bekräftats att hon tydligen kommer att
ingå i den nya regeringen.


Laurent Fabius, utrikesminister

Nåväl, låt oss då titta på dessa ministrar, varav vi redan blivit av med några, kommer bli av med ytterligare ett par, men tyvärr verkar fortsätta att få se fru Taubira även framöver:








måndag 25 augusti 2014

Marine Le Pen kommenterar regeringens avgång


Manuel Valls

Det står idag klart att det blir ännu en regeringsombildning i Frankrike, mindre än fem månader sedan den senaste, då inrikesministern Manuel Valls utsågs till ny premiärminister. Denna gång förefaller det vara inre slitningar i regeringen, närmare bestämt två ministrars motstånd mot regeringens ekonomiska politik, som har lett till regeringens avgång, medan Manuel Valls kvarstår som premiärminister och alltså måste bilda en ny regering.

 François Hollande

Det tragikomiska är att det stora problemet egentligen är president François Hollande, mannen som fortsätter att slå nya rekord i impopularitet, men som samtidigt är den ende som aldrig avgår. Frankrike har en tämligen stark presidentmakt och ingen eller inget kan egentligen tvinga Hollande att avgå. Den ende president som faktiskt har avgått i modern tid är Charles de Gaulle, som gjorde detta efter att ha förlorat en folkomröstning bakom vilken han lagt hela sin trovärdighet. François Hollande är ingen Charles de Gaulle.

I samband med dagens nyhet har Marine Le Pen skickat ut ett pressmeddelande:




"Regeringen Valls avgång som tillkännagavs i morse ger oss ytterligare en uppvisning av oenigheten inom den socialistiska majoriteten och premiärministerns och presidentens oförmåga att erhålla stöd från sitt eget läger.

Nästa regering, styrd av samma män, kommer att likna den föregående: en teknisk regering, underkastad Europeiska Unionen, med uppgift att föra en politik som många gånger avvisats av fransmännen.

Från UMP till PS avlöser regeringarna varandra, men politiken förändras inte. Misslyckande på misslyckande, samma män sprungna ur samma system, djupt franskfientliga, leder vårt land på fattigdomens väg.

Under dessa omständigheter, är det mer nödvändigt än någonsin att återge ordet till fransmännen och upplösa Nationalförsamlingen. Makten kommer i vilket fall som helst att tvingas dit genom sin förlust av majoriteten i Nationalförsamlingen.

Denna höst, som kommer att visa sig bli svår för många av våra landsmän, är ministervalsen ett beklämmande skådespel, som med rätta ökar fransmännens oro för Frankrikes framtid."

Redan tidigare har Front National krävt Nationalförsamlingens (parlamentets) upplösande, efter ständigt sjunkande opinionssiffror för president Hollande och inte minst efter Front Nationals enorma framgångar i Europavalet, då det styrande Socialistpartiet hamnade på tredje plats. Det är naturligtvis absurt att Frankrike idag helt styrs av ett så pass impopulärt parti, samtidigt som Front National, störst i Europavalet, endast har två mandat av 577 i Nationalförsamlingen.

Vi kan exempelvis se hur Jean-Marie Le Pen krävde just nyval, efter att valsystemet gjorts proportionellt, då Front Nationals verkliga stöd visat sig i Europavalet:






Le Figaros nätundersökning visar också att tanken på ett upplösande av Nationalförsamlingen har ett visst stöd (83%) bland läsarna:








De stackars svenska feministerna



Jag försöker alltid i största möjliga mån följa olika strömningar på motståndarsidan. Det är intressant och man får en viss insikt i hur de tänker och ännu oftare när de inte gör det. En gren som i Sverige är så bisarr att den kan ägnas egna bloggar, och det görs, är den feministiska. Jag tänkte här inte göra någon djupdykning i rörelsens alla groteskerier, utan bara ge uttryck för en liten observation kring Feministiskt Initiativ, som varken väljare eller journalister ens verkar notera.

Partiet har en usel uppsättning ledare, med en nivå direkt under som består av rena dårar. Twitter är fyllt av hyllningar till Gudrun Schyman, om hur man älskar henne och vilken fantastisk kvinna hon är. Om vi nu lämnar all politik åt sidan, och det har förstås FI på sätt och vis redan gjort, är det ingen feminist som får åtminstone lite dåliga vibrationer av personen Gudrun Schyman? Då tänker jag inte heller främst på hennes välkända svinerier i Stockholms innerstad, hennes finansiella trixande eller kommunistiska bakgrund. Jag tycker dock att någon feminist borde uppleva att hela FI-projektet är Schymans helt personliga språngbräda, skapad helt för hennes egen vinning.



Jag har inte personligen träffat Gudrun Schyman, men hon har figurerat tillräckligt i media för att jag åtminstone kan bilda mig en bild utifrån det. Den bilden säger mig att här har vi, även om det inte är en medicinsk term, ett ganska typiskt exempel på en psykopat; en ständigt beräknande och manipulerande individ, som förvisso ofta kan vara framgångsrik, men endast är intresserad av andra människor i den mån de kan hjälpa dem själva framåt. Exakt de orden har faktiskt fällts om just Gudrun Schyman och de förvånade mig inte det minsta. Hon framhålls ofta som något av ett mediegeni, men det menar jag säger mer om Sverige och våra medier än om henne. Det krävs inte någon enorm talang om man har ständig tillgång till tv-studiorna, samtidigt som varje övertramp, aldrig så grovt, noggrant tystas ned. Hur många minns idag ens att hon faktiskt medvetet försökte få ut ersättning både dubbla och trippla gånger för samma utgifter? Att hela mediekåren kom överens om att inte nämna ett ord om hennes tämligen grova svinerier på biografer och flygplan?



Det är ingen avancerad gissning att FI-projektet syftade till att lyfta tillbaka Schyman till den nationella arenan och inte minst tillbaka in i Riksdagen. Jag har svårt att tro att partiet verkligen når över 4%-spärren, vilket gör att partiets största galjonsfigur kommer att bli ett oerhört mycket svagare kort; Soraya Post i Europaparlamentet. Även henne försöker dessa tålmodiga feminister hylla som en fantastisk kvinna och en stor tillgång. Men vad gör hon egentligen? Hon sitter som ensam ledamot i den jättelika socialdemokratiska gruppen och hennes största gärning hittills torde vara att tillsammans med övriga socialdemokrater, kristdemokrater och liberaler ha valt konservative icke-feministen Jean-Claude Juncker till kommissionens ordförande. Även när det gäller Soraya Post, har jag svårt att se hur någon kan uppfatta henne som kunnig eller ens som sympatisk.

På sätt och vis gör jag själv en feministisk gärning här, även om jag inte talar i sådana idiotiska termer, då ingen politiker lyfts fram lika mycket på denna blogg som Marine Le Pen, som ju faktiskt är kvinna, vilket tydligen är oerhört viktigt. Möjligen inser de svenska feministerna det inte själva, men Europas starkaste och intelligentaste kvinnor heter inte Gudrun Schyman och Soraya Post, utan först och främst naturligtvis Marine Le Pen och konservativa Angela Merkel. Vi minns alla fortfarande även konservativa Margaret Thatcher.

Ibland, enbart för mitt eget nöjes skull, påminner jag twitter-vänstern om att Europas skarpaste (och kvinnliga) politiker heter Marine Le Pen. Igår var just Soraya Post lite extra stursk, så jag kände mig nödgad att lyfta saken även med henne. Det blev en uppvisning i hennes bildning och personlighet. Inleder gör en socialdemokrat från Västerås, som också tycker att Gudrun Schyman är "sjukt jäkla skarp":




Jag antar att Post här ifrågasätter huruvida min intelligens är ok, efter att just ha fällt de mest okunniga påståenden om en person som inte bara sitter i samma parlament, utan dessutom är en välkänd och ledande europeisk politiker. Ja, kära svenska kvinnor som ser er som feminister, detta är er representant i Europa. Visserligen bara en liten knapptryckare i den socialdemokratiska gruppen, men ändå.

En av de som röstade in Soraya Post, lade till och med ut en liten video om det inför Europavalet. Varsågoda, möt en av hennes väljare, som ser till att Post kan leva mycket gott i åtminstone fem år till:







söndag 24 augusti 2014

Dagens citat: Sara Berg


"Det kommer färdigutbildade människor som kastar sig in på den svenska arbetsmarknaden och betalar skatt till vårt land, för att bekosta vår sjukvård, dagisverksamhet, skola, pensioner och kollektivtrafik."



Insändaren Sara Berg delar med sig av sin, vad ska vi säga, verklighet. Det är viktigt att ta del av även sådana här små funderingar, ty annars blir det obegripligt varför väljaropinionen ser ut som den gör. Hennes insändare, och man kan sannerligen fråga sig varför hon ens kände behovet av att få den publicerad, är naturligtvis längre, och innehåller nästan varenda rad ni kan förvänta er. Vid ett tillfälle följer några korta, uppfordrande strofer varandra:

"Invandring är positivt för Sverige. Vi behöver invandringen. Vi är beroende av den."

När det gäller kostnadssidan, lyckas Sara även få med det så kallade "Värmlands-argumentet":

"Så varför detta fokus på hur mycket invandraren kostar svenska staten? Hur mycket kostar inte den svenske medborgaren staten?"

Om nu Sara Berg bara varit ett uns intelligentare skulle hon istället ha skrivit just "jamen, hur mycket kostar inte en värmlänning då?", eftersom hennes eget hopkok av "invandrare" och den mystiske personen hon kallar "medborgaren" endast blir förvirrande. Hennes viktiga inlägg avslutas med lite nytänkande inför framtiden:

"Jag uppmanar alla att våga prata om hur Sverige blir ett rikare samhälle tack vare invandringen."

Exakt i vilken bubbla har du levt, Sara, där detta inte bara har ältats, utan dessutom aldrig har hörts på grund av att ingen har vågat säga det? Undrar ni fortfarande hur det är möjligt att Miljöpartiet stöds av var tionde svensk?


GPs pappersupplaga





Bloggen byter form för påannonsering



Jag har hittills huvudsakligen använt mig av Facebook för att informera intresserade om när nya inlägg publicerats på denna blogg. Det har inte varit någon optimal form och när nu Facebook återigen stänger av mitt konto, för att de ännu en gång tycker att bloggens namn bryter mot företagets storslagna riktlinjer, kan det vara läge att byta system.

Bloggen finns därför inte längre på Facebook, utan jag vill istället uppmana intresserade läsare att följa mig på Twitter. Meddela gärna de vänner som ni vet är flitiga följare!





Vänstervåldet och Jonas Sjöstedt




Vänstersidan har det alltid lite besvärligt när frågor kring demokrati och yttrandefrihet kommer upp. Skälet är enkelt; de är goda, de har rätt, så finns det egentligen någon mening med att låta andra komma till tals?

Svenskarnas Parti förefaller bedriva en synnerligen, med tanke på partiets resurser, aktiv valrörelse. Igår var det dags för partiledare Stefan Jacobsson att valtala i Malmö och vänsterslöddret, som i medier kallas "motdemonstranter", men som Tony Blair kallade "resande teatersällskap", fanns på plats. De uppförde sig på sedvanligt manér, och då polisen använde hästar, attackerade man även dessa med stenar och ammoniak. Inför nästa evenemang har tydligen någon vänstermänniska kommit på att man ska använda kullager, då det skulle få hästarna att bryta benen.

Kravallvänstern har lagt upp bilder för att visa hur oerhört illa de blir behandlade, men vad som också tydligt framgår, är vilket slödder det handlar om:





Allra mest har det gråtits över en "motdemonstrant" som, av någon anledning, valde att ställa sig framför en mycket långsamt körande polisbuss, varpå hans fot blir överkörd.




Ingen verkar fråga sig varför dessa människor överhuvudtaget är där. Möjligen intalar de sig att de "krossar fascismen" och så vidare, men denna metod förefaller i så fall föga framgångsrik. En mer trolig förklaring är att detta är deras hobby och vänstersekterismen deras motivation, alltså ungefär samma samspel som vid fotbollshuliganism och en klubb.

Vi kan också konstatera att det i Sverige finns ett tämligen stort antal våldsbenägna "aktivister", varför det är uppenbart att polisens befogenheter och utrustning bör ses över. Jag vill då återigen slå ett slag för det belgiska federala polisfordonet Ziegler, som är utrustat med vattenkanoner. Nedanstående uppställning (från en demonstration i Bryssel) är naturligtvis vad som skulle mött huliganerna i Malmö:


Arroseuse Ziegler har tvättat gatan ren i Bryssel


Twittervänstern tycker, som sagt, att alltihop var ett stort övergrepp från polisens sida. De tror som vanligt dessutom att polisen är där för att de sympatiserar med partiet som är på plats, snarare än att försöka stävja våld. Vi kan nog räkna med att döda skulle falla, om inte en enda polis fanns på plats, vilket förstås är vad många av vänsterhuliganerna gärna hade sett. Några exempel ur twitter-högen:



Barbro Sörman, ordförande V Nacka, blir efter vissa påtryckningar relativt uppriktig kring sin demokratisyn. Vem som tvingar henne att se och höra SvP förblir oklart:


"Jag anser inte att fascisters rätt att marschera på gatorna är viktigare än människors rätt att slippa se och höra skiten."



Lena Frisk, "komiker":
"Inte så stolt över Malmöpolisen idag. Och varför i h-ete låter vi nazister demonstrera på våra gator?"

Ali Esbati, iransk riksdagsledamot för V:
"Trampa ner antinazister med kavalleriet? Seems legit! “@blisk: Ask: "Ser ingen anledning att kritisera polisen" 

Malena Ernman, politisk analytiker och pristagare:
"Priset för Svp mötet i Limhamn får betalas av våra poliser. Det finns en möjlighet att säga nej till svp möten. Ta den. För allas skull."

Det stora problemet och hyckleriet med dessa människors uttalanden är att de inte alls oroas av upplopp, utan egentligen vill förbjuda åsikter. Det skulle inte krävas särskilt många av oss, som har tröttnat på fru Ernmans eviga poserande, att dyka upp och förstöra någon av hennes egna föreställningar. Skulle hon då fortfarande tycka att det var orimligt med poliser, för att istället dra den logiska konsekvensen att hon nog helt bör avstå från att uppträda? Gissningsvis inte.





Ovanstående var bara ett fåtal exempel från relativt perifera figurer. Jonas Sjöstedt är lika röd, men har faktiskt ett något större ansvar och borde ha större omdöme. Till skillnad från Lars Ohly, verkar han också ha en gnutta demokrati i sig, men även han får det här lite komplicerat. Intressant nog tycker han att de så kallade motdemonstrationerna ska hållas, men är mer skeptisk till de egentliga, och fredliga, nationalistiska. Expressen berättar:

"Han tycker att det är en rättighet att demonstrera mot nazism och vill se en striktare linje hos polisen när de beviljar Svenskarnas parti att hålla möte på allmän plats."

Han bjuder även på lite sedvanligt trams kring SvPs skolbesök:

"När det gäller skolan vill vi ändra lagen så att dessa inte ska kunna komma in i skolorna. Judiska elever ska inte behöva höra på personer som förnekar Förintelsen."

Till att börja med betvivlar jag starkt att SvP lägger särskilt mycket krut på att ens diskutera förintelsen vid skolbesök. Sedan är jag fullständigt övertygad om att den eventuella hotbild som förekommer mot judiska skolbarn kommer året runt från muslimska elever och knappast vid ett enskilt besök av, säg, tre personer från ett politiskt parti. Fråga judar i Malmö eller Paris om det är SDs, SvPs eller Front Nationals framgångar som får dem att lämna landet. Nej, utan just den allt större och allt högljuddare muslimska gruppen.


Stefan Jacobsson (svp) i Ystad tidigare samma dag


Miljöpartiets Maria Ferm säger:

"Jag tycker att det är fruktansvärt att människor har skadats när de demonstrerat mot ett nazistiskt parti. Jag hoppas nu att man tillsätter en utredning som går till botten med vad som har hänt."

Är det verkligen så fruktansvärt att människor som har begett sig, maskerade, till ett möte just för att slåss, blir skadade? Att de blir nedtrampade av samma hästar som de har stuckit med nålar och slängt ammoniak på? Och återigen, Maria Ferm, måste dessa människor vara överallt där SD eller SvP är?

Inte heller justitieminister Beatrice Ask (m) kan låta bli att slira på sanningen:

"Vi har två grupperingar som ofta konfronterar mot varandra. Det är extrema partier som Svenskarnas parti och andra och det är extremvänstern. Tyvärr respekterar de inte de demokratiska spelreglerna och den grundläggande fri- och öppenhet som vi har i Sverige."

Nej, det har vi inte. Vi har ett litet parti, SvP, som just nu kampanjar med fullt fredliga torgmöten. Sedan har vi hundratals maskerade individer som dyker upp med allsköns föremål, för att störa och förstöra. Jonas Sjöstedt framhärdar dock:

"När nazister demonstrerar finns det en stor risk för brott, som exempelvis hets mot folkgrupp och att man använder förbjudna symboler. Det finns också risk för allvarliga ordningsstörning."

Ska vi stoppa dessa demonstrationer för att vänstern anser att det finns risk för brott? På hur många torgmöten med SvP har ens hets mot folkgrupp, i juridisk mening, förekommit? Vilka förbjudna symboler är Sjöstedt rädd för? Hakkors? Jag har svårt att tänka mig att några sådana har förekommit.

Slutligen måste jag som vanligt understryka att den stora risken för brott kommer ur Jonas Sjöstedts egna led; dessa eviga motdemonstranter. Då talar vi inte heller om åsikts- eller symbolbrott, utan om allt från skadegörelse till mordförsök. Symboler förresten, hur ser Vänsterpartiets egna tåg ut?








Reinfeldts obegripliga utspel




Under augusti har verksamheten på bloggen av olika skäl legat nere, men det är nu hög tid att köra igång höstsäsongen på allvar. Jag ställdes dock inför bekymret med vad jag skulle inleda. En omtalad händelse de senaste dagarna har ju varit Fredrik Reinfeldts utspel om flyktingströmmen och hur den omöjliggör andra satsningar, men den handlingen var så märklig och öppen för så många tolkningar att det är svårt att överhuvudtaget finna någon vettig analys att göra. Vi ser också att knappast någon annan förstod det utspelet heller.

Låt oss inleda med Reinfeldts egna ord:





Det är alltid tragikomiskt att se svenska politiker vakta sina ord, eftersom minsta feltramp kan leda hur långt som helst. Vi minns hur enormt omoraliskt det tydligen var av SVT att ens fråga hur mycket invandring Sverige tål, lika väl som vi minns att Tobias Billström, av någon anledning, kölhalades för att han talade om "volymer". Det är därför ingen slump att Reinfeldt använder en mening som knappt är svenska:

"därför att då kommer väldigt många fler än vi egentligen har först planerat för"

En normal person med ryggrad skulle naturligtvis ha sagt "därför att då kommer väldigt många fler än vi klarar av", men Sverige saknar både den typen av rak debatt och rakryggade individer. Än mer komisk blir Carl Bildt när han får frågan om Reinfeldts utspel. Hans svar förtjänar egentligen en alldeles egen plats som "Dagens citat". Frågan "Varför kommer detta nu?" följs av en djup suck, innan vi får veta:

"Detta kommer nu, därför att det kommer nu. Detta inträffar ju nu."





Som sagt, Fredrik Reinfeldts utspel är så obegripligt att en mängd mer eller mindre konspiratoriska förklaringar har förts fram från vänsterhåll. En av de mer välkända vänsterextremisterna på Aftonbladet Kultur, Petter Larsson, tänker sig att Reinfeldt med sitt uttalande vill splittra vänstern:

"Utan för att stoppa den verkliga fienden till vänster.
För samtidigt som han med ena handen lyfter SD, skadar han de rödgröna partierna i två av deras paradfrågor: välfärdssatsningar och antirasism.
Så snart de nu talar om satsningar som kan kosta något, kommer det att framstå som att de är ekonomiskt ansvarslösa, och som att de sviker världens flyktingar. Det kan bli en mardröm att argumentera sig ur.
Det skulle nämligen kräva att de orkar ifrågasätta grunden för Reinfeldts resonemang."

 En som dock inte lade så mycket energi på analys, av förklarliga skäl, utan nöjde sig med att jubla, var vår ordförande för Sveriges unga muslimer:



På Aftonbladet-skapelsen Politism.se, som för övrigt har den intressanta devisen att ju färre som kommer till tals, desto bättre blir demokratin, försöker man också reda ut Reinfeldts egentliga syften. Inte heller denna artikel, signerad "chefredaktören" Eric Rosén, är sprängfylld av briljanta analyser, men bjuder ändå på lite humor.

"Han vädjade till det svenska folket att öppna sina hjärtan för världen, att ta emot de asylsökande med öppna armar. Det är ett mycket bra besked från en statsminister, i en tid då det känns som att det pågår blodiga krig precis överallt utom just här."

Ovanstående rader tror jag faktiskt förklarar mycket av den bisarra svenska debatten, självbilden och politiken. Det finns å ena sidan alla de länder det är synd om - Irak, Syrien, Eritrea och ett par till - och så finns Sverige, landet som har ett ansvar att rädda de andra.

I verkligheten pågår det inte alls "blodiga krig precis överallt utom just här". Från Singapore och Bhutan, från Kina till Indien, lägger man oerhört mycket mer energi på hur man ska bygga fungerande samhällen, än på huruvida man är en "humanitär stormakt" eller ej.

Även här gjorde medierna fel, enligt Eric Rosén:

"Även medierna hakade omedelbart på. I söndagens Agenda intervjuades Jimmie Åkesson ensam i studion en lång stund om flyktingmottagandet och kostnaderna för att ge den som flyr undan döden uppehållstillstånd. Detta trots att Åkesson är den politiker som kanske har allra minst faktiskt inflytande över svensk migrationspolitik just nu. Trots att han är helt isolerad och inte har några nya förslag."

Den som exempelvis har sett mina inslag med Marine Le Pen, vet att det är fullständigt normalt att intervjua en gäst "ensam", även om man i Sverige ser det som nödvändigt att sätta upp en panel med ytterligare tre-fyra personer som kan förklara att Åkesson har fel, om än inte hur. Det stämmer att SD formellt har liten makt över migrationspolitiken, men det förblir det enda riksdagspartiet som har någonting intressant att säga i frågan. Ty vem skulle man ha bjudit in för att diskutera denna invandringspolitik? Annie Lööf? Åsa Romson?

En annan vänsterteori går ut på att Alliansen vill dölja sina misslyckanden på andra områden genom att lyfta invandringen. Ytterligare en annan på att de vill skapa ett starkt SD att kunna regera tillsammans med detta efter valet.

Bo Frank (m), kommunalråd Växjö


Från Alliansen eller Moderaterna har jag inte hört så många förklaringar överhuvudtaget. Jag gissar att de moderata väljarna är så trötta på denna märklige och opålitlige man, att de inte bara räknar med att förlora valet, utan att de därefter aldrig kommer att se eller höra Fredrik Reinfeldt. Det är ju inte heller så att hans invandringsvurm ligger lokala företrädare särskilt varmt om hjärtat, de som måste ta hand om Reinfeldts eget stora och öppna hjärta. Moderata kommuner tar emot klart färre asylanter än rödgröna.

Det kanske roligaste med Reinfeldts utspel, och de följande försöken till tolkning, var att absolut ingen, ingen, trodde att han menade allvar, det vill säga att våra stora hjärtan kräver massinvandring, men eftersom vi samtidigt är besatta av ärlighet, vill vi berätta att det kommer att kosta. Denna aspekt är egentligen också den sorgligaste. Tänk er en politiker, en statsman, som helt enkelt berättar om sina värderingar, överväganden och bekymmer. En idag närmast omöjlig tanke.