Elitens rasism och Sveriges förfall

Sveriges roll som världssamvete, med vår bistånds- och invandringspolitik, är ett mysterium för de flesta. Jag vill påstå att den har sitt ursprung i en i grunden okunnig och rasistisk syn på omvärlden och dess medborgare. För att förstå varför vårt etablissemang insisterar på att ta hit världens problem, samt vägran att ställa några som helst krav på dem som söker sig hit, måste man försöka förstå hur de som styr i politik och media ser på Sverige och andra länder. Jag tänker här fundera lite kring bakgrunden, och eftersom jag själv varken tillhör 40-talist-generationen eller dagens etablissemang, blir det just en teori.

Den mångkulturella ideologin, som vi fortfarande lever under, formades under 60- och 70-talen, då 40-talist-generationen började ta plats i samhället. Deras föräldrageneration skulle knappast ha tillåtit förfallet som följde.

På 60-talet saknades fria medier, och de flesta människor hade aldrig rest utanför Europa. Svarta människor sågs som något exotiskt, och det verkade också som att de var förtryckta på platser som USA och Sydafrika. Än mer exotiska var troligen araber och muslimer, men det var nog synd om dem också.

Samtidigt var Sverige ett av världens rikaste länder; ett etniskt homogent land, en välfärdsstat, där skatterna var höga och brottsligheten låg. Här formades troligen uppfattningen att Sverige var ett överlägset land, som hade ett särskilt ansvar för mindre framgångsrika länder. Vi hade visserligen inte varit i krig på ett par hundra år, knappt haft någon koloni, men vi hade som vita ändå en skuld för armodet i andra delar av världen. Vid den här tiden blev också de flesta afrikanska länder självständiga från sina europeiska kolonisatörer, och nu skulle de snälla svarta själva kunna bygga sina länder. Detta måste Sverige stödja.

Med 40-talist-generationen kom också en vänstervåg. Människor som aldrig varit i varken USA eller Vietnam kände ändå att hjärtat tillhörde det kommunistiska Nordvietnam. Människor som aldrig varit i Kina hyllade massmördaren Mao som en befriare och en förebild för Väst.


Ovanstående är bakgrunden till varför jag anser att en rasistisk grundsyn har skapat Sveriges bisarra politik. Man anser att Sverige är ett överlägset land, och kan man bara få hit människor från den underlägsna omvärlden, så kommer de, som de barn de är, att automatiskt anamma våra överlägsna värderingar och vårt överlägsna samhälle. Därför kan man inte heller ställa några krav på de människor som kommer hit. De anses inte förstå bättre, så brottslighet och brist på integration är följaktligen vårt fel. Troligen förefaller islam vara en grotesk ideologi även för vår elit, men det är ju barn det handlar om, så låt dem hålla på.

Sverige är dock inte bäst i världen. De främsta universiteten i världen finns i USA och Asien. Våra största industriföretag grundades för hundra år sedan. Sverige har en hög förekomst av mord, och leder våldtäktsstatistiken i EU. Med den nuvarande invandringspolitiken ser vi till att ytterligare sänka skolorna, och ytterligare spä på den grova brottsligheten. Under tiden arbetar länder som Indien och Kina stenhårt på ekonomisk tillväxt och utveckling, inte minst genom utbildning. Här arbetar vi i motsatt riktning, och ett av de viktigare förslagen verkar vara att elever skall kunna få ämnesundervisning på sitt eget hemspråk, troligen för att det är synd om dem, och svenska kanske är ett svårt språk.

Eftersom temat är elitens rasism, ska jag avslutningsvis bjuda på ett litet sidospår. Expressens krönikör, Ann-Charlotte Martéus, som i krönika efter krönika skriver om fördomar, främlingsfientlighet och sverigedemokrater, skrev för ett tag sedan en krönika med den grovt rasistiska rubriken  "Är du dummare än en amerikan?". Detta kan hon göra eftersom det hos dessa människor finns en acceptabel rasism, mot exempelvis ryssar, japaner eller amerikaner. Skulle "amerikan" varit utbytt mot "somalier" skulle artikeln naturligtvis aldrig publicerats. Låt oss titta på hennes rasistiska generaliseringar:

"Den djupa misstro mot förnuft, vetenskap och fakta som många amerikaner lägger i dagen, är rent skadlig för ett samhälle. Det går inte att föra ett demokratiskt samtal när tossiga lögner ges samma tyngd som sanningar."

I verkligheten har USA världens främsta forskare, det största näringslivet och de friaste medierna. Martéus - hur ser det ut med "misstro mot förnuft, vetenskap och fakta" i Mellanöstern? Nej, just det, så kan man inte skriva.

"Svenskarnas falska självbild"