onsdag 29 juli 2015

"Regnbågsflagga på brunskjortan"




Ovanstående är rubriken till ett inlägg som naturligtvis handlar om det berömda pride-initiativet i Järva. Alstret är författat av Linnea Swedenmark, ännu en i raden av Aftonbladet-krönikörer som är för allt som är fint här i världen, från islam till romska tiggare och just pride-evenemang. Till att börja med är den ständiga referensen till "brunt" enormt tröttsam, då det är mycket svårt att se hur exempelvis kritik mot invandringspolitiken har något med nationalsocialism att göra. Evenemangets huvudansvarige Jan Sjunnesson har så vitt jag förstår varit både vänster och borgerlig, men aldrig nationalsocialist. För att visa upp sin djupa förståelse av hbtq-världen, inleds krönikan med ett modeuttryck:

"Det kallas för pinkwashing.
Att symboliskt stödja HBTQ-rättig­heter för att framstå som tolerant, men att göra detta som en strategi för att rättfärdiga andra saker."

Vilka "andra saker" vill Jan Sjunnesson rättfärdiga? Det absolut roligaste i vänsterns förfäran är att initiativtagarna aldrig talat om muslimer, vilket gör att vänstern tvingas peka ut denna grupp som oförmögen att hantera homosexuella yttringar. Lika festligt är att samma vänster rentav arrangerar en motdemonstration mot detta pride-evenemang, enbart för att det hålls på fel plats av fel personer. Tanken är att de boende kring Järva ska besparas den öppenhet vänstern annars brinner för, eftersom dessa invånare som vanligt ses som barn som bör skyddas. Swedenmark drar sig inte ens för att använda ett tämligen uselt exempel:

"Israeliska aktivister har protesterat mot att Israel använder HBTQ-rättig­heter som ett argument för att fram­ställa landet som öppet. Demonstranterna har påpekat att så länge HBTQ-personer i Palestina tvingas bo i världens största fängelse finns ingen öppenhet att tala om."

Just Israel är som en ö av tolerans för hbtq-personer i ett hav av förföljelse. Det skulle knappast bli lättare för homosexuella i Gaza om områdets gränser öppnades på vid gavel. De har sannolikt mer att frukta från Hamas än från Israel. Även i Storbritannien har tydligen fel personer engagerat sig i frågan:

"English defence league sägs till och med ha försökt starta en ­avdelning för just HBTQ-personer. ­Genom att ställa grupper mot varandra vill högerextrema och andra intoleranta grupper få till en konflikt."

Startades inte pride-evenemang just för att utmana samhället och i viss mån provocera? Det är uppenbart att en sådan manifestation i så fall är mer behövd i Järva, vilket vänsterns oro visar, än den är på Söder där ingen människa bryr sig. Ännu en gång understryks varför fel personer har tagit initiativet:

"Initiativtagarna beskriver i en artikel hur hatiska värderingar mot olika ­sexuella minoriteter kom till Sverige med invandringen. Öppenhet framställs som något svenskt som invandrare kan hota."

Jag tror knappast att initiativtagarna har talat om "invandrare", men en hbtq-person som inte känner till hur islam ser på saken är mer än lovligt naiv.

Jag ska erkänna att jag själv inte är särskilt engagerad i frågan, men när mer eller mindre nationalistiska grupper tar ställning för hbtq-personer behöver det inte handla om "pinkwashing". I Nederländerna var just den homosexuelle Pim Fortuyns huvudargument mot muslimsk invandring att den hotade det traditionellt toleranta landet, särskilt ifråga om homosexuellas rättigheter. När homosexuella utsätts för hat och våld i landet är förövarna i princip alltid marockaner. Geert Wilders PVV försvarar idag homosexuellas rättigheter, inte för att hetsa mot någon annan grupp, utan helt enkelt för att det är ett liberalt parti. Franska Front National har en mer "heteronormativ" syn, vilket är en av skillnaderna mellan de två partierna, och har alltså inte använt frågan för att "hetsa mot muslimer".

I vanlig ordning blir Linnea Swedenmarks inlägg en rundgång i allt som anses politiskt korrekt och utgör ett utmärkt exempel på det som kallas "pk syntax error". Det är oerhört enkelt och fegt att posera med varje fin ståndpunkt och aldrig fundera på samband eller konsekvenser.




tisdag 28 juli 2015

...och den förväntade mediedramaturgin tar över.


I det förra inlägget tittade vi på en föga trovärdig text från SD-avhopparen Jesper Nilsson. Alstret var så mättat av vänsterns vanliga nidbilder av sverigedemokrater och identitetspolitiska floskler att få förvånades över att en FI-aktivist hjälpt till att utforma det. Förutom de förväntade lyriska och falska ryggdunkningarna från vänstermobben, hörde omgående ett antal mediefigurer av sig. Redan timmar senare börjar resultaten synas:

Vestmanlands Läns Tidning:



Metro:


Nyheter 24:




Ett inlägg, det enda inlägget på Jespers nystartade blogg, från en enda avhoppare, kommer nu att generera liknande artiklar i de flesta tidningar. Gustav Kasselstrand bjuder på en analys som sannolikt är helt korrekt:

"Jesper lämnade förbundet redan i mars, utan buller och bång. Förbundet och Jesper hade inget otalt med varandra. Men först nu går han alltså ut och förfasar sig över hur fruktansvärda vi är. Känns som att det, som så många andra avhoppare, handlar om att rentvå sig i ett desperat försök att bli accepterad av SD-hatare ute i samhället: 'Okej då, jag var med i SD, men det var ett misstag, jag lovar, jag är ju inte som dem, titta jag har till och med offentligt gått ut och varnat för partiet när jag insåg att de inte drev mina hjärtefrågor om mer tolerans, mer HBTQ och fler hjälplösa tiggare på gatan.' "

En sverigedemokrat som har arbetat med honom i samma region, berättar för mig att Jesper med all sannolikhet inte kommit in i partiet som infiltratör, men att han är en person som lätt låter sig påverkas och ändrar uppfattning efter varje samtal med någon annan. Den överdrivna känsligheten inför jargong och skämt kan dels vara ett sätt att ställa sig in hos de feministiska kretsar vars uppskattning han nu söker, dels ett resultat av den sociala ovana han själv har vittnat om.

Vi kan redan nu räkna ut vad nästa steg i den mediala dramaturgin blir: Jesper talar ut om allt hat han fått från otäcka sverigedemokrater efter sitt fantastiska inlägg.



Patetiskt inlägg av avhoppad sverigedemokrat




Det må ha gått de flesta av oss förbi, men tydligen har en person som tidigare var aktiv i Sverigedemokraterna i Västmanland för en tid sedan lämnat partiet. Det händer förstås med jämna mellanrum, men Jesper Nilsson kände sig också nödgad att skriva ett långt inlägg om detta, ett alster som nu delas flitigt av de sedvanliga vänstermänniskorna som ett mycket viktigt bidrag. Texten andas så mycket identitetsvänster att man undrar varför denne person någonsin engagerade sig i partiet. För att mata vänstermänniskorna ordentligt med nidbilden av en sverigedemokrat får vi som inledning veta:

"Under hela min uppväxt har jag präglats av dåligt självförtroende och haft påtagliga problem att bygga upp långvariga relationer, såväl vänskapliga som något annat. Till följd av detta stängde jag in mig hemma, där jag spelade tv-spel och lyssnade på nationalromantisk vikingarock med Ultima Thule i spetsen."

Denna personlighetstyp gjorde förstås att han sökte sig till det där partiet som endast attraherar misslyckade människor, men:

"Jag var dock tveksam till Sverigedemokraterna; jag hade ju hört talas om partiets bakgrund och har aldrig någonsin kunnat identifiera mig som främlingsfientlig."

Ovanstående rader gör mig i min tur tveksam till Jesper Nilssons engagemang. Det går alldeles utmärkt att läsa på om "partiets bakgrund", men för ytterst få av oss har det någon som helst relevans för samhällsfrågorna på 2010-talet. Vi är också få som identifierar oss som "främlingsfientliga", eller ens använder ordet, då det är ett av de där orwellska nyckelorden som används för att demonisera all kritik mot den förda invandringspolitiken. Att ifrågasätta rimligheten i massinvandringen är inte samma sak som att vara fientlig mot främlingar. Jesper fortsätter:

"Efter järnrörsskandalen var jag för första gången allvarligt beredd på att lämna förbundet, men Jimmie Åkessons lugna och trovärdiga stämma gav mig en känsla av att de inblandade kanske inte var representativa för partiet trots allt."

Ingen förnuftig sverigedemokrat benämner Expressens filmsnutt "järnrörsskandalen". Om en sådan "händelse" är det enda som krävs för att man ska överge alla sina åsikter är dessa kanske inte särskilt befästa till att börja med, något som Jesper i och för sig ska bekräfta genom hela texten. Det blir sedan dags att ta del av ett antal "sexistiska" uttalanden, som tydligen var så känsliga för honom att det upptar en stor del av all förfäran:

"En medlem från en närliggande kommun hade en konversation med mig, och den var måttligt rolig då han på ett ytterst vulgärt sätt frågade om jag kände någon tjej som ville komma hem till honom och 'bli lite dominerad'." 

Han har fått uppleva många chockerande händelser av samma slag:

"Vid ett annat tillfälle satt jag och åt lunch med en kollega efter ett skolbesök. Han berättade då om hur han hade fått ”komma till” en kväll på krogen. Han hade sett en tjej som han på omvägar fått höra attraherades av brandmän, varpå han gick fram och ljög henne rätt upp i ansiktet med att säga att han utbildade sig till brandman. Senare förstod hon att han inte var brandman, hon frågade då varför han sade att han var det. Han flinade och svarade: ”Annars hade jag inte fått ligga.” Jag vet inte när det här var, men att han sitter och skryter om det som om han stulit en fin trofé vittnar definitivt om vad han har för kvinnosyn."

Känsligheten gjorde många gånger att han mådde dåligt:

"Det var påfallande ofta det förekom sexistiska uttryck och en kvinnoförnedrande jargong. Vartenda möte förekom minst ett fall då någon objektifierade kvinnors kroppar och jag kan tro att de tyckte att jag var en riktig fjolla som inte ville vara med i jargongen. Jag kände att det vore en komplimang att vara en fjolla i det sammanhanget. Uttryck som ”jävlar vilken kropp hon har” och ”hennes arsle, helt sjukt!” tycker jag är fruktansvärt pinsamma, och fick mig att må väldigt dåligt."

I verkligheten talar många människor, både män och kvinnor, så här. Att "objektifiera kvinnors kroppar", en formulering jag aldrig trodde jag skulle höra utanför det identitetspolitiska träsket, är en alldeles naturlig del av de mänskliga drifterna. Låt oss hoppas att de båda könen fortsätter att titta på varandra, så att människosläktet kan fortleva. Ännu en traumatisk incident av samma slag inträffade:

"Under valrörelsen till riksdagen 2014 var vi tre killar och en tjej från SDU som skulle ha ett möte då min telefon ringde och jag var tvungen att gå iväg ett tag. De två männen som stod kvar skrattade på sitt ”manliga” sätt och uppmuntrade kvinnan att ”gå fram och nypa mig i arslet” och dylika saker för att få mig att sluta prata. Detta är ett beteende som jag finner fruktansvärt vulgärt och förkastligt. Vem kan med gott samvete rekommendera en ung kvinna att engagera sig i en rörelse med den här typen av språkbruk? Kan bara tänka mig hur det kändes för kvinnan i fråga, men hon var väl tuffare än jag…"

Ja, det är nog de flesta. Faktum är att även ganska få kvinnor skulle bli särskilt upprörda över ovan nämnda lilla skämt. Personligen har jag svårare för Jespers bristande svenska i skrift än för lite uppsluppenhet i tal. Ytterligare en passage gör återigen att man undrar varför han överhuvudtaget sökte sig till SD:

"Jag förespråkade i vanlig ordning homosexuellas rätt till adoption, varav genast kommentarer som ”Hur tänker du!?” och ”Är du feminist?” dök upp. Jag suckade och tog ett ganska banalt exempel: ”Om ett svältande barn i Uganda kan få det bättre hos ett homosexuellt par i Sverige så är väl det enbart positivt?” Men, nej, då var jag tydligen för ”massinvandring”. "

Nu är inte Uganda ett särskilt bra exempel på svält, men att dessutom se ovanstående scenario som "enbart positivt" är något bisarrt. Jesper har naturligtvis också en fin syn på romsk tiggeriturism:

"Vid ett annat samåkande nämnde en tämligen arg kvinna hur hemskt det var med alla tiggare utanför ICA, och det var knappast av medlidande för de människorna. Hon nämnde nämligen hur hon, utan att kunna tro sina ögon, sett en granne (som hon känt hela livet) skänka pengar till en tiggare. Är det höjden av svek att försöka hjälpa en socialt utsatt genom att skänka?"

Efter några tirader om nazism, får vi ta del av ännu ett skämt som blev för vågat:

"Vid ett annat bokbord på en skola under valrörelsen fick vi en kanna kaffe vilket var välkommet, varav den manlige kollegan säger till den kvinnliga: ”Som socialkonservativ tycker jag att det är din uppgift som kvinna att hälla upp kaffe åt mig.” Detta var nog ett försök till ett skämt; ett oerhört tråkigt och olämpligt sådant."

Till och med alternativa medier är något förfärligt:

"Dessutom har vi ju alla ständiga referenser till så kallade ”alternativa medier”. Avpixlat, Fria Tider, Exponerat och Flashback m.fl. Dessa sidor innehåller ofta direkt lögnaktiga artiklar som helt saknar vetenskaplig förankring." 

Vet Jesper själv vad han menar med "vetenskaplig förankring"?. Hur många artiklar i någon form av media knyter an till just vetenskap? Skildringen av alla traumatiska upplevelser är enormt lång, så låt oss nöja oss med en del av själva finalen:

"Jag vill även rikta ett stort tack till er som varit storsinta nog att vara vänliga mot mig trots mitt partival. Med de orden lämnar jag SD för alltid, och de tycker nog att jag är en illojal förrädare. Om jag nu ”förråder” Sverigedemokraterna så gör jag majoritetssamhället en stor tjänst."

Nej, du gör varken till eller från. Du har med detta inlägg endast gjort den vanliga vänstermobben på Twitter glad, men de skriver sådant här dag ut och dag in. Man får absolut lämna en rörelse när man inte längre, om man nu någonsin gjort det, känner att den motsvarar ens åsikter, men jag förstår inte varför man omedelbart ansluter sig till de absoluta motståndarna, eller har ett behov av att spotta forna vänner i ansiktet. Möjligen hoppas Jesper, som ju har svårt att knyta vänskapsband, att finna nya vänner i identitetsvänstern och det finns lovande tecken:


Alina är miljöpartist. Texten är språkligt bristfällig, men Jesper fick tydligen en hjälp som kan förklara en hel del av innehållet:


"Förbättringen" av texten har alltså gjorts av medlemmen i Feministiskt Initiativ Aku Linda Berglind. Vänstermänniskan Johan Löfström, som är medgrundare av den pinsamma anti-SD-sidan "Motargument", blev direkt intresserad av att samarbeta med Jesper för att skildra bland annat tomma stolar i kommunerna:


Media är givetvis också mycket intresserade:

'




Vad gör man inte för att få vänner? Låt oss hoppas att Jesper kommer att spotta även på dessa en dag.




Dagens statistik: Asylsökande Norden



Ovanstående diagram kommer från Gunnar Sandelins blogg "Invandring och mörkläggning" och visar tydligt att vissa länder anses mer attraktiva än andra för asylsökande. Det har redan tidigare rapporterats att utvandrare på plats i hemlandet gör efterforskningar kring villkor i olika länder, samtidigt som smugglare gärna fyller på med information. Dessutom sprids sannolikt kunskapen från landsmän och släktingar på plats i det nya landet. Sverige visar sig alltså vara tre gånger så attraktivt som övriga nordiska länder tillsammans. Mediers och politikers ständiga mantran om att det är situationen i världen som påverkar asylströmmen till Sverige och att vi inte kan påverka denna bevisas ännu en gång vara en lögn.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Så snart vi meddelar att vi från och med en viss månad inte kommer att bevilja en enda asylansökan kommer också strömmen att omdirigeras.




måndag 27 juli 2015

Media, Zara Larsson och Alice Teodorescu




Medierna i Sverige idag är oerhört dominerade av identitetsvänstern, som handlar mindre om löneskillnader och välfärd, men desto mer om ras, kön och allmän aggressivitet. Samma vänster som direkt använder rasistiska skällsord mot sverigedemokraten Camilla Jonasson, som har koreanskt ursprung, kallar gärna personer som moderaten Hanif Bali för "husblatte", eftersom hans etnicitet i deras ögon innebär att han automatiskt tillhör dem. De ser alla "invandrare" som svaga och förtryckta, varför det är dessas roll att tillsammans med vänstern stå upp mot borgare, vita, patriarkatet och alla andra förtryckande strukturer.

En hel del av ovanstående resonemang har också riktats mot Alice Teodorescu, som är intelligent, relativt ung och tämligen höger. Attityderna präglar också hur Teodorescus sommarprat, som sändes idag, bemöttes av media. I Aftonbladet kallar Patrik Lundberg programmet "Ett konfettiregn av liberala one-liners" och skriver en recension som knappt alls recenserar programmet:

Det går inte en minut utan att hon propagerar för sin ideologi. Liberala glosor i urval:
”Bara den som är annorlunda kan bli oersättlig.”
”Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant.”
”Att vara fattig är ingen ursäkt för att inte vara bildad.”

Även i moderata SvD har man svårt att hylla den begåvade debattören:

"Berättelsen om Alice Teodorescus resa från diktaturens Rumänien till det politiska redaktörskapet på Göteborgs-Posten är fascinerande – men tecknar en bild av ett samhälle där endast den framgångsrike förtjänar en plats."

Recensenten Viola Bao avslutar med:

"Teodorescu pratar om hur hon älskar svenska traditioner och sångerna som hör till, och följer upp med psalmen “En vänlig grönskas rika dräkt” med Adolf Fredriks Musikklasser. Hon slår också ett slag för den tacksamhet hon känner mot det Sverige som en gång tog emot henne. Det är en sorglig vision av ett Sverige där bara duktighet, tacksamhet och absolut inordning kan förtjäna invandraren en plats i landet."

Det är väl utmärkt att få ta del av en ambitiös och framgångsrik invandrares berättelse? Att det kan bli sorgligt att duktighet, tacksamhet och inordning framhålls säger en hel del om det svenska debattklimatet. I media råder det sannerligen ingen brist på otacksamma, hatiska och svenskfientliga skribenter med invandrarbakgrund: Somar Al Naher, Bilan Osman, Athena Farrokhzad, Ehsan Fadakar, Alexandra Pascalidou och många fler.



Zara Larsson


Låt oss jämföra med hur identitetsvänsterns senaste maskot, 17-åriga Zara Larsson, recenserades efter sitt sommarprat. Till skillnad från Teodorescu, hade hon absolut ingenting att berätta, förutom då sina sedvanliga och påklistrade mantran om att hata män och "patriarkatet". I Expressen får vi veta att "Zara Larsson är befriande kaxig". En 17-åring som ständigt talar om hur hon är störst, bäst och inte minst vackrast, är mindre "befriande kaxig" än något påfrestande, särskilt när allt kryddas med lite moderiktigt vulgärfeministiskt nonsens. I ännu en hyllningsartikel till Zara Larssons sommarprogram får vi bland annat just en one-liner:

"Jag vägrar klappa patriarkatet medhårs."

Ja, herregud. Att hon lägger upp hundratals lättklädda bilder på sig själv på Instagram uppskattas nog av stora delar av "patriarkatet". Ytterligare en passage ur programmet var tydligen värd att lägga upp:

"Jag gör inte mig själv till ett offer, jag är ett offer för den sexism som finns. Det är varken fult eller skamligt för det är aldrig offrets fel."

Är man uppväxt med två välbärgade föräldrar och redan har någon sorts karriär är man knappast ett offer. Om man ständigt framhåller sitt eget utseende bör man faktiskt inte heller klaga på sexism. Zara Larsson framställs gärna som provokativ, men att idag bjuda på fraser om "patriarkatet" är bland det ofarligaste som finns, åtminstone för karriär och mediaexponering. Vi vet mycket väl vilka frågor som hade provocerat etablissemanget på allvar och garanterat att man aldrig mer skulle få bli sommarvärd. Jag blir inte det minsta provocerad av Zara Larsson, eftersom jag inte alls får intrycket av att hon framför några egna åsikter, än mindre några kontroversiella sådana. Det är inte att förminska henne, utan snarare att se henne för vad hon är istället för som den ikon som media vill blåsa upp henne till. Jag kritiserar här egentligen inte henne, utan de aktörer som utnyttjar henne och hur dessa hyllar henne för ingenting. För att det överhuvudtaget skulle bli någon sorts presentabelt sommarprogram fick Zara tydligen hjälp av den vite mannen Henrik Johnsson. Jag hade betänkligheter inför att här lyfta fram henne, just med tanke på hennes ålder och uppenbara brist på mognad, men då hon exploateras av hela medieetablissemanget spelar det nog mindre roll.



Det är oerhört tragiskt att etablissemanget vill att Zara Larsson ska vara en förebild för unga kvinnor, istället för exempelvis Alice Teodorescu. Låt oss hoppas att åtminstone några inspireras av Teodorescus kamp och intelligens, istället för att söka bekräftelse genom utmanande bilder på Instagram.





Dagens citat: Linda Nordlund (FP)



Ordföranden för Liberala ungdomsförbundet har precis upptäckt att någonting händer i Sverige, även om hon inte förstår varför. Att hon tror att det bara händer i Stockholm kanske också säger något.

Twitter

I samband med "hijabuppropet" bjöd hon på nedanstående bild av sig själv, kompletterat med texten "För att en kvinnas klädsel är hennes ensak":



Konsekvensanalyser är som vanligt inte liberalers starka sida.




söndag 26 juli 2015

Filosof bjuder på verklighetsfrämmande nonsens



Jesper Ahlin, doktorand i tillämpad etik, upplåts idag plats i Upsala Nya Tidning för ett tämligen meningslöst alster, under rubriken "Öppna gränserna". Inlägget undviker alla konsekvenser och varje form av verklighet, vilket vi erfar redan i första stycket:

"Migrationsdebatten handlar i för stor utsträckning om kostnader och konsekvenser och behöver därför kompletteras med ett principiellt perspektiv."

Förutom principer, handlar öppna gränser tydligen rentav om "demokratiska värderingar":

"Jag hävdar att självbestämmande stater av moraliska skäl bör avstå från att fatta vissa beslut, bland annat att hindra människor från att passera nationsgränser. Människors rörelsefrihet hör nämligen till en uppsättning demokratiska värderingar som står över policynivån i politiken."

Vad nu öppna gränser har med demokrati att göra, försöker Ahlin utveckla i tre punkter:

"1. Demokratin är inte moraliskt berättigad att hindra människor från att lämna staten. Som en praktisk följd av detta, i en värld med nationsgränser, saknar omkringliggande stater det moraliska man-datet att kontrollera inpassager."

Hur ett "moraliskt mandat" kan vara en "praktisk följd" utvecklas inte. Snarare är gränskontroller och reglerad invandring en praktisk och naturlig följd av hur världen ser ut. Att vi, exempelvis svenskar, har rätt att lämna landet innebär inte på något sätt att vi kan slå oss ner i vilket annat land som helst på jorden. Det blir än mer bisarrt:

"2) Den politiske teoretikern Joseph Carens jämför i sin prisbelönade bok ”The Ethics of Immigration” (Oxford, 2013) dagens globala värld med det feodala klassamhället. Vissa föds som mycket priviligierade, andra inte. Demokratin saknar på samma sätt som den feodala klassen moralisk befogenhet att göra sitt välstånd exklusivt. Västerländska demokratier måste av rättviseskäl hålla sina gränser öppna."

Vem är inte för "moral" och "rättvisa"? Problemet är naturligtvis att västerländska demokratier skulle kollapsa omgående om de öppnade sina länder för världens nödställda, eller för vem som helst som helt enkelt har lust att bosätta sig där. Denna process pågår redan nu, om än i en långsammare takt. Då blir generationers skapade välstånd inte bara mindre exklusivt, utan helt enkelt obefintligt. Ingen vinner på att världens fungerande länder raseras, hur rättvist personer som Ahlin än tycker det är ur ett moraliskt perspektiv.

Den tredje punkten verkar gå ut på att människans frihet inte får begränsas, varav återigen följer:

"Med demokratiska värderingar följer den moraliska skyldigheten att hålla nationsgränser öppna."

Efter den idiotiska historiska jämförelsen som vi hört förut, kommer en viss insikt i vad gränskontroller syftar till:

"Statlig kontroll över gränspassager är en förhållandevis ny företeelse. Det var under första världskriget som den statliga makten över rörelsefrihet genom passkontroll på allvar trädde i kraft. Utöver säkerhetspolitik var orsakerna till kontrollen över gränspassager bland annat organiseringen av skatteuttag och statliga välfärdstjänster. De kontrollerade gränspassagerna möjliggjorde vissa statliga åtaganden som många numera tar för givet."

Sverige kunde ha fri invandring på 1800-talet, eftersom kommunikationerna var sämre utvecklade och vårt land inte var särskilt attraktivt som destination. Idag går det utmärkt att resa från Mellanöstern och Afrika till Europa, och vi har dessutom en välfärd som vi inte hade för 150 år sedan. Just organisationen av samhället, här exemplifierat genom skatteuttag och välfärdstjänster, gör att fri invandring är en omöjlighet. Ahlins slutsats ligger nära det vi ofta hör från liberaler:

"Det är omöjligt att öppna gränserna, hävdar i dag debattörer från höger till vänster. Men man måste tänka tvärtom. Eftersom rörelsefriheten är okränkbar är vissa statliga åtaganden omöjliga. Västerländska väljare får inte berika sig själva genom att utesluta de mer behövande, vårt egenintresse måste ge vika för vad moralen kräver."

De västerländska väljarna ska helt enkelt ge upp all välfärd, eftersom det finns människor i världen som är mer behövande. Ahlin verkar utgå från att all moral är universell, liksom att rörelsefriheten skulle vara okränkbar, trots att moralen skiftar från individ till individ, från kultur till kultur. Man skulle kunna ifrågasätta det moraliska, men framför allt det rationella, i att i ett slag rasera varje västerländskt land. Sista meningen är intressant:

"Därför bör på policynivå endast två frågor diskuteras: på vilket sätt och hur snabbt ska vi öppna gränserna?"

Vad Ahlin säger är vad många politiker och mediefigurer också säger, när de menar att man visst får diskutera invandring, så länge det handlar om hur mottagande och integration ska förbättras. Behöver man bry sig om vad en filosof säger i dessa frågor? Nej, men ovanstående rent filosofiska funderingar, som aldrig skulle fungera i verkligheten, återkommer ofta hos liberala politiker, där högtflygande principer alltid är överordnade konsekvenser och verklighet. Det är ingen slump att Ahlins inlägg hyllades av en ökänd liberal:




Nalin Pekgul och islamismen




Idag skriver Nalin Pekgul i GP om hur "Min islam har kapats av islamister", ett inlägg som säkert uppskattas av mången liberal och vänstermänniska. Det inleds med en anekdot om imamer i hennes hemby, vars poäng ska klarna mot slutet av alstret. Naturligtvis blandas Sverigedemokraterna in, vilket vi i och för sig får tacka för:

"Jimmie Åkesson skrev att den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen. Islamisterna bekräftar denna syn när de accepterar och uppmuntrar kvinnoförtryck, vill döda dem som utnyttjar sin yttrandefrihet och i allmänhet är emot upplysningens ideal om frihet och jämlikhet."

Upplysningen var i själva verket ett europeiskt fenomen som aldrig nådde Mellanöstern, varför Pekguls beskrivning är något förljugen. Kristendomen och kyrkans ställning tvingades här till reträtt, en utveckling som fortfarande inte setts till i den muslimska världen. I modern tid har sekulära stater funnits i Mellanöstern, som Saddam Husseins Irak eller Assads Syrien, men de har alltid varit tvungna att vara diktaturer. I de fall då allmänna val har hållits, som i exempelvis Algeriet eller i Gaza, har islamister vunnit.

Framför allt vänder jag mig mot den idag vedertagna, och i Pekguls inlägg bärande, tanken att det går en knivskarp linje mellan islamister och "vanliga muslimer". I verkligheten finns hela skalan, från de som stöder IS och terrorhandlingar, till de som nöjer sig med att verka för moskébyggen och islamisk klädedräkt i Sverige. Många blir säkert lättade av att en person som Pekgul uttrycker relativt liberala hållningar, men varför ska vi i Sverige överhuvudtaget dagligen ta ställning till olika fenomen och strömningar inom islam?

Den värsta aspekten av tankegodset anser jag vara den ständiga uppdelningen i muslimer och icke-muslimer, där det är alldeles uppenbart hur den första gruppen ser på den sistnämnda. Jag rekommenderar alla att gå in på muslimska hemsidor på exempelvis Facebook, för att där se inlägg efter inlägg med religion, hur förtryckta muslimer är i Sverige och världen, samt givetvis hat mot Västvärlden och Israel. Årsdagen av massakern i Srebrenica uppmärksammades stort, eftersom offren var muslimer, medan ingen muslim tyckte att det hundra gånger större folkmordet i Rwanda ett år tidigare var värt ett omnämnande. På samma sätt dyker, bland alla religiösa yttringar, plötsligt en text upp om dåliga villkor för arbetare i Bangladesh upp, återigen för att det handlar om ett muslimskt land. En person som är helt fixerad vid "bröder" och "systrar" kanske inte är islamist enligt den gängse definitionen, men det är svårt att se hur denne någonsin ska integreras i ett fungerande europeiskt land.



Om vi återgår till Nalin Pekgul, så tvingas hon i vanlig ordning gå tillbaka ett antal sekel för att hitta progressiva inslag:

"Till Jimmie Åkesson och islamisterna vill jag säga att den muslimske kejsaren Akbar redan på 1600-talet juridiskt kodifierade minoritetsrättigheter som exempelvis religionsfrihet. Detta skedde samtidigt som de kristna brände kättaren Giordano Bruno på bål på Campo dei Fiori i Rom. Jag vill också påminna dem om ett muslimskt kärleksbudskap, formulerat utav en av världslitteraturens stora, den persiske sufipoeten Jalal al-din Rumi som levde på 1200-talet." 

Som om sufismen är en särskilt tongivande riktning bland Sveriges muslimer. Mot slutet av krönikan får vi så veta varför de där imamerna i hembyn var relevanta:

"Då svarade jag som den förste imamen i Koxé att jag minsann hade lärt svenskar, som aldrig hade firat Ramadan tidigare, hur man gör. Men när vi först införde Ramadanfester i vår vänkrets råkade Ramadan infalla i september. Om mamma är en bättre muslim än jag så kan hon försöka övertala svenskarna att lämna sina semestrar och komma till Stockholm i rätt tid. Jag tycker det är viktigare att de får fira Ramadan än att de gör det vid rätt tidpunkt." 

Varför ska svenskar göra det? Jag kan gissa att svaret skulle bli något om att det är bra att lära känna varandras traditioner, men det går som vanligt endast i en riktning. När Nalin Pekgul börjar äta fläskkött kan vi påbörja det där utbytet.

Nalin Pekgul har tillsammans med sin man skrivit en bok som heter "Jag är ju svensk". Den titeln kan man ju ifrågasätta redan på grund av denna parbildning. Varför gifte sig denna svenska, med en kurdisk bakgrund som tydligen är irrelevant, med just en kurd? Det kan ju vara så att det bland alla svenska, kinesiska och brasilianska kandidater till slut slumpmässigt kvarstod en kurd, men det är inte särskilt troligt. Mer sannolikt är att Nalin av hänsyn till släkten gjorde detta val, eller helt enkelt eftersom hon ville undvika kulturella skillnader. Det agerandet skapar lite tvivel kring den svenska identiteten. Framför allt talar ingen svensk om "min islam".




lördag 25 juli 2015

Nyvakna inlägg i den eviga rasism-debatten


Vanligen brukar jag här lyfta fram förljugna och politiskt korrekta debattinlägg, eftersom jag känner att dessa behöver bemötas, samtidigt som jag vill belysa hur ointelligenta, hycklande och lögnaktiga sådana alster oftast är. Om ett inlägg som går emot strömmen, och jag håller med om dess påståenden, finns inte så mycket att säga och det skulle nästan räcka att enbart presentera länken. Det kan dock vara värt att uppmärksamma att något sakta och försiktigt faktiskt sker i den offentliga debatten, vilket jag till exempel belyst när det gäller GP:s ledarsida.


Jennifer Wegerup

Idag sker ett litet sådant trendbrott i självaste Aftonbladet, då Jennifer Wegerup skriver "Låt oss inte missbruka ett så allvarligt ord". Hon inleder med att beskriva en händelse då någon hade tagit hennes tid i tvättstugan, varpå hon blev kallad "rasist" efter att ha kastat ut tvätten. Hon konstaterar sedan:

"Något är helt skevt i den svenska debatt där bara ­vissa anses ha rätt att känna sig kränkta och sätta ­agendan. Som om för­domar och främlingsfientlighet ­inte kunde komma från och riktas åt alla håll."

Så är det ju. Med en underförstådd hänvisning till Adam Tenstas fåniga "protest" i TV4, och de som nu "backar" honom, skriver hon vidare:

"Denna kvinna är kanske ­inte regel, men tyvärr inte heller undantag.
Tvättstugan, TV4 eller twitter, r-ordet används lättvindigt om mycket och många. Att drämma till med rasistsläggan är effektivt och lätt, istället för att diskutera brännande aktuella sak­frågor."


Hanne Kjöller

En mer ingående kommentar kring ovan nämnda historia ges i DN av Hanne Kjöller. Inlägget bör läsas i sin helhet, men hon jämför där hur personer som Sebbe Staxx uttryckt sig om sverigedemokrater och Jimmie Åkesson med Louise Andersson Bodins användande av ordet "neger". Denne Sebbe kände sig, till skillnad från Louise, inte nödgad att be om ursäkt, utan förklarade:

"Jag uttrycker mig på ett speciellt sätt när jag är sned."

"Ha, Sebbe fucking Staxx gör vad han vill."

Han får vara med i hur många tv-soffor han vill. På hans sida ställde sig hela det fina kulturetablissemanget, vilket inte skedde när det gällde drevet mot Louise Andersson Bodin:

"Men nu är det ingen som sjunger yttrandefrihetens lov. Stefan Sundström skriver ingen debattartikel på temat att Andersson Bodin ”talar det språk hon lärt sig och det hennes ögon ser”. Ametist Azordegan säger ingenting om nymoralism utan ifrågasätter hur TV4 kan samarbeta med någon som uttalat sig rasistiskt."

Sofia Mirjamsdotter

I många medier, och inte minst på Twitter, fortsätter dock idiotierna, flosklerna och de vanliga kodorden. Sofia Mirjamsdotter, som bland annat verkat för Sundsvalls Tidning, bjöd idag på en tweet som jag bemötte:











Där tog det slut. Observera redan den första tweeten, där man alltså ska hålla tyst så snart man blir kallad för "rasist". Eftersom det ordet slängs fram av vänstern i varje debatt om invandring, tiggeriturism eller jihadism, skulle den andra sidan aldrig komma till tals. Tanken är begriplig, eftersom dessa vänstermänniskor alltid har ytterst svårt i en riktig debatt.

Att säga att "vita" har privilegier gentemot "icke-vita" är idiotiskt och en synnerligen grov generalisering. Vilka privilegier har jag jämfört med Oprah Winfrey, Nyamko Sabuni eller ens Adam Tensta? Det finns mängder med fattiga "icke-vita" människor i världen, liksom det finns många fattiga vita, men en indiers eller afrikans fattigdom beror inte nödvändigtvis på någon vit överhöghet. Personer som Nabila Abdul Fattah, Foujan Rouzbeh och Kitimbwa Sabuni får enormt mycket mediautrymme, medan jag inte har blivit inbjuden till en enda tv-soffa. Det är deras privilegium.

När vi nu ändå är inne på den identitetspolitiska arenan, noterar jag att jag i detta inlägg enbart refererat till kvinnor. Förutom att stå upp mot vänsterns nyrasism, gör jag tydligen också en feministisk gärning.



fredag 24 juli 2015

Dagens hyckleri: Katrin Stjernfeldt Jammeh (S)



Malmös starka kvinna är en av alla dessa socialister och liberaler som å ena sidan är för allt som heter invandring och mångkultur, å andra sidan fördömer dess konsekvenser. Skottlossningar har varit vanliga i Malmö en längre tid, liksom i övriga städer med större mångkulturella stadsdelar, men när nu även granatattacker ingår i mångfalden får hon medverka i SVT:s Rapport:




På ett ytligt plan är hon naturligtvis för massinvandring, men likt andra kommunalpolitiker vill hon att andra kommuner också ska drabbas på ett rättvist sätt, det som med svenskt nyspråk kallas "ta sitt ansvar". I ett tidigare debattinlägg om detta i DN är hon generös med flosklerna, som dessutom upprepas:

"Utgångspunkten bör tas i diskussioner som innebär att Sverige fortsätter att vara en humanitär stormakt internationellt." 

"Sverige är och bör förbli en humanitär stormakt som tar sin del av ansvaret för att se till att skydd ges åt behövande. För Malmö är det rent av en del av stadens identitet."

"Vi är och bör förbli en hoppets hamn för att erbjuda skydd åt behövande. Men det handlar inte enbart om att skydda och hjälpa. Malmö har också tjänats väl av öppenheten gentemot vår omvärld. Dagens globala Malmö innebär en fantastisk tillgång av såväl språk som erfarenheter och kompetens." 

"Malmö är inte ensamt om att tjänas av öppenheten. Det gäller samhället i stort även om diskussionen ofta ensidigt kretsar kring problem." 

"Malmö är i dag en global stad, belägen i en gräns- och tillväxtregion i södra Sverige. Öppenheten och nyfikenheten har tjänat staden väl och kommer att fortsätta göra så." 

En person som skriver på ovanstående sätt har förverkat all rätt att spela förfärad inför samma mångkulturs förutsägbara konsekvenser. Det enda ärliga och konsekventa uttalandet skulle ha varit "Det är priset ni får betala". Malmö går dessutom inte ihop ekonomiskt, utan lever på statsbidrag år efter år, ytterligare ett resultat av invandringspolitiken. Att Stjernfeldt Jammeh vill skicka en del av strömmen till övriga delar av Sverige gör inte att hon förtjänar mer respekt. Mångkulturen kommer, och gör det redan, skapa precis samma typ av problem var den än planteras.

Nu är ju inte skottlossningar och granatattacker den enda kostnaden vi får betala för mångkulturen. Svenska medborgare som åker på jihadresor till Somalia, Syrien och Irak är nu också en del av verkligheten. I samma Rapport-sändning berättas om de två män som nu åtalas i Göteborg. Notera gärna bilderna från moskén och fundera på om miljön känns som en tillgång, möjlighet och berikning:







torsdag 23 juli 2015

Hur vänstern ska stoppa SD. Igen.


Anton Andersson

Det finns en numera rätt gammal och mycket tröttsam "diskussion" inom vänstern om hur man ska förhindra väljarflykt till SD, eller "stoppa SD", som man helst uttrycker det. Lösningen handlar alltid om att väljarna egentligen vill ha vänsterpolitik, men inte riktigt förstår det själva. Att framgången för invandringskritiska partier skulle ha någonting med just invandringspolitiken att göra utesluts noggrant. På vänstersajten ETC dyker idag ännu ett alster på detta tema upp, författat av en Anton Andersson. Redan ingressen visar hur djupt oförståelsen ligger:

"Sverigedemokraterna växer för varje mätning och den breda vänstern har inte förstått vidden av den utmaning som den ultranationalistiska högern utgör."

Det är fantastiskt att en vilja att minska EU:s mest omfattande asylinvandring gör ett parti till "ultranationalistiskt". Att "högern" kommer med beror förstås på att det är en vänstermänniska som talar. Vi minns alla hur partiledarna, när de i Almedalen skulle placera partier på höger-vänster-skalan, valde att sätta SD i det motsatta blocket. Alliansen vill framhålla SD som ett vänsterparti, socialisterna som ett högerparti, givetvis gärna längst ut på högerkanten. Brödtextens inledning diskvalificerar egentligen Anders Antonsson som en seriös debattör, men låt oss ha tålamod och istället uppskatta komiken:

"Henrik Arnstad visar i sin artikel hur ultranationalistiska partier som Sverigedemokraterna historiskt vid flera tillfällen besegrat vänster och liberaler i demokratiska val för att sedan införa diktatur. Vad Arnstad dock inte nämner är att man i vissa länder lyckades hålla sådana partier borta från makten, och att Sverige är ett av dem."

Ja, den patetiske mytomanen Henrik Arnstad bjuder på väldigt många uttalanden, inte minst på Twitter. Vilka partier "som Sverigedemokraterna" har infört diktatur? Österrikiska FPÖ när de satt i regeringsställning? Nej, det handlar förstås som vanligt främst om Tysklands nationalsocialister och Italiens fascister, som för de allra flesta människor har mycket lite att göra med SD. Det är klart att man i Sverige har kunnat hålla ett parti med 13 procent i väljarstöd borta från makten, men priset blev att alla andra partier ingick ett organiserat samarbete. När SD istället får 25-30 procent av rösterna kommer detta bli svårare, åtminstone att motivera.

Andersson bjuder på hela fyra sätt som Socialdemokraterna ska använda för att mota SD:s tillväxt:

1. Socialdemokratin måste triangulera SD på området trygghet och sammanhållning. Liksom Per Albin Hansson använde sig av folkhemmet för att triangulera sin tids nationalistiska höger måste S idag bygga en idé om sammanhållning kring välfärdsstaten. Detta innebär ett brott med den liberalt influerade ideologi som väglett S sedan 80-talets slut och en betoning av gemenskap, sammanhållning och solidaritet. 

I en bättre värld handlar politik inte enbart om taktik och att triangulera, utan om vad man faktiskt gör. Så länge som Socialdemokraterna glatt kör vidare med Miljöpartiets migrationspolitik har man ingenting att komma med när det gäller trygghet och sammanhållning, just de två områden som blir hårdast drabbade av massinvandringen. Som så ofta måste jag väl också påpeka att det inte går att kombinera denna massinvandring med en fungerande välfärdsstat. Här är borgerliga debattörer som vill ha fri invandring mer logiska och uppriktiga.

"2. Minska materiella konflikter mellan olika etniska grupper. Invandring och utvandring är en naturlig del i ett globaliserat tidevarv. För ett land som deltar i ett sådant utbyte kan det innebära enorma möjligheter." 

Nonsens. Sveriges asyl- och anhöriginvandring har ingenting med globalisering att göra. Vi har inget som helst naturligt utbyte med länder som Syrien, Somalia och Eritrea. Som vanligt utvecklas inte heller vari dessa "enorma möjligheter" består. För en liberal ligger en möjlighet i att arbetsmarknad och välfärdsstat luckras upp, men för en socialdemokrat? Det är inte heller så att motstånd mot en alltför omfattande invandring endast handlar om materiella konflikter, utan också i hög grad av kulturella, där inte minst islams oblyga framfart ger skäl till betänksamhet. Under denna punkt bjuder Andersson inte på några särskilt konkreta förslag, men lite klassisk socialdemokrati får vi iallafall:

"När det gäller skolan behövs ett avskaffande av skolvalet såväl som olika etniska och religiösa inriktningar så att människor med olika bakgrund kan mötas."

Självklart vill vänstern begränsa friheten och tvinga människor till "mångfald", men är det verkligen givet att en sådan blandning automatiskt leder till ett större stöd för nuvarande invandringspolitik? Resultatet kanske blir det motsatta? Punkt nummer tre är särskilt bisarr:

"3. Lösningen är delvis polisiär. SD bygger sin politiska makt delvis med hjälp av den hatsvans som finns på nätet och i samhället i övrigt. Genom hot och hat försöker de skrämma debattörer som inte delar deras åsikter till tystnad. Med stor sannolikhet finns en liten del av denna svans som inte väjer för våld och ett terroristattentat från denna grupp även på svensk mark är inte osannolikt."

Ett terroristattentat från en SD-väljare är alltså sannolikt? Det förekommer naturligtvis hat även från sverigedemokrater, på samma sätt som det kommer från vänstern, men är det verkligen rimligt att tro att sådana utfall på något sätt ökar sympatierna för partiet? Debattörer som inte delar SD:s åsikter saknas sannerligen inte i den offentliga debatten. Snarare ger just den likriktningen ytterligare sympatier till SD.

"4. Ställ Sverigedemokraterna till svars för den politik de bedriver. Samhället präglas av en underliggande klasskonflikt som SD vill göra allt för att människor inte ska se. Fördelningspolitiskt vill de både äta kakan och ha den kvar. Både sänka skatterna och satsa på välfärden."

Jag tycker absolut att SD:s politik ska granskas på samma sätt som sker med övriga partier. Problemet är dock att medierna känner ett sådant tvångsmässigt behov av att ta avstånd och demonisera partiet, att man istället lägger allt fokus på "skandaler" och rasistanklagelser. Slutligen måste jag återigen upprepa att människor inte väljer SD för att de inte ser klasskonflikter, utan för att de ser att invandringspolitiken är destruktiv och fullständigt ohållbar. Tycker man att Socialdemokraterna har den absolut bästa politiken går det också bra att rösta på dem.

Ännu en gång blir det uppenbart att vänstern helt saknar förståelse av vad som leder väljare till SD. Så länge som man blint insisterar på att alla egentligen vill ha socialdemokratisk politik, i kombination med en enorm invandring, lär man inte kunna hejda väljarflykten. Det kommer att finnas en tid att diskutera skattenivåer och välfärdssatsningar, men så länge som massinvandringen pågår förblir det närmast meningslöst.





Dagens bild: Vädret i Skåne




Ovanstående bild och rubrik kommer från Skånska Dagbladet och artikeln handlar om prognosen för sommarvädret i Skåne. Varför väljer man en sådan bild? Den mest bisarra aspekten är att bilden inte ens är tagen i Skåne, vilket den förstås hade kunnat vara, utan från Tel Aviv i Israel. Syftet kan inte vara något annat än att som vanligt slå ett slag för islam. Om Adam Tensta ska ha en ursäkt för att en person som en gång använt ett förbjudet ord får ge träningstips i TV4, vill jag ha en ursäkt för mediernas ständiga normalisering av islamism, inte minst för tillfället då en beslöjad islamist i morgonsändningen fick baka kakor och berätta om Ramadans förträfflighet.

Även holländska De Telegraaf har med jämna mellanrum någon nyhet om sommarvädret. Då ser det alltid trevligare ut:

"Äntligen strandväder" och "Strandväder på väg"

Jag kontaktade Skånska Dagbladets webbredaktion och frågade varför man illustrerade artikeln med två beslöjade kvinnor i Israel och fick följande något märkliga svar:

Hej Tobias!

Vi valde bilden eftersom vi tyckte att det var en bra genrebild som illustrerar det faktum att det skulle vara sol på fredag men ostadigt väder på lördag.  Kvinnorna badar fötterna i vattnet och det tyckte vi passade till textens budskap.

MVH

Johanna Ravhed
Webbredakör

Tydligen kände man sig ändå inte alldeles bekväm med bilden, ty några minuter efter detta inlägg ersattes den. Möjligen har fler än jag kontaktat dem, men sedan 12.22 ser det ut så här:






onsdag 22 juli 2015

Ännu en förljugen hyllning av slöjan




Vänsterns allians med islam är ett kapitel för sig, som jag inte tänkte utveckla vidare här. Vi kan nöja oss med att konstatera att företeelsen finns i hela Europa och i dagens Sverige passar in särskilt väl, allteftersom identitetspolitiken flyttar fram positionerna. Vänstermänniskor som i andra sammanhang vill stå upp för bland annat kvinnors och homosexuellas rättigheter, tvingas slå knut på sig själva för att böja sig för denna grupp, ett fenomen som skämtsamt brukar kallas "pk syntax error". Det senaste exemplet är det planerade pridetåget i Järva, som vänstermänniskor nu tvingas rasa över.

På vänstersajten ETC har man idag bjudit in den muslimska aktivisten Aftab Soltani, som deklarerar att "Slöjan räddade mig från samhällets skönhetsideal". Det räcker med en titt på den bifogade bilden av Aftab för att ifrågasätta sanningshalten i det påståendet. I själva verket lever hon upp rätt väl till dessa skönhetsideal, ett resultat som hon dessutom uppenbarligen lagt ned en del arbete för att uppnå. Hon bär inte slöjan för att undkomma något skönhetsideal, vilket hon lättare hade åstadkommit genom att låta bli smink och ansningar, utan för att trycka upp sin ideologi i ansiktet på alla hon möter och visa sitt avståndstagande från det svenska samhället.

Hennes inlägg ska vara ett svar till en debattartikel i Expressen, med rubriken "I förorten växer männens diktatur". En Amineh Kakabaveh berättar där bland annat:

"I svenska förorter blir klimatet allt mer kvinnofientligt. Kvinnor är inte längre välkomna på en del kaféer. Unga tjejer kan inte vistas ute efter middagstid på vissa platser.
Kvinnor kan inte klä sig hur de vill."
[...]
Islamister och fundamentalister säger till ungdomarna här att de måste beslöja sig, att svensk mat är "Haram" (smutsig), och att de måste läsa Koranen."

Kakabavehs beskrivning kommer ur verkligheten, men den skaver hos Soltani på ett par sätt. Dels har som vanligt ovanstående fenomen ingenting med islam att göra, dels är Kakabaveh vänsterpartist och borde därför ha en annan inställning:

"Jag tyckte att det var helt sjukt att denna bristande analys kom från en kvinna i ett så kallat antirasistiskt parti. Så jag förklarade för Kakabaveh att det inte är islam som producerar IS-krigare utan att bilden är mer komplex än så." 

Den komplexa bilden utvecklas inte, men jag gissar att det handlar om utanförskap och rasistiska strukturer i majoritetssamhället. Det är dock få buddhister och ateister i utanförskap som ansluter sig till IS. Kakabaveh är förstås också "islamofob":

"Vad denna islam är behöver förstås inte förklaras. För i den islamofobiska tankevärlden är islam ett väsen, som förtrycker, infiltrerar och som vi bara blint styrts utav."

Ett motbjudande påstående följer sedan, som i och för sig kunde ha kommit från vilken sjuklöverpolitiker som helst:

"Hur ska en person sitta och ta beslut för svenska folket, som har islam som andra största religion, när hennes attityd mot muslimer och islam ständigt och enbart påverkas av hennes trauma/upplevelser av Irans regering?"

Nej, islam har överhuvudtaget ingenting att göra med det svenska folket. Vi vill vara ifred och hade gärna sluppit eviga diskussioner om klädedräkt och vad som är halal och haram. Kakabavehs och andras skildringar av problem i "förorten" är naturligtvis ovälkomna:

"Senast idag fick jag höra ifrån en släkting att jag skulle akta mig från att bli utkastad ifrån balkongen av min man, för ”dessa muslimska män är ju så våldsamma”. Tack Kakabaveh. Det är tack vare sådana som du och din förenklade retorik jag inte längre kan närvara på släktkalas utan att bli utstirrad eller kränkt på grund av att jag bär slöja. Det är tack vare sådana som du som jag inte kan vara säker på om jag idag slipper glåporden, hoten och de fördömande blickarna."

Även Soltani kommer från Iran, så om hennes släktingar ryggar inför hennes slöja har jag svårt att tro att det skulle bero på debattartiklar likt Kakabavehs. Fördömande blickar har nog mer att göra med vad människor känner inför den ideologi som Soltani måste visa upp i det offentliga rummet. Mot slutet blir det bisarrt på allvar:

"Mitt konkreta förslag på vår situation är fortfarande att vi behöver seriösa islamutbildningar, fria från alla koloniala föreställningar om islams inneboende ondskefulla väsen. Om något påvisar den här debatten att detta är nödvändigt i Sverige och bör finnas tillgängligt att studera."

Vilka imamutbildningar bygger idag på "koloniala föreställningar"? Imamer i Sverige är utbildade utomlands, i muslimska länder, där jag tror att dessa föreställningar spelar en mycket liten roll. Att "koloniala" överhuvudtaget nämns beror nog på att det är ett viktigt inslag i den identitetspolitiska argumentationen, där de flesta integrationsproblem och motsättningar beror på "kolonial syn", vilket i Sveriges fall innebär ett knappt 100-årigt innehav av ön Saint-Barthélemy.

Det är tragiskt hur långt utvecklingen i vårt land har gått, där en iransk islamist fördömer en iransk kommunist på grund av olika syn på islam i Sverige. Frågan som bör ställas är inte huruvida vi här ska ha imamutbildningar, hur mycket statsbidrag moskéer ska få eller slöjans roll för kvinnan, utan som vanligt: Vad gör personer som Aftab Soltani ens här?

För en inblick i hennes övriga tankevärld kan ett besök på hennes Facebook-sida vara intressant. Det är islam sida upp och sida ner, en hyllning till Louis Farrakhan, kryddat med inslag om diskriminering. Vi får också se någon sorts målning hon har gjort av Palestina, där Israel i vanlig ordning är utplånat:



Den högt uppsatta vänsterpartisten America Vera-Zavala har tittat in för att hylla verket:






SFI-bok om "svennen"



Denna bok, som bland annat ska användas i SFI-undervisning, utkom tydligen 2013, men den har hittills varit okänd för mig. Den ska ge någon sorts introduktion kring hur svensken, självklart kallad "svennen", fungerar. Det är svårt att se hur bokens texter ska förmedla respekt för det nya landet och uppmuntra till integration. Bakom ligger Myndigheten för tillgängliga medier och boken beskrivs här.

Vi får bland annat lära oss "Saker som svennen inte vill prata om":


"Svenskarna hör till de rikaste folken i världen. Men det vill svennen inte prata om."

"Att kineser äger Volvo."

"Svennar svarar gärna på personliga frågor och talar ofta om sex."

"Klaga inte på Sverige. Bara föräldrar får klaga på sina barn. Liksom bara svenskar får klaga på skitlandet Sverige."




Under "Svennen tror inte.." får vi veta:

"Svensken tror inte så mycket. Svensken vet. Och dyrkar förnuftet istället för Gud. Svenskarnas gudstjänster på söndagarna sker inte i kyrkan, utan på IKEA."

"Det finns även annat än IKEA som är heligt: sommarsemester, allemansrätten och Astrid Lindgren till exempel. Sådant får man absolut inte klaga på i Sverige!"

Redan från start får alltså nyanlända lära sig att svenskarna inte förtjänar någon respekt, och inte heller respekterar sig själva.




tisdag 21 juli 2015

Jenny Bengtsson analyserar alternativ media


Jenny Bengtsson med sitt favoritord kombinerat
med den främsta måltavlan, möjligen efter män,
för hennes aldrig sinande hat.

Nya Tider är tidningen som skriver om händelser i Sverige och världen, ofta om sådant som förtigs i etablerad media eller ur perspektiv som saknas i den offentliga debatten. En kvinna som arbetar som kock fick i Metro ett inlägg publicerat om sexuella trakasserier i restaurangbranschen, vilket Nya Tider såg som ett intressant uppslag för en artikel. En av tidningens reportrar ringde upp henne för en intervju om situationen. Hon hade själv aldrig läst Nya Tider, men efter att någonstans på nätet ha sett att tidningen kallas "högerextrem" ville hon inte längre medverka. Av någon anledning väljer hon istället att kontakta Jenny Bengtsson, som sitter i Hotell- och restaurangfackets förbundsstyrelse och är ordförande för detta förbund i Stockholm. Bengtsson ringer då upp reportern ifråga, för att förklara att hennes medlemmar inte ska medverka i tidningen. Efter deras samtal twittrar hon:

"Alltså 'journalisterna' på 'tidningen' Nya Tider... vilken jävla skam för branschen."

Jag blir då nyfiken och frågar, trevlig som alltid, på Twitter:

"Varför det?"

Svaret blir:

"vet du vad, så här känns det. Du kommer inte fatta ett skit oavsett vad jag säger så jag låter bli att svara på din fråga."

Eftersom jag har tagit del av Jenny Bengtssons personlighet och språkbruk tidigare, blir jag inte nedslagen, utan fortsätter tålmodigt:

"Jodå, det skulle jag säkert. Förklara bara lugnt och sansat. Något skäl har du väl?"

Därefter tar sig Jenny faktiskt tid att sätta ihop något som är, om än inte alldeles sansat, en sorts utläggning:

"När vi debatterar sexuella trakasserier i arbetslivet och "tidningen" Nya Tider ringer en förtroendevald och vill ställa frågor, då vet man att det inte kommer att handla om något konstruktivt. Därför är det så jävla bra att vi har fackligt aktiva som vet vad Nya Tider är för äckligt rasistskit och säger nej till frågor. Att då "journalisten", en Stefan P, höjer rösten, försöker framtvinga "belägg" från vår förtroendevalda gällande "på vilket sätt tidningen är rasistisk" och sedan kallar hen patetisk och slänger på luren visar bara att den smutsiga blaskan borde läggas ned. Rasistiskt oseriöst äcklande skit är vad Nya Tider är. Jag spottar på den. Men. Var ändå tvungen att ringa upp den så kallade "journalisten" och meddela honom att ingen i min fackliga avdelning någonsin kommer att figurera i deras "tidning" och att de aldrig mer behöver höra av sig till någon av oss. Och vad händer? Människan höjer rösten, tjatar om "bevis" på hur Nya Tider skulle va en smutsig rassetidning. Jag ba "har du läst den!!?". Asså. Fatta detta. Om du är en fucking rasse GET THE FUCK OUT. och håll er för fan borta från mina fackliga kamrater. Vi vill inte bli nerlusade med ert äckliga skit.
Slut på meddelande."


Jenny Bengtsson är alltså 30 år gammal, har en hög befattning i ett fackförbund, men uttrycker sig genomgående på ovanstående sätt. Det är förstås lätt att hänvisa till bristande bildning, men ett annat möjligt skäl är att hon ser ett vulgärt språk som en viktig del i att vara en stark kvinna och vänstermänniska. De engelska uttrycken bidrar med lite internationell flair, ett inte ovanligt grepp bland personer som har svårt med svenskan. Förutom den fackliga verksamheten, medlemskap i Vänsterpartiet och skriverier på vänstersajten ETC, hinner Jenny med förvånansvärt mycket sociala medier. I en av hennes 25 000 tweets, får vi ta del av en konversation med en väninna:



Hon är aldrig rädd för generaliseringar:


Särskilt kollektivtrafiken förefaller besvärlig:


Låt oss hoppas att denna vänsterpartist inte är representativ för övriga fackliga representanter. Den som är nyfiken på vad Nya Tider verkligen skriver, kan få ett smakprov på hemsidan.