tisdag 2 september 2014

95% av britterna anser att mångkulturen misslyckats


I ett inslag i BBC Saturday Morning, från denna helg, kan vi se hur det kan gå när man låter tittarna tycka till om förbjudna frågor:




Vi får visserligen först höra en politiskt korrekt röst förklara bort resultatet, som i Sverige skulle ha följts av två till som hållit med den förste, men här följs alltså den förste av en debattör som faktiskt menar att undersökningen visar precis hur det förhåller sig. Den sistnämnde heter tydligen James Delingpole och kommer från den högerinriktade nyhetssidan Breitbart.




IS härjningar gör Ullenhag orolig för islamofobi


Två av artikelns (i SvD) författare:
Erik Ullenhag tillbringar nationaldagen på
Islamic Center med Bejzat Becirov.

Så här är det alltid. Varje gång det sker ett islamiskt attentat, eller denna ideologi tar sig något annat groteskt uttryck, går både religionens anhängare, och dess apologeter, direkt ut för att oroa sig för risken att det kan uppstå en negativ bild av islam och muslimer.

Från den muslimska gemenskapen, eller olika talesmän, brukar det alltid låta på samma sätt. Visst dog 52 människor idag i Londons tunnelbana, men vi muslimer i Storbritannien har nu hört talas om något fall där en muslim känt sig hotad på grund av sin religion. Jo, 191 spanjorer dog på de där tågen som sprängdes, men det viktigaste är nu att vi européer inte känner av någon islamofobi.

Madrid 2004

I dagens SvD skriver allas vår Erik Ullenhag, tillsammans med tre muslimska företrädare, på just detta tema. Vi hör dagligen talas om vad den så kallade Islamiska Staten företar sig i Irak och Syrien och Ullenhag vill därför bjuda på den viktiga uppmaningen "Låt inte islamofobin ta fart". Själv tycker jag att en sådan skrivelse är bisarr bortom alla gränser. Varje dag sker groteska halshuggningar, korsfästningar och all möjlig djävulskap denna religion och kultur lyckas locka fram ur människor, men det är viktigt att vi i Sverige inte känner någon obefogad rädsla inför ideologin, och framför allt inte inför att dess anhängare ständigt ökar sin närvaro och sitt tonläge i Sverige. De fyra artikelförfattarna (som av någon anledning tycker att det är oerhört viktigt att använda sig av förkortningen ISIL, där L står för Levanten) skriver:

"I samband med att de hemska bilderna av ISIL:s framfart sprids kan vi med oro konstatera att hatet och islamofobin mot Sveriges muslimer också tar fart. Negativa och stereotypa bilder av muslimer har spridits allt sedan terrorattackerna i New York 2001 men får förnyad styrka i och med ISIL:s övergrepp.

Muslimer skildras ofta i en negativ kontext, till exempel i samband med våldsamheter och kvinnoförtryck. Och framför allt är det populistiska, främlingsfientliga och rasistiska partier i Sverige och Europa som levererar de förenklade budskapen. Islam och muslimer ses som ett hot. Myter sprids om hur muslimer har som plan att ta över Europa, bland annat genom att föda många barn. Islam beskrivs som en primitiv religion som anses omöjlig att kombinera med demokrati."

Ja, hur kan dessa uppfattningar ha uppstått? Negativa bilder av muslimer på grund av attackerna mot New York 2001, och några tusen till sedan dess? Varför tror människor att det finns kvinnoförtryck i muslimska länder, bara för att det sker i praktiken och gäller i islamisk lag? Den sista meningen är nästan den mest förljugna, då vi alla själva till att börja med kan se att det i verkligheten verkar vara mycket besvärligt att kombinera demokrati och islam. Att vi dessutom hör en mängd företrädare själva säga att demokrati går emot islam, eller att man möjligen kan rösta på en kandidat som är muslim, oavsett parti, gör inte saken bättre.


Vi kommer sedan till kärnan av det som jag alltid tycker är märkligt med detta resonemang:

"Denna intoleranta syn klumpar ihop muslimer till ett kollektiv där alla personer med muslimsk bakgrund anses dela samma kultur och samma åsikter. Utifrån den logiken hålls svenska muslimer ansvariga för våldet som ISIL står för."

Självklart finns det olika åsikter bland de olika individerna och så vidare, men det är bara när det gäller islam man ständigt drar en så tydlig linje mellan en ideologi och dess anhängare. De som kallar sig muslimer, har trots allt det gemensamt att de är anhängare av religionen och ideologin islam. Borde man inte ifrågasätta sin tillhörighet, om den visar sig leda till våld om och om igen? Det är inte en suspekt omvärld som skapar "islamofobi", utan anhängarna själva.

Två anhängare till IS delar ut information
om kalifatet till intresserade utanför moskén
på Södermalm.


Vi kan jämföra med vilket annat fenomen i världen som helst. Drogkartellerna i Mexiko utför enormt mycket våld och rena terrorhandlingar, men vi hör aldrig någon förklara hur de egentligen är fredliga och att utövarna har missuppfattat det fredliga budskapet, eller det faktum att man är medlem i mexikansk drogkartell, inte betyder att man stödjer vad kartellen företar sig.

Eller varför inte jämföra med de berömda "nazisterna"? Jag hör aldrig någon säga att vi måste skilja mellan "nazismen" och den enskilde "nazisten". Om de historiska nationalsocialisterna, och andra världskriget, sägs heller aldrig att "det där var ingen riktig nationalsocialism", "de missbrukade nationalsocialismen för sina egna syften", eller att "de missförstod att det var fredens ideologi". Knappt någon säger ens att "de hade faktiskt miljoner anhängare över hela världen, vi kan inte dra alla över en kam".

Om islam och muslimer sägs allt detta, om och om igen, särskilt varje gång någon återigen har "missuppfattat religionen", "missbrukat religionen", eller agerat "i religionens namn", och råkat mörda och spränga. Sverigedemokrater får stå till svars så snart någon medlem skrivit någonting på Facebook och SvPare, som inte ens kallar sig nationalsocialister, är på något sätt skyldiga till illdåd under andra världskriget. Muslimer däremot, har aldrig någonting med just islam att göra, och dess följare ska inte ens behöva ta avstånd av vad som dagligen görs i dess namn.




måndag 1 september 2014

Då var förtidsröstningen avklarad


Det riskerar att bli få inlägg på bloggen denna dag. Jag har dock ett par godtagbara ursäkter. I förmiddags gjorde jag, som det heter, min demokratiska plikt, och förtidsröstade. Nu har vi visserligen valhemlighet, men jag är inte blyg, och mitt val fördelade sig enligt bilden nedan:


Under dagen kommer jag också att skriva krönikan för nästa nummer av Nationell Idag, som kommer att ha just valet som tema. Så avslutningsvis får jag väl be om ursäkt för låg aktivitet här på bloggen idag, samt uppmana er alla att se till att gå och rösta (på Sverigedemokraterna) och varför inte även införskaffa en prenumeration på Nationell Idag! Här kan ni se de platser på vilka man kan förtidsrösta, samt dessas öppettider.





söndag 31 augusti 2014

Dror Feiler får stöd från viktig tänkare


En av de otaliga gånger man får forsla
bort Dror Feiler, eftersom han hatar demokrati.

Ökände kommunisten Dror Feiler står tydligen som nummer 20 på Vänsterpartiets valsedel för Stockholm (samma valsedel där just Jonas Sjöstedts bostadsort, Östermalm, saknas), vilket gör att han inte "automatiskt" kommer in. Feilers yrke är på valsedeln listas som "kulturarbetare och aktivist", vilket väl ungefär är vad vi förväntade oss.

Åtskilliga gånger har han fått släpats iväg från SD-demonstrationer, där hans specialitet är att störa med sin saxofon. Mina upprepade uppmaningar att han borde ta sin saxofon och spela i Gaza mot kriget har han fortfarande inte hörsammat. Hursomhelst, för att Dror Feiler ska kunna komma in i Riksdagen krävs ett antal kryss och i videon nedan får han ett viktigt stöd:





Samtidigt som Dror Feiler älskar att tala om nazister, att vi inte får glömma och så vidare, bjöd han för några år sedan på nedanstående "konstverk", som kallades "Snövit" och hyllar en palestinsk kvinnlig självmordsbombare, som här åker segelbåt i ett hav av blod. Kvinnan tog med sig 21 judar i döden och skadade ytterligare 51. Detta skedde 2003, inte 1943.




Ikväll ska för övrigt Dror spela med Kartellen i Linköping...







lördag 30 augusti 2014

Marine Le Pen: "Kungen är naken"




Marine Le Pen inledde igår sin politiska säsong i den lilla byn Brachay, öster om Paris, som av tradition är ett solitt FN-fäste. Byn har endast ett femtiotal invånare, men när Marine Le Pen idag talade, var över 1000 personer på plats. På en av byns murar stod i stora bokstäver "Marine, vi älskar dig". En traktor och dess vagn, parkerad på höjden ovanför, var draperad i Front Nationals symboler.

Temat för talet var regeringens kollaps (som vi tittade på här) och dess allmänna svaghet, samtidigt som hon lovade att hon själv aldrig skulle svika väljarnas förtroende på det sättet. Jag har ännu inte funnit hela talet, men låt oss titta på ett avsnitt ur det:




Marine Le Pen hävdade vidare att fransmännens klagan, som hon ser ökar i landet, inte är någon "humörsvängning", men ett "djupt och upplyst missnöje". Hon framhöll Front National som alternativet och krävde återigen upplösandet av Nationalförsamlingen, med tillägget:

"Om folket ger oss en majoritet i Nationalförsamlingen för att regera, ja, då kommer vi också att regera. Jag är av en tillräckligt solid härdning för att inte backa. [...] Aldrig, hör mig, aldrig kommer jag att dra mig undan."

Le Figaro




fredag 29 augusti 2014

Nederländska regeringen med åtgärdspaket mot jihadism


Haag i Nederländerna

Idag har den nederländska regeringen (en koalition mellan socialdemokratiska PvdA och högerliberala VVD) enats om ett antal åtgärder för att komma tillrätta med problemet kring vad som där kallas "Syriëgangers", och som jag här brukar översätta med jihadturister. En av åtgärderna är att redan planer på en sådan resa ska kunna leda till förlorat nederländskt medborgarskap, förutsatt att det inte leder till att personen blir statslös, vilket i praktiken alltså endast gör åtgärden tillämplig på personer med dubbla medborgarskap, vilket i och för sig många marockaner har. Finns välgrundade misstankar om att en person planerar att resa till ett konfliktområde, för att ansluta sig till en terrorstämplad rörelse, ska passet ogiltigförklaras.



Vid en presskonferens idag, tillsammans med socialminister Lodewijk Asscher (pvda), menade justitieminister Ivo Opstelten (vvd) att han presenterade detta förslag som ett sätt att motverka den radikala islamismens dragningskraft.

Nya legala möjligheter att ta itu med jihadister som återvänder till Nederländerna presenterades också. Regeringen överväger bland annat en temporär anmälningsplikt och kontaktförbud. Vidare vill man motarbeta information på internet som sprider hat och verkar radikaliserande. En särskild avdelning inom polisen upprättas med denna uppgift. Internetföretag som medverkar till att sprida jihadistiska yttringar ska bekämpas juridiskt.

Hittills har 33 pass dragits in från personer som man misstänkte planerade jihadresor. Man kunde också stoppa ytterligare 22 personer från att resa till exempelvis Syrien och Irak i detta syfte. I 30 fall har socialbidrag eller studiebidrag dragits in. Totalt uppskattas ungefär 130 nederländska medborgare ha begett sig till dessa konfliktområden, varav 30 sedan har återvänt. 14 stycken har stupat, varav två i självmordsattentat.

Justitieminister Ivo Opstelten


I veckan har också tre personer arresterats för rekrytering till jihadresor. Enligt minister Opstelten pågår 26 liknande undersökningar. Terrornivån i landet anges som "substantiell". På senare tid har ett antal islamistiska demonstrationer till stöd för IS(IS) ägt rum i framför allt Haag, vilket jag tidigare skrivit om bland annat här. I måndags sade minister Asscher angående dessa:

"Vi har en stor uppgift att se till att samhället inte låter lura sig, att de radikala inte vinner."

Angående IS-flaggorna som det viftats flitigt med lade han till:

"Då känner man sig hotad. Det är viktigt att staten då reagerar. Vi ska tydliggöra att vi vidtar åtgärder för att beskydda landet.

Volkskrant

Geert Wilders (pvv) är kritisk till åtgärdspaketet:

"Det handlar till stor del om redan existerande åtgärder, och de har inte visat sig vara tillräckliga för att bekämpa jihad. Och regeringen vågar inte heller denna gång nämna elefanten i rummet, som alla ser: islam."



Han menar att regeringen istället bör satsa på en avislamisering av Nederländerna. PVV anser att "IS-anhängare, kalifatönskare och jihad-sympatisörer" direkt ska förlora sitt pass, även om det nederländska medborgarskapet är det enda de har. Vidare måste gränskontroller återinföras för att säkerställa att jihadister inte kan återvända.

Telegraaf

Avslutningsvis vill jag visa ett klipp, som jag tidigare lagt upp här, där jihadister själva förklarar att de gärna avstår sin nationalitet om de bara får åka till sitt konfliktområde:







Malena Ernman på jakt efter nya poäng



Den kungliga operan i Stockholm, som naturligtvis redan är fin genom sitt namn och sin egentliga verksamhet, har just blivit lite finare. Man ska nämligen hålla stängt på lördag, som någon sorts protest mot att SvP håller valmöte i staden. Det hade dock inte varit ett riktigt poserande, om man inte samtidigt såg till att proklamera sitt ställningstagande genom affischer på fasaden, givetvis "för mångfald". Angående operan och dess mångfald, kan vi förresten titta på deras styrelse och ledning:


Kungliga operans utspel har även givit Malena Ernman en ny chans att få plocka några poäng. Hon är visserligen inte anställd där, eller har någon koppling dit, men socialistiska Dagens Arena ger henne ändå utrymme att prisa aktionen:

"Det är ett stort steg att en kommunal konstnärlig institution tar ett så tydligt politiskt ställningstagande."

Själv ställer jag mig frågan om kommunala konstnärliga institutioner ska ta politisk ställning. Framför allt undrar jag om det verkligen är ett stort steg att göra en markering mot Svenskarnas Parti, ett ställningstagande som knappast lär vara särskilt kontroversiellt i de egna leden, eller bland politikerna de ska ta hänsyn till. Malena fortsätter:

"Jag är inte anställd på Kungliga operan och har ingen koppling dit, men det är toppen att de har skyltar som det står 'operan gillar olika' på."

På vilket sätt är det "toppen" att göra en så fullständigt meningslös markering? Det är inte en särskilt vild gissning att det för varken operan eller Malena Ernman handlar om att göra skillnad, utan som vanligt bara att marknadsföra sig själva.







Dagens bild: Valaffisch FI


Igår tittade vi på en valaffisch för Folkpartiet Stockholm, där en bild av en mycket fin människa med ett mycket fint budskap skulle ta partiet över 6%. Idag ska vi lämna flosklernas förlovade land och bege oss in i det totala vansinnet, eller som de kallar sig själva: Feministiskt Initiativ:




Hur man än ser på det, spelar detta budskap ingen större roll. FI kommer troligen inte in i riksdagen, än mindre in i regeringen. Istället kommer Miljöpartiet som vanligt garantera att inflödet från Afrika och Mellanöstern maximeras. Vi rör oss nu i ganska rask takt mot avgrunden, och många menar att det är lika bra det, så vi får själva kollapsen avklarad och kan börja återbyggandet desto tidigare.

Twitter




torsdag 28 augusti 2014

Islamiseringens Storbritannien


Russia Today berättar idag i korthet om några konsekvenser av den mångkulturella ideologin i Storbritannien och hur den kan sättas i samband med islamisering och terror:



I reportaget ser vi som hastigast en bild från halshuggningen av den amerikanske journalisten James Foley, där förövaren har identifierats som just en brittisk medborgare. Idag berättar också De Telegraaf att James Foley, tillsammans med åtminstone en annan västerlänning, satt i en sorts ISIS-fängelse, vars chef var en nederländsk medborgare, som kallar sig "Abu Obeidah el Maghreba". Det tagna namnet antyder att han, föga förvånande, är av marockanskt ursprung.

James Foley och den brittiske
medborgare som ska döda honom.

Jag vill i sammanhanget påminna om denna utmärkta video, där jihadister, Geert Wilders och jag själv är överens:




Tidigare artiklar om stöd för IS(IS) i Nederländerna:







Dagens bild: Valaffisch för Folkpartiet



Ovanstående bild har jag inte på något sätt manipulerat, utan det är en alldeles äkta valaffisch som Folkpartiet utformat för att attrahera så många väljare som möjligt. Nu är svensken, och i synnerhet folkpartisten, ofta en outgrundlig varelse politiskt, men är ovanstående individ och "budskap" verkligen de absolut ultimata magneterna?

På vår sida skämtar vi gärna om Erik Ullenhag och hans aldrig sinande ström av floskler. Det skulle dock vara mycket intressant att veta hur alliansväljare egentligen ser på honom. Uppenbarligen tyckte iallafall Folkpartiet i Stockholm att denne man borde vara ett rejält dragplåster. Bilden spreds med texten:


Självklart delar jag gärna, eftersom jag tycker affischen är underbar. Jag är också nyfiken på reaktionerna på Twitter. Erik Ullenhag lämnar där gärna någon floskel med jämna mellanrum, som nästan undantagslöst får en mängd elaka kommentarer, och inte en enda uppmuntrande. Kommer nu denna affisch åtminstone att få ett litet glatt tillrop?

Twitter






Ribbing med nya råd när åsikter bryter etiketten




Magdalena Ribbing. Blotta namnet framkallar ett leende, som inte alls är illvilligt. Det är bara det att hennes värld, eller den värld och de värderingar hon vill förmedla, är så främmande för en normal svensk grottmänniska, som jag själv. Möjligen spelar hon en roll, men hon får alltså betalt för att skriva om hur man besvarar bröllopsinbjudningar och använder olika bestick. Det kan också vara så att hon på riktigt är en verklig överklassmänniska som på fullt allvar värderar dessa ting, vilket också har sin komik.

Nåväl, nu ska vi inte tala om bordsskick eller dylika ting, utan om de underbara tillfällen då Magdalena Ribbing ger oss läsare råd, eller snarare direktiv, om hur vi bör hantera främlingsfientliga bekanta i sociala situationer. Hon har faktiskt berört problematiken förut, i december 2013, då frågeställningen löd "Är det okej att säga ifrån till släktingar med exempelvis kvinnoförnedrande eller smygrasistiska åsikter?" Den frågan är ju rolig på så många sätt, exempelvis varför inte klart framförda hårdföra rasistiska åsikter är ett problem.

Nu är vår Ribbing tillbaka med en nästan identisk problemställning, som jag gissar att hon författat själv, för det kan väl ändå inte finnas människor därute som brottas med detta problem och dessutom vill veta hur Ribbing ser på det? I Metro kan vi läsa om hur man bör bete sig i politiska diskussioner, där det första svaret är helt intetsägande, men när det handlar om "ljusskygga" åsikter, förhåller det sig annorlunda:

Bör man agera på något särskilt sätt när det gäller mer ljusskygga ståndpunkter, som antyder på exempelvis rasism eller sexism?

– Bara när det kommer rastiska-främlingsfientliga-homofobiska åsikter behöver man lägga sig i samtalet. Men när ljusskygga åsikter vädras säger man det man anser vilket rimligen är: ”Du har fel, ge mig fakta till det du påstår, du har inga belägg för detta, det du säger är odemokratiskt” med mera. Och så försvarar man sin ståndpunkt till dess att man har alla med på sin sida. Säger man ingenting när någon uttrycker sig rasistiskt eller homofobiskt så är man feg.

"Antyder på"? Om nu Ribbing författat dessa frågor själv, bör hon kanske ägna mer tid åt läsning, än skaldjursbestick. Det första som är roligt, och mycket typiskt, är att man helt enkelt har en skyldighet att lägga sig i när någon med ljusskygga (vilket rimligen betyder icke politiskt korrekta) åsikter yttrar sig. Denna skyldighet har man endast då, men inte när någon framför liberala eller socialistiska tankar.

Det mest märkliga i svaret är dock hur man bör, eller snarare måste, förhålla sig till dessa åsikter. Varför är det omöjligt att ha en intressant diskussion kring exempelvis invandringsfrågan? Istället ska man alltså alltid säga "Du har fel. Du har inga belägg för detta". I verkligheten, utanför Ribbings bjudningar, finns det naturligtvis en uppsjö av belägg och statistik för att stödja en "ljusskygg" hållning. Jag har sett få debatter där sverigedemokrater förlorar på grund av att motståndaren har så fantastiskt mycket bra "belägg" att komma med.

Mest komiskt i den lilla utläggningen lär vara meningen "Och så försvarar man sin ståndpunkt till dess att man har alla med på sin sida". Jag misstänker att Ribbing inte deltagit i särskilt många politiska diskussioner, ty slutresultatet att man kan tjata tills man verkligen har alla på sin sida förekommer knappast. Inte ens om man står för så ljusa och fina värderingar som Ribbing förklarar är rimligt.





onsdag 27 augusti 2014

Johan Norberg varnar för "tjat" om SD - i en text om SD




Johan Norberg är en liberal skribent, på senare tid främst känd genom boken  "Migrationens kraft – därför behöver vi öppna gränser", som han författade tillsammans med likasinnade Fredrik Segerfeldt. Som titeln antyder vill den sprida den sedvanliga liberala idén om hur "frihet", "rörlighet" och "öppenhet" på ett magiskt sätt skapar någon form av "dynamik", som i sin tur bygger välstånd. Dess teser och underlag har sågats av den mer grundlige Tino Sanandaji, vilket vi då bland annat tittade på i "Tino Sanandaji sågar lögnerna" och "Realistiskt med fri invandring".

I dagens Metro bjuder Norberg på ett inlägg, kallat "Inse att ert tjat gynnar SD", som faktiskt har ett par poänger, men även ett par rejält irriterande idiotier. Till att börja med är det förstås ironiskt att han uppmanar alla att sluta tala om SD genom att publicera en krönika om partiet, men jag antar att han anser att just han, genom sina unika poänger och liberala intelligens, har någon sorts frikort. Hans huvudpoäng, att väldigt mycket sätts i relation till SD, är någonting jag själv har funderat på och glatts åt. I Frankrike uttrycker Marine Le Pen det som att Front National är politikens "centre de gravité", alltså den tyngdpunkt kring vilket allt rör sig. Johan Norberg skriver bland annat:

"Tänk ändå den som var fotograf och hade tagit några bra bilder på Jimmie Åkesson. Då skulle royaltypengarna rassla in denna valrörelse, för politiker och journalister försöker släpa in Sverigedemokraterna i varenda diskussion. Snart går det väl inte längre att skriva om muffinsrecept eller Allsång på Skansen utan att det bildsätts med en flinande Åkesson.

Partierna slutade slå på detta lilla post-nazistiska parti och började i stället använda det som slagträ mot de andra partierna – eller kanske snarare som ett järnrör. Gynnar det här utspelet SD? Spelar det där SD i händerna? Till och med Fredrik Reinfeldts ovanligt principfasta försvar för ökad flyktinginvandring häromveckan anklagades för att gynna SD, då han är beredd att betala vad det kostar med dagens mottagningssystem. Och de som kritiserar Reinfeldt för det anklagas i sin tur för att spela SD i händerna genom att mörka kostnaderna, vilket spär på politikerföraktet.

I spalterna pågår samtidigt en metadiskussion om vad som måste göras för att inte SD ska få vind i seglen. Ska vi sluta svartmåla Sverige eftersom det bara förstärker SD:s världsbild, eller ska vi tvärtom tala tydligare om de blottor i samhället som SD spelar på, så att de inte blir ensamma om det? Ska de etablerade partierna bli mer kritiska till invandring, eller skulle det tvärtom legitimera de främlingsfientliga, som det gjorde i Danmark och Frankrike?"

Precis så är det, men vad Norberg inte förstår är att det framför allt beror på hur bisarr, förljugen och tystad all diskussion kring invandring har blivit i Sverige. Det som Jan Tullberg kallar "Låsningen". Att någon sätts i relation till SD, så fort denne vågar yppa något om invandringen, beror ju på att just SD är det enda partiet som har en egen linje i frågan. Slutligen kommer då den aspekt, som Norberg berör i sista stycket, och som handlar om vilken regeringspolitik som bör bedrivas.





I svensk debatt har många självgoda ord sagts om hur inte minst den danska regeringen ökat främlingsfientligheten genom att anamma Dansk Folkepartis retorik. Tanken är att om de fina partierna försöker bli kopior av det onda, så vill människorna slutligen ha originalet. Jag tror i och för sig inte att det finns mycket stöd för den teorin, men de fina politikerna lär inte heller kunna bekämpa nationalistiska partier genom att gå åt andra hållet. Fredrik Reinfeldt har fått mycket beröm, och är troligen själv mäkta stolt, över att han "tydligt markerar" mot SD, exempelvis genom att på pin kiv göra upp med Miljöpartiet om ännu mer generös invandring. Resultatet blir förstås att samhällsproblemen accelererar och SD fortsätter att öka. Att det inom mediekåren fortfarande anses enormt fyndigt att ens yppa "järnrör" är egentligen förbluffande, men så ser vår så kallade intelligentia ut. Det blir sedan återigen dags för Norberg att visa sin fäbless för önsketänkande och bristande logik:

"Utifrån mitt perspektiv är det alldeles för många som röstar på SD, men det är trots allt en liten minoritet. Andelen svenskar som tycker att invandringen är lagom eller för liten är fler än de som tycker att den är för stor, enligt Sifo, och de har blivit sex procentenheter fler de senaste tio åren. En aktuell SOM-undersökning visar att svenskarna är betydligt mer oroade över ökad främlingsfientlighet än över ökad invandring."

Det må vara en minoritet som röstar på SD, men det är ingen liten minoritet. Det handlar om hundratusentals svenskar och partiet lär om några veckor bli större än Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och troligen även Miljöpartiet. Den där berömda undersökningen om huruvida man var oroad över främlingsfientlighet eller ökad invandring sågades rejält redan när det begav sig, men den imponerade uppenbarligen stort på etablissemanget. Det är två helt olika frågor och det är fullständigt idiotiskt att jämföra dem.



Avslutningsvis skulle jag vilja påstå att det är verkligheten och samhällsutvecklingen som gynnar Sverigedemokraterna. Partiets och mediernas utveckling har på många sätt följt den franska, med några års eftersläpning. Först bestämde alla medier att man skulle tiga ihjäl Front National. Stödet för partiet ökade. Sedan skulle man verkligen granska det kritiskt. Stödet ökade ytterligare. I Europavalet blev det landets största och det finns inte en journalist som kan göra ett dyft åt den saken.






Den franska regeringen nu klar



Så har då Frankrikes premiärminister Manuel Valls presenterat sin nya regering, följaktligen känd som "Valls II". Regeringen "Valls I" höll i fem månader och var därmed bland de kortaste under hela den femte republiken, etablerad av Charles de Gaulle 1958. Det blir också president François Hollandes tredje regering, vilket också är intressant med tanke på att han valdes 2012 och normalt sett ska sitta till 2017. Bland ministrarna syns en del gamla och en del nya ansikten. Fyra försvinner och sex nya tillkommer.

Varje franskt ministernamn må sakna allmänintresse för svensken, men då svensk media knappt rapporterar från Europa överhuvudtaget, slår jag på stort och visar hela listan. Från vänster till höger, från ovan och nedåt:


Manuel Valls, premiärminister
Laurent Fabius, utrikesminister
Ségolène Royal, ekologi- och energiminister

Marisol Touraine, social-, hälso och kvinnominister
François Rebsamen, arbetsmarknadsminister
Bernard Cazeneuve, inrikesminister

Fleur Pellerin, kultur- och kommunikationsminister
Patrick Kanner, stads-, ungdoms- och sportminister
George Pau-Langevin, minister för utomeuropeiska departement

Najat Vallaud-Belkacem, utbildningsminister
Christiane Taubira, justitieminister
Marylise Lebranchu, minister för decentralisering och statlig reform

Stéphane Le Foll, jordbruksminister
Emmanuel Macron, ekonomi- och industriminister
Sylvia Pinel, bostadsminister

Jean-Yves Le Drian, försvarsminister
Michel Sapin, finansminister


Enligt opinionsinstitutet Odoxa förväntar sig 8 av 10 fransmän att den nya regeringens ekonomiska politik varken kommer att vara tydlig, effektiv eller korrekt. Intressant nog är även vänsterväljarna, inklusive de som röstade på regerande Socialistpartiet, skeptiska. Bland dessa förväntar sig 3-4 av 10 att den ekonomiska politiken kommer att uppfylla ovanstående kriterier. En övervägande majoritet stöder dock presidentens och premiärministerns beslut att göra sig av med upprorsmakaren Arnaud Montebourg, som var ekonomi- och industriminister i den föregående regeringen. Mannen som ersätter honom, den blott 36-årige Emmanuel Macron, kallas av Le Figaro för "anti-Montebourg", då han anses vara den raka motsatsen till allt som hans föregångare stod för. Samtidigt verkar han i sanning vara just en sådan produkt av systemet som Marine Le Pen alltid kritiserar. Macron gick först elitskolan Sciences-Po, för att sedan naturligtvis avsluta med maktens absoluta plantskola ENA. Precis som de svenska Socialdemokraterna, leds de franska av personer som hela sitt liv enbart strävat efter makt, men den stora skillnaden är att, medan de svenska Socialdemokraterna består av svagbegåvade individer som spenderat hela sin ungdom i Unga Örnar och SSU, består toppskiktet i Parti Socialiste av intelligenta individer som har ordentliga akademiska utbildningar.

Intervjun där Marine Le Pen just kritiserar dessa eliter och hur de korsbefruktar varandra ses här.

63% anser, i likhet med Front National, att Nationalförsamlingen bör upplösas, vilket skulle leda till nyval. Som jag skrev igår, förblir det stora problemet president François Hollande själv, som torde vara mindre populär än vilken av dessa ministrar som helst. Det är dessutom, vilket Front National också länge kämpat för, hög tid att införa proportionella val, då det är fullkomligt absurt och odemokratiskt att Front National, som senast fick 18% i parlamentsvalet, har två ledamöter av 577, medan det omvända gäller för De Gröna, vars 2% gav dem 18 ledamöter.






tisdag 26 augusti 2014

Dagens allra dummaste krönika mot SD


Facebooks egen Christian Thorén

Som väntat börjar de nu dugga ganska tätt, de där små inläggen signerade av en Lindberg eller en Cantwell, som förklarar varför vi inte ska rösta på Sverigedemokraterna. Det kan handla om hur korkade partiets företrädare är, eller mer allmänt om "människosyn" och "alla människors lika värde".

I dagens Expressen bjuder den aldrig särskilt briljante Lars Lindström på en märklig liten krönika, som avhandlar ett par olika torgmöten som Jimmie Åkesson hållit. Som vanligt är en viktig ingrediens att utmåla en nedsättande bild av SDs anhängare och en desto finare av dess motståndare.

"Många är pensionärer. En man som står framför mig har "Pride and Glory" tatuerat på sin rakade skalle. En manlig motdemonstrant bär kostym, vit skjorta, slips och solglasögon. En kvinnlig har svart t-tröja och en skylt där det står 'Finns det hjärterum så finns det stjärterum'."

Japp, SDaren är skinhead och motdemonstranten bär kostym och slips, en bild som jag tror aldrig har setts i verkligheten. Vi bjuds sedan på några ödsliga skildringar från Fagersta och Hallstahammar. De kan möjligen vara korrekta, för jag har sett även andra partiers torgmöten och det är inte heller några enorma begivenheter.

Lindströms inlägg är dock ett stilistiskt och analytiskt under jämfört med alstret jag här tänkte ta upp. Det publicerades först som ett inlägg på Facebook, där det borde ha stannat bland Christian Thoréns vänner, men Aftonbladet tyckte det var så genialt, eller hade svårt att få tag i Oisin Cantwell, så man slog upp det stort under "Debattämnen" och "Politik". Det kallas föga pretentiöst "Hej, är du sugen på att rösta på SD?" och är alltså lyft från denne Christian Thoréns Facebook-sida. På Aftonbladet presenteras han som "fastighetskonsult", vad nu det kan betyda, men det verkar iallafall inte vara någonting som kräver högre, eller ens lägre, utbildning. Inlägget är fullständigt idiotiskt, men visar bitvis faktiskt vad även många med något högre intelligens tror om sverigedemokrater:

"Hej vännen! Lite sugen på att rösta på SD?
Jag fattar.
Du vill återerövra rätten att beställa *****bollar och dra turkhistorier utan att behöva ta hänsyn till vilka som sitter runt fikabordet. Man ska fan inte behöva smyga med sånt. Återerövra flaggan och allt det där är viktigt också. Ok. Jag är svennebanan från förorten, I get it."

Självklart, tycker man att valet handlar om benämningen av negerbollar och rasistiska skämt, då kan det definitivt vara värt att tänka en runda till, eller rentav avstå från att rösta, vilket gäller exempelvis denne Thorén. Som skribent må han tillhöra det absoluta bottenslammet, men jag tror att denna föreställning om sverigedemokraten inte är helt ovanlig, i likhet med det som sedan följer:

"Det är så viktigt för dig att du tänker lägga din röstsedel i Jimmies burk. För Sverige liksom. Eftersom du är min "genetiska like" vill jag bara prata lite om det. Ok?"

Jag tror att de allra flesta sverigedemokrater anser att de kan ha mer gemensamt med en viss individ från Syrien än en viss individ från Sverige, men låt oss för tusende gången förklara att invandringsfrågan inte handlar om det. Den handlar om vilket samhälle Sverige kommer bli, om det alls kommer att fungera, om vi har en invandring från Afrika och Mellanöstern av tiotusentals individer årligen. Vi tror att det kommer att leda till kollaps, alldeles oavsett huruvida Jimmie Åkesson är ens "genetiske like" eller inte. Sedan kommer den absolut vanligaste floskeln om sverigedemokratens drivkraft, ständigt upprepad av självaste statsministern:

"Ta nu en rejäl titt på SD:s företrädare.
Vill du att det är just de här människorna som ska vara med och driva företaget Sverige? Tror du att det är en lätt uppgift?
Tror du på allvar att det räcker med en ambition att göra livet surare för flyktingar och andra invandrare för navigera Sverige framgångsrikt i en komplicerad internationell ekonomi och politik?"

Tror du själv, Christian, att SDs företrädare har som ambition att "göra livet surare för flyktingar"? Kan det inte vara så att de faktiskt tror på att deras politik är den rätta för Sverige och att även deras väljare delar den analysen? Ta du själv en rejäl titt på de andra partiernas företrädare. Känner du att Veronica Palm eller Åsa Romson är de absolut mest meriterade personerna att leda ett land?

Den före detta kampsportsmästaren ger oss sedan viktiga historiska lektioner:

"Vi människor har funnits i drygt 200 000 år. Och jävlar vad vi har slagit ihjäl dem som inte tillhört den egna gruppen under den tiden. Trots de tusentals år vi har haft på oss att utvecklas är det blott 70 år sedan vi i västvärlden begick enorma systematiska folkmord på folk enkom utifrån etnicitet och religion.
Vi i Europa lät ett parti normalisera ett vi-och-dom-tänkande. Faktiskt på ungefär samma sätt som SD gör (i början gjorde faktiskt inte nazisterna särskilt mycket mer än att blåsa upp folks fördomar)."

Ja, just det, dessa nazister får vi ju inte glömma. Förklara hellre hur det blir en garant för stabilitet att fylla landet med all världens folkslag som i just detta nu slår ihjäl varandra.

Thorén ogillar vi-och-dom-tänkande,
men poserar glatt framför denna ideologi,
den som idag mördar just enligt det mönstret.

Nåväl, Thorén kommer faktiskt in på den islamiska aspekten, även om resonemanget då blir ännu mer förvirrat:

"En liknande utveckling syns i Irak och Syrien. Islamiska staten avrättar och förslavar kurder, kristna och yazidier. För att de är "de andra". Samma psykologiska mekanismer igen. Man skapar hat. Bygger bilden av ett "perfekt samhälle" utan avvikande element. Avhumaniserar. Precis som nazisterna gjorde alldeles nyss.

Tro heller inte att IS trupper enbart består av fåraherdar. Många är människor som nyss var butiksbiträden, snickare och vanligt folk. Typ som du. Det gjorde nazisternas arméer också."

Och återigen måste jag då fråga: På vilket sätt är det en fördel för Sverige att befolkas av just dessa folkslag? Som så ofta när sådana här inlägg är författade av hårt indoktrinerade individer, kommer slutligen ett par uppmaningar till människorna:

"1. Snälla, slösa inte din viktiga röst på rätten att säga *****boll utan lägg rösten på en ekonomisk och social politik som du tror bärs upp av människor som klarar av att navigera Sverige i en komplex värld. SD är inte det partiet. Jag lovar.

2. Snälla, vill du på riktigt att dina och mina ungar ska växa upp i trygghet så är det bara att skrota det där otäcka vi-och-dom-tänkandet rakt av. Bara medmänsklighet kan öka respekten och tryggheten i samhället."

Där fick ni något att bita i. En kampsportare och "fastighetskonsult" lovar att SD inte är partiet "som klarar av att navigera Sverige i en komplex värld". Den andra punkten är nästan komisk i sin idioti, där just fortsatt massinvandring ska leda till att barn får växa upp i trygghet. Det argumentet är så groteskt att jag faktiskt inte tror att jag har hört det förut. Gustav Fridolin sätter inte sina barn i Husby, det kan jag lova. När det gäller egna barn, gäller alltid ett stenhårt vi-och-dom.

Det är helt obegripligt att Aftonbladet publicerar ett sådant här alster, åtminstone om syftet är att på något sätt avstyra människor från att rösta på Sverigedemokraterna. Jag antar, och hoppas, att många av mina egna läsare tänker göra det, så jag skulle vilja uppmana er att läsa hela Christian Thoréns, vad ska vi kalla det, uppsats. Den som efter det känner att den fått nya insikter, och en ny kärlek till Åsa Romson, får gärna berätta om det i kommentarsfältet.



I väntan på ny fransk regering: Lite parodi


President Hollande ute på äventyr,
med hjälm och allt.

I Frankrike förväntas premiärminister Manuel Valls nu tillkännage sina nya ministrar. Detta har ännu inte skett, så jag tänkte under tiden bjuda på ett parodiskt klipp som jag av någon anledning alltid kommer att tänka på när jag hör talas om ombildningar av president Hollandes socialistiska regering.

Det kommer från "Les Guignols de l'info", Frankrikes svar på brittiska "Spitting Image". Nedanstående inslag kommer från början av året och avhandlar egentligen François Hollandes otrohetsaffärer, som då blivit avslöjade. Man kan tycka att det är lite oseriöst av mig att lägga upp det, men jag blandar gärna högt och lågt, samtidigt som det visar den bild av en löjlig figur som Hollande aldrig lyckas skaka av sig. Samtidigt ser vi några av de ministrar, som nu hänger löst, och som i detta klipp förklarar hur presidenten inte bryr sig om just deras område, eftersom han är alltför nöjd med att vara singel och på jakt efter kvinnor.

Michel Sapin, finansminister

Jean-Marc Ayrault, före detta premiärminister

Cécile Duflot (De Gröna), då bostadsminister.
De Gröna hävdar själva att telefonen nu ringer
konstant för poster i den nya regeringen.

Arnaud Montebourg, ekonomi- och industriminister
och mannen som anses vara det främsta skälet till
regeringens kollaps. Många menar också att han har
egna presidentambitioner som gör att han väljer att
på detta sätt kritisera sin egen regering.


Premiärminister Manuel Valls

Christiane Taubira, justitieminister. Det har
redan bekräftats att hon tydligen kommer att
ingå i den nya regeringen.


Laurent Fabius, utrikesminister

Nåväl, låt oss då titta på dessa ministrar, varav vi redan blivit av med några, kommer bli av med ytterligare ett par, men tyvärr verkar fortsätta att få se fru Taubira även framöver: