Marine Le Pen om integration och asylrätt

Strax före jul gästade Marine Le Pen det politiska intervjuprogrammet "C Politique". Hela programmet är en timme långt, och i mina ögon mycket intressant, men jag inleder med att presentera två delar av det; dels några minuter om partiet och dess framtid, sedan en diskussion kring invandring, asyl och integration. Som vanligt kan det mesta appliceras direkt på Sverige, bland annat diskussionen kring PISA-rapporten och utanförskapsområden. Det är intressant att man utan omsvep kopplar både PISA och problemområden till invandringen, trots att det i Sverige anses handla om friskolereform och fritidsgårdar.

UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National


HCI, Haut Conseil à l'Intégration, var en sorts tankesmedja, lanserad av regeringen, för att "skapa reflektion och ge förslag" på integrationsområdet. Upplöst 2012.

AME, Aide Médicale d'État, är ett program för att i första hand ta hand om illegala invandrares, och andra nödställda utlänningars, medicinska kostnader. 

Manuel Valls (PS) är inrikesminister.

Ett ögonblick av fint samförstånd i morgonsoffan

I dagens morgonsoffa uppstod ett sådant där fint ögonblick av samförstånd, som är något av en specialitet i svensk television. Man hade bjudit in tre mer eller mindre bisarra figurer, som på papperet stod för olika åsikter, men som på den avgörande punkten naturligtvis var överens, då de annars inte skulle ha fått sitta där.

Gammelmoderaten Anders Björck, den förnäme socialdemokraten Göran Hägg och prästen och vänstermänniskan Helle "Hamas" Klein, var alla rörande överens om att det verkliga oppositionspartiet inte skall få vara i riksdagen. Samtidigt efterlyser de, tror de själva, mer engagemang, demokrati och tydligare skiljelinjer i politiken. Av någon märklig anledning räknas nämligen inte de nationella uppvaknanden, som besvärar Helle Klein, som engagemang eller ett resultat av demokrati. Att denna våg dessutom visar på en mycket tydlig skiljelinje i dagens Europa går dem också helt förbi.

När trion hade myst klart och de olika suckarna av "precis" ekat klart, summerade programledaren med att "det är skönt när ni tycker lite olika". Nedanstående spektakel är alltså vad som uppfattas som att "tycka olika" i dagens Sverige. Man får ha lite olika socialliberala ingångar, men när ett verkligt alternativ tar plats i landets parlament, ser alla till att unisont förfäras och ta avstånd.

Google blockerar Geert Wilders mejladress

Mohamed Rabbae

Google har blockerat Geert Wilders gmail-konto islamsticker@gmail.com, efter ett klagomål från Marockanernas Nationella Råd (LBM), som leds av Mohamed Rabbae.

Via den aktuella adressen kunde människor beställa ett klistermärke med islamkritiska budskap. Geert Wilders menar själv att syftet inte var att såra människor, utan att "befria dem från islams ok". Mohammed Rabbae bad Google ingripa, för att förhindra att "hatväckande material" skulle kunna spridas.

På Twitter har nu Wilders tillkännagivit den nya adressen islamsticker@islamsticker.org, och kallar aktionen en "stor framgång", då tusentals redan har beställt dessa klistermärken och man har varit tvungen att tillverka nya.

Nedan kommenterar Geert Wilders kampanjen. Han uttrycker sig ofta i meningar som inte helt hänger samman, och därför kan även översättningen förefalla något osammanhängande.

Telegraaf

Jag kan själv tycka att Geert Wilders är lite väl fixerad vid islam, men PVV är nu landets största parti, har ett antal ledamöter i parlamentet, samt driver och debatterar naturligtvis en mängd andra samhällsfrågor. Mohamed Rabbae verkar själv tämligen fixerad vid Geert Wilders, och hans LBM bildades som en reaktion på Wilders film "Fitna". Rabbae har varit medlem i landets motsvarighet till Miljöpartiet, Groenlinks, men lämnade detta efter en konflikt med anledning av hans försök att få Wilders fälld i domstol. Han har också efterlyst en muslimsk motsvarighet till det kristdemokratiska partiet CDA.

Nytt försök att "bemöta" DNs bokannons

För ett par veckor sedan utbröt panik hos alla goda människor i landets medieetablissemang, då en av landets tidningar vågat publicera en annons för en bok, trots att annonsen innehöll fakta kring Sveriges invandringspolitik. Dessa människor reagerade då på sedvanligt sätt, genom att hetsa mot DN för att de låtit en motröst komma till tals.

De flesta ville bara vråla ut sitt raseri mot att faktapunkterna ens fick publiceras, men en person som åtminstone ville göra en sorts försök till motangrepp var Veronica Svärd, som därför fick en enorm uppmärksamhet. Redan när hennes första blogginlägg publicerades, tyckte jag att det var så dåligt att det inte var värt att ta upp, men nu ger Aftonbladet henne utrymme att dra det hela en gång till.

Inlägget har fått underrubriken "Viktigt bemöta falska påståenden med korrekta fakta", men det är inte riktigt vad hon gör. Den ursprungliga annonsens punkter var inga påståenden, utan just fakta, medan hennes inlägg mest är ett försök att relativisera siffrorna, eller bjuda på irrelevanta sidoargument. Veronica inleder:

"Den 8 december publicerade Dagens Nyheter en bokannons som innehöll missvisande siffror som syftar till att antyda att ”massinvandring” är orsak till sociala problem i Sverige. Vi var många som reagerade och menade att det är viktigt att bemöta falska påståenden med korrekta fakta och slutsatser, och inte minst att det är viktigt att bemöta rasistiska påståenden med en human utgångspunkt."

Ja, syftet med faktapunkterna var dels att visa vilken omfattning invandringen till Sverige faktiskt har, dels att visa vilka konsekvenser den förda politiken får, bland annat i form av just sociala problem. Hur någon skulle kunna påstå att den stora flykting- och anhöriginvandringen inte leder till sociala problem, är obegripligt, då vem som helst kan se ökat försörjningsstöd och etniska upplopp. Detta brukar inte ens förnekas av mångfaldsvurmarna, som då istället helst talar om problem med integrationen och allmänt ökande klyftor.

Att det sedan var "många" som reagerade är en sanning med modifikation. Det mediala etablissemanget reagerade och då de har de starkaste rösterna i offentligheten, kanske de själva får känslan av en folkstorm. Veronica Svärd är själv inte någon genomsnittlig svensk, då hon tillhör Feministiskt Initiativ, och alltså är en extremist i sammanhanget. Den första punkten hon vill bemöta handlar om volymen:

"Sverige har sedan millennieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd. År 2012 beviljade Sverige 111 000 uppehållstillstånd.”

"Siffrorna är intetsägande eftersom nettoinvandringen är hälften; på två invandrade personer utvandrar en. Siffrorna innefattar även beviljade uppehållsrätter. Hemvändande svenskar var den enskilt största gruppen. Drygt 210 000 kom från EU- och EES-länder. Övriga uppehållstillstånd har beviljats exempelvis för studier, gästarbete, gästforskare, artistarbete, praktikplats, adoptivbarn, asylsökande, anhöriga, samt övriga grupper."

Resonemanget kring "nettoinvandring" har vi hört förut, men jag förstår fortfarande inte dess relevans. Om 1,1 miljoner har fått uppehållstillstånd, så har de väl det, alldeles oavsett hur många som utvandrade? Det blir också lite komiskt när hon, likt alla andra som vill relativisera siffrorna, börjar antyda att många är européer och alltså inte lika skrämmande som utomeuropéer, trots att annonsen inte gjorde denna distinktion. Hon avslöjar alltså endast vilka hon själv tycker är problematiska invandrare.

Framför allt förstår jag inte varför invandringsvurmare alltid försöker förminska siffrorna. Ingen har påstått att alla 111 000 var utomeuropeiska flyktinginvandrare, men om det nu vore så många, så skulle det väl vara bra, då dessa berikar Sverige? Ännu bättre hade det väl varit om de var 222 000?

Borlänge

”Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16 400 syrier asyl.”

Över 100 000 människor har dödats i inbördeskriget. Barn torteras och tusentals barn har dödats. Över 2,1 miljoner människor, varav hälften barn, befinner sig på flykt i Syriens grannländer. Sverige kan ge skydd åt fler!

Var inte syftet att bemöta falska påståenden med korrekta fakta? Att situationen i Syrien är svår, förstår vi alla, men det förändrar inte det faktum att Sverige, som enda EU-land, numera har fri invandring från Syrien, och redan har tagit emot många gånger fler syrier än något annat europeiskt land. Visst skulle vi kunna få hit ännu fler, men då får vi ge visum på plats, eller flyga hit människor med Hercules-plan, vilket inte ens Löfven och Reinfeldt vill genomföra. Istället för att svamla om att annonsens uppgifter skulle vara felaktiga, borde Veronica förklara hur många som Sverige bör ta hit, och vad fördelarna med en sådan politik skulle vara.

”Av dem som beviljas asyl beräknas 70 procent vara arbetslösa ännu efter två år. Anhöriginvandringen handlar mest om att ta hit en partner från det forna hemlandet. En tredjedel blir helt beroende av försörjningsstöd.”

Två tredjedelar av dem som invandrat är självförsörjande efter sju år! En strålande ekonomisk affär för Sverige som inte behövt försörja dessa personer under de uppåt 20 år det annars tar innan inrikes födda blir självförsörjande (inrikes födda är så klart lika mycket värda ändå). Enligt OECD är nettovinsten drygt 26 000 kronor per år och utrikes fött hushåll.

Nej, det är ingen "strålande" ekonomisk affär. Siffror från bland annat Norge, där dessa frågor kan diskuteras lite öppnare, visar att mest lönsam är nordisk invandring, något mindre lönsam är invandring från övriga OECD-länder, medan invandring från Tredje världen är en stor förlustaffär. Försök inte ge dig på ekonomi, Veronica, för där finns inga argument för nuvarande invandringspolitik. Håll dig till slagord om solidaritet och humanism.

Malmö

”Utrikesfödda uppbär upp 60 procent av landets försörjningsstöd.”

Nej! Definitionen ”utrikesfödda hushåll” (som används i statistiken) innebär att minst en person är utrikesfödd; en majoritet i hushållet kan alltså vara inrikes födda. Påståendet säger heller inget om hur mycket (ofta högre) bidrag och ersättningar som betalas ut till inrikes födda personer via de övriga bidrags- och ersättningssystem som många utrikes födda är utestängda från.

Återigen argumenterar Veronica Svärd vid sidan om vad som faktiskt sägs. Tydligen stämmer det att 60% av försörjningsstödet går till utrikesfödda hushåll, eftersom hon väljer att diskutera övriga ersättningssystem. Ännu ett korrekt påstående alltså, som inte kan bemötas utan att börja prata om någonting annat.

”1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet.”

För att inte tala om hur många utanförskapsområden vi hade i Sverige i slutet av 1800-talet när människor flydde Sverige! Inte heller då var fattigdom och arbetslöshet invandrades fel. De sociala problemen beror på svensk politik och ekonomi, inte migration. Det Sverige behöver är bland annat långsiktigt hållbar socialpolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och kraftigt arbete mot diskriminering.

Resonemanget är så ologiskt att det blir något av ett självmål. Visst var Sverige ett fattigare land på 1800-talet, men vad har det med saken att göra? När vi idag är ett rikare land, skulle vi inte haft den typ av områden vi nu talar om, om vi inte hade haft ett par decenniers massinvandring. Sedan är själva ordet "utanförskapsområde" en eufemism för att undvika att tala om den grundläggande orsaken. Gamla bruksorter är minst lika ekonomiskt utsatta, men av någon anledning har inte dessa samma nivåer av kriminalitet, eller fenomen som stenkastning mot räddningstjänst, gruppvåldtäkter eller skottlossningar.

”64 procent av Sveriges befolkning anser inte att media berättar sanningen om samhällsproblem förknippade med invandringen.”

Det betyder inte att de svarande anser att invandringen är ett problem, 63 procent anser nämligen att invandring i sig inte är ett problem. Däremot har 77 procent lågt förtroende för journalister.

Återigen är Veronica oförmögen att hantera det som faktapunkten handlar om, och väljer som vanligt att diskutera någonting annat. Punkten handlar inte om hur många som ser invandringen som ett problem, utan endast hur många som menar att media mörkar verkligheten. Det är ett annat stort problem, som förklarar varför vi idag har en mängd fria medier som en motpol. Troligen skulle fler vara kritiska till själva invandringspolitiken, om det fördes en öppen rapportering kring dess konsekvenser och frågan kunde diskuteras på ett vuxet sätt.

Veronica Svärds inlägg visar framför allt att det inte fanns några felaktigheter i bokannonsen. Det visar också hur omöjlig all debatt kring invandringspolitiken är i Sverige, då dess föreespråkare inte bara vill tysta alla kritiska röster, utan inte heller kan argumentera för sin egen linje på ett hederligt eller logiskt sätt.

Dags igen: "Invandringen kan rädda landsbygden"

Åse Blombäck, ordförande för Hela Sverige ska leva,
på besök hos Somaliska Riksförbundet i Sverige

Det finns inga hållbara argument för varför Sverige skall ha ett inflöde från Mellanöstern och Afrika som är större än något annat lands i EU, men det görs försök, alla mer eller mindre bisarra. Vi får veta att det behövs för arbetskraften, trots att vi har arbetslöshet, och vi får veta att vi behöver det för att rädda pensionerna, trots att utomeuropeisk invandring är en förlustaffär. Åse Blombäck och Staffan Nilsson, från föreningen Hela Sverige ska leva, dammar idag av en annan trött tanke i Aftonbladet; att vi kan fylla en döende landsbygd med nya friska invånare från andra kontinenter. Inlägget är förstås floskeltyngt och förljuget:

"Runt om i Sverige engagerar sig människor för att ta emot och välkomna flyktingar som hoppas få ett permanent hem och en trygg tillvaro. Överkalix, Tyringe, Långviksmon, Råneå … Exemplen kan göras många när det gäller medmänskliga insatser.
Vi i riksorganisationen Hela Sverige ska leva - som består av tusentals lokala utvecklingsgrupper runt om i hela landet - ser med glädje och hopp på dessa solidaritetsyttringar. Vi hävdar att Sverige har alla resurser som behövs för att möta behovet hos de som söker sig hit och att vi har ett moraliskt ansvar att stödja dem."

Jag hävdar som vanligt att svensken inte har något som helst moraliskt ansvar för vad människor har gjort med sina länder från Somalia till Syrien. Anledningen till att människor flyttar från mindre orter är naturligtvis att arbetstillfällena finns på större orter, kanske rentav utanför det egna landskapet. Att då blanda in flyktinginvandring som en räddning är inte alldeles genomtänkt. Invandrare söker sig till de större städerna, eller till andra platser där de redan har släktingar, som exempelvis Södertälje. Dessutom, på vilket sätt skulle räddningen för en ort som saknar arbetstillfällen, vara en stor inflyttning av flyktingar? Kommunen får visserligen bidrag från staten i ett par år, men får sedan själva stå för försörjningsstödet. För om det är svårt för en nyanländ invandrare att finna jobb i en storstad, lär det bli helt omöjligt på en ort där det inte finns jobb för svenskar. Sålunda berikas orten med en stor mängd nya bidragstagare, vilket knappast är en långsiktig lösning för stimulans.

Skribenterna glömmer förstås också att nämna att det faktiskt finns ett motstånd runt om i landet mot flyktingmottagning, vilket är skälet till att regeringen nu tvingar kommuner till det.

"Men vi vill att hela Sverige ska leva! Vi vill att alla ska kunna bo där de själva väljer och att alla ska ha samma tillgång till samhällets institutioner - och det gäller infödda liksom nyinflyttade svenskar och de som på asylboenden hoppas få ett nytt hemland."

Men är det ens någon mening med att få det ena eller andra glesbygdsområdet att leva, om det inte bebos av svenskar? Då handlar det ju inte längre om att hela Sverige skall leva, utan om att helt andra nationer skjuter upp på olika ställen innanför våra gränser. Hur bra blir ett samhälle med, säg, 100 svenskar, som plötsligt får ett tillskott av 400 somalier?

Den klassiska bilden av hur Dalarna fått
ett tillskott av nya friska invånare

Hela Sverige skall leva har dock ett högre mål än en levande landsbygd:

"Vi jobbar också aktivt med integration tillsammans med lokala etniska föreningar, och vi ser integration som en ömsesidig process fylld med möjligheter.
Nya kunskaper och synsätt ­behövs för att bidra till utveckling i olika former - tänk vilken inspiration nyinflyttade svenskar kan ge om de tillåts få stanna som medborgare.
Samtidigt vill vi ställa kravet att våra myndigheter ska satsa resurser på att göra ett gott mottagande av flyktingar möjligt och göra övergångsperioder så enkla och friktionslösa som det bara går - det borde både de redan boende och de nykomna ha rätt till.

Demokrati, mångfald och jämställdhet ska prägla våra orter och därför säger vi: Välkomna, alla ni som behöver ett hem, var ni än kommer ifrån!"

Nej, integration skall inte vara en ömsesidig process, där svenskar lika mycket skall integreras till de nya kulturerna. Det finns här ett folk, ett språk och en kultur, som man får finna sig i om man skall bosätta sig här. Föreningen ställer förstås också krav på vidlyftiga resurser till nybyggarna, vad det nu har med en levande landsbygd att göra. Den sista raden är egentligen fantastisk, som helt enkelt fastslår att våra orter skall präglas av mångfald. Varför det? På något sätt har man också fått med jämställdhet i visionen, även om man kan ifrågasätta om en muslimsk inflyttning ökar jämställdheten på orten.

Det är uppenbart att denna förening inte syftar till att Sverige skall leva, utan bara vill hjälpa övriga krafter med att rasera landet och utplåna dess befolkning.

Franska skolors kamp mot islamiseringen

I Frankrike talas det mycket om "republikanska värden", med vilket man menar de ideal och principer som grundlades vid den franska revolutionen 1789. Förutom valspråket "Frihet, jämlikhet, broderskap" är även "laïcité" en av dessa principer. Jag brukar översätta ordet med "sekularitet", medan den mest korrekta svenska motsvarigheten kanske är "konfessionslöshet". Principen innebär att staten skall vara neutral i förhållande till de religiösa krafterna och säkerställa att offentliga institutioner förblir fria från religiöst inflytande. Detta har inte skapat några nämnvärda konflikter med protestanter, katoliker eller judar, men sedan några decennier konfronteras man med en växande, aggressiv och kompromisslös religion, som insisterar på att synas och flytta fram positionerna överallt i samhället.

I detta sammanhang har, sedan 1990-talet, bärande av muslimsk slöja i skolan blivit en stridsfråga. En lag från 2004 säger:

"I allmänna skolor, högstadium och gymnasier, är bärandet av tecken eller kläder, med vilka eleverna uppvisar en påfallande religiös tillhörighet, förbjuden."

Nu vill Front National, företrädare för högerpartiet UMP, samt vissa vänsterpolitiker skärpa lagen, till att även omfatta mödrar som rör sig vid skolorna i samband med hämtning av sina barn. Den socialistiska regeringen avvisar förslaget.

Vid slutet av en fransk skoldag

UMP-politikern Luc Chatel, då utbildningsminister under Nicolas Sarkozy, berörde frågan i en skrivelse 2012:

"att påminna om att i de interna stadgarna, undervisningens principer om konfessionslöshet och offentliga inrättningars neutralitet, tillämpas fullt ut i allmänna undervisningsinstitutioner. Dessa principer skall framför allt hindra att föräldrar till elever, eller någon annan deltagare, uppvisar, genom sin klädsel eller sina uttalanden, sina religiösa, politiska eller filosofiska övertygelser, när de ledsagar eleverna vid skoldagens slut eller vid skolresor."

Luc Chatel menar idag att lagstiftningen är för luddig, och vill se en skärpning av 2004 års lag kring "demonstrativa" religiösa symboler:

"Jag anser att i frågan om konfessionslöshet, måste man vara fast och precis."

Han får stöd av sin partikamrat Eric Ciotti:

"Republikens linje måste vara densamma i hela landet och alla institutionschefer måste besitta samma juridiska ramverk. Religiös proselytism och ökningen av kommunitarism utgör hot mot vår nationella pakt och skolan måste förbli en plats för inlärning av republikanska värden som konfessionslösheten."

Le Figaro

Demonstration i Paris för slöjbärande
vid hämtning av barn

På sin hemsida meddelar Front National:

"Statliga Rådets rekommendation som tillåter mödrar, som ledsagar sina barn vid hämtning efter skoldagens slut, att bära slöja, bekräftar det avsevärda försvagandet av principen om konfessionslöshet i vårt land.

Marine Le Pen kräver omedelbart att utbildningsministern inte följer denna rekommendation, som för övrigt inte är bindande, utan upprätthåller det absoluta förbudet mot påfallande religiösa symboler vid skolhämtningar.

Detta förbud skall inte längre vara beroende av en ministers eller en skrivelses goda vilja. Därför uppmanar Marine Le Pen regeringen att inför parlamentet framlägga ett lagförslag, som definitivt förbjuder dessa påfallande religiösa symboler hos ledsagare.

Inför den oroväckande ökningen av kommunitarism och politisk-religiösa krav, är Nationens enhet mer och mer i fara för varje dag. Mot denna bakgrund, bort från de tvekanden och ovanor som dominerar i Statens topp, kan endast en omfattande konfessionslöshetsoffensiv stabilisera våra grundläggande principer mot allt bakåtsträvande."

I många svenska ögon kanske kampen om skolan och dess sekularitet ses som en ovidkommande detalj. Man skall dock komma ihåg att islam ständigt trycker på för att flytta fram sina positioner och att många av dess anhängare helst skulle vilja avskaffa även frihet, jämlikhet och broderskap. Slöjan är en mycket tydlig och demonstrativ, för att använda det franska uttrycket, symbol för denna strävan. I Sverige saknar vi som bekant alla värden, republikanska eller monarkistiska, och gör ingenting för att förhindra muslimsk klädsel, varken i själva klassrummet eller utanför. I slutändan är naturligtvis inte klädedräkten det stora problemet, utan att dessa människor överhuvudtaget befinner sig inom Europas gränser.

Dagens citat: Elmas Arus

"Att jag också har en kultur och att den inte är något som behöver förnekas."

Turkiska romen Elmas Arus har gjort en film om romernas situation i Turkiet och svarar på frågan om vilket svar hon fann under sitt projekt. För sitt arbete får hon naturligtvis Raoul Wallenberg-priset från Sverige, med tillhörande 10 000 euro. Troligen skulle Elmas Arus tycka att även svenskarna har en egen kultur, så varför är det så viktigt för vårt eget etablissemang att ständigt förneka och håna den? Hon berättar vidare:

"Varje dag ringer min telefon non-stop, det är medlemmar som vill berätta om allt från att en pojke gripits av polis till problem i en skola."

GP

Om denna kultur skall hyllas kanske inte heller den svenska är något att skämmas för, även om vi inte får några priser?

Filmklipp: Idag slåss vi

Inom vår rörelse, vi kan kalla den sverigevänlig eller nationell, stöter man ofta på en uppgivenhet och en känsla av att det inte är någon idé att kämpa, då slaget redan skulle vara förlorat. Några talar om att lämna landet. Jag menar att det inte alls är för sent och att vi absolut måste fortsätta kämpa. Europa härjas nu av en invasion och en kulturskymning, men vår kontinent har sett mörker många gånger förut. Vårt eget Sverige styrs nu av människor som gör allt för att driva landet mot avgrunden. Just därför måste vi göra våra röster hörda och bjuda motstånd.

Låt mig påminna om ett litet avsnitt ur filmens värld, närmare bestämt från filmatiseringen av Tolkiens "Konungens återkomst".

Det kan komma en dag då Sverige är ödelagt, där fattigdom, laglöshet och islam dominerar. Vi har inte nått denna dag. Idag slåss vi.

Ehsan Fadakar sammanfattar året

Ehsan i sitt utanförskap, här på Ambassadeur på Kungsgatan

"Ett obehagligt, rasistiskt år är snart till ända." 

På detta sätt sammanfattar den iranske mediefiguren Ehsan Fadakar 2013 i Aftonbladet, och det kan man naturligtvis göra om man ser rasism överallt, hela tiden.

"Kanske kan 2014 bli året då mitt Sverige blir sig likt igen. Jag drömmer om det, men är verkligen inte säker. Kärrtorp var en seger, men det krävs mycket mer för att stoppa den främlingsfientliga våg som nu sköljer över Europa."

Ehsan lär bli mycket besviken. Kärrtorp betydde ingenting utanför de redan frälstas kretsar. Redan i mars nästa år kommer Front National med all sannolikhet att gå framåt enormt i Frankrikes kommunalval. Därefter kommer valet till Europaparlamentet, som kommer att fyllas med nya friska ledamöter från Europas folkliga och patriotiska rörelser. I Sverige kommer Sverigedemokraterna åtminstone fördubbla antalet ledamöter i Riksdagen.

Själva formuleringen i raderna ovan, visar som vanligt hur märkligt dessa individer ser på demokrati och opinion. Man upplever att det är "en våg som sköljer över Europa", på samma sätt som Sverigedemokraterna "kom in" i Riksdagen, som vore det resultatet av olycksaliga naturfenomen. Dessa människors totala oförmåga och ointresse av att förstå den andra sidan är frapperande. Det är ju inga vågor, grumliga vatten eller mörka krafter som gör att partier tar plats i parlamenten, utan en mängd enskilda individer som vill ha dem där som sina representanter.

Är det verkligen omöjligt för Ehsan Fadakar att fundera på varför en svensk väljer att rösta på Sverigedemokraterna? Det skulle vara mycket märkligt om en enorm flyktinginvandring, år efter år, inte skulle leda till någon form av reaktion. Själv är jag förstås mer förvånad över att reaktionen inte är ännu större, men jag försöker ofta sätta mig in i varför någon väljer att rösta på exempelvis Folkpartiet. Om man, som dessa mediefigurer alltid gör, ser den "främlingsfientliga" opinionen som en mystisk mörk kraft som likt en ande sveper över landet, då blir det kanske logiskt att hålla närmast religiösa mässor och andeutdrivningar likt den i Kärrtorp. Om man inte förstår att de sverigedemokratiska ledamöterna i Riksdagen sitter där som representanter för hundratusentals svenskar, blir det på samma sätt logiskt att direkt efter valet demonstrera mot resultatet.

Hur mycket jag än vill förstå andra sidan, skulle jag nog inte läsa en bok av Alexandra Pascalidou, men det gör naturligtvis Ehsan Fadakar:

"Jag läste nyligen Alexandra Pascalidous nya bok “Kaos”. Den handlar om ett av hennes hemländer, Grekland, innan och under ekonomiska krisen. Jag fastnade för ett stycke i bokens sista kapitel, Xenofobi: "Successivt ökade toleransen för intoleransen. Rasismen blev rumsren och nazisternas närvaro normaliserades".
Pascalidou beskriver hur ett Grekland i fritt fall tid lät sig charmas av nazistiska Gyllene gryning. Men det kunde lika gärna vara Sverige hon beskrev. 2013 blev året då rasismen normaliserades även här.
Det började egentligen redan i fjol. Några SD-företrädare avslöjades som ljugande, kvinnohatande rasister – och slog rekord i opinionsundersökningarna.
Någonting höll på att hända."

Inte heller jag har ett odelat positivt intryck av Gyllene Gryning, men det finns naturligtvis en anledning till att människor i Grekland röstar på partiet. Gissningsvis skiljer sig dessa anledningar från varför svenskar stöder Sverigedemokraterna, som är ett helt annat parti.

Medierna verkar faktiskt uppriktigt oförstående inför "järnrörsfilmen" och varför den inte, som de hoppades, helt sänkte partiet. Filmen var helt enkelt inte en så enorm händelse som den upplevdes inom medieetablissemanget, och SD växte därefter troligen varken trots filmen eller tack vare den. Möjligen gav de överdrivna proportionerna och ältandet i medierna partiet en marginell skjuts.

I Ehsans värld hänger allting ihop och allting är rasism:

"Sen kom REVA och pang så var rasismen institutionaliserad.
Något hade hänt.
I takt med SD:s framgångar hos väljarna vädrade nazisterna morgonluft.
Under upploppen i Husby bildade Svenska motståndsrörelsen, SMR, och Svenskarna parti, SvP, ett medborgargarde som skulle “spöa blatteungar” och på nätet kunde man läsa slagord som “DÖD ÅT ALLA!”

REVA handlade om polisens ansträngningar att hitta personer som vistades i landet illegalt. Det måste de göra, trots att de samtidigt motarbetas av politiker, eftersom Sverige på papperet fortfarande har en reglerad invandring. Sedan har jag svårt att tro att de gick på alla i tunnelbanan med avvikande etnicitet, eftersom de knappast har resurser till alla dessa människor som i så fall skulle behöva kontrolleras. Att rörelser som SMR, eller partier som SvP, existerar har ingenting med Sverigedemokraterna att göra, utan helt med den förödande politik som förs, och inte minst mediernas lögner och demoniseranden. När SD i alla år har beskrivits som rasister och nazister, varför skulle några inte helt enkelt bli riktiga nationalsocialister? Under året kunde vi se hur ett nytt ord uppfanns för SvP, "extremrasistiskt", eftersom ordet "rasistiskt" sedan länge hade slitits ut på allt annat.

När man läser Ehsans text, slås man av den enorma enögdhet den uppvisar, där han verkligen är helt oförmögen att förstå någon annan sida eller några andra argument:

"Mitt i allt det här sprids också en ängslighet bland svenska medier och politiker. En tårtning får gigantiska rubriker. En mening i en sång ger talmannen Per Westerberg sådan panik att han inte längre kan delta när ett antirasistiskt pris ska delas ut. Det anses vara kontroversiellt. Men när en SD-riksdagsman driver bloggar som uppmanar till förföljelse av journalister får han utan kritik promenera runt i talmannens riksdagskorridorer.
Rasism blivit politik. Mångfald har blivit en sakfråga. SD:s enorma offerkofta har lurat oss att vara toleranta för de intoleranta. OBJEKTIVITETEN DÅ! skriker SD-företrädare. Samtidigt har retoriken mot invandrare hårdnat. Gränsen har flyttats. Den motbjudande anti-invandringsannonsen i Dagens Nyheter kanske är en tydlig signal om vart vi är på väg."

I Ehsans värld finns inga allmängiltiga principer eller helhetsresonemang. Det är rätt att attackera Jimmie Åkesson, och det är rätt att hota honom i musik, helt enkelt eftersom han är Jimmie Åkesson. Skulle det ha riktats mot Jonas Sjöstedt skulle det ha varit fel. På samma sätt är det "motbjudande" att åtta faktapunkter om invandringen får publiceras en gång, medan det är rätt att publicera det motsatta budskapet övriga dagar av året. Festligt nog får vi i nästa stycke reda på att det är just 365 dagar om året som gäller:

"Kanske finns det ett nytt hopp nu. Närmare 20 000 samlades i Kärrtorp. Det var en seger. Men det krävs mer. Så måste det se ut 365 dagar om året. I skolan, på arbetsplatser, på nätet och i politiken om vi ska vinna."

Ja, så ser det ut i ett totalitärt samhälle, där 365 dagar av året ägnas åt att hylla regimen. Där är vi också i Sverige, vilket bevisas av hur mycket uppmärksamhet den där annonsen väckte, eller av att etablissemanget fortfarande är upprört över att frågan "Hur mycket invandring tål Sverige?" ens kunde ställas i en av deras kanaler. Jag tror dock inte för ett ögonblick att den sida Ehsan Fadakar representerar kommer att vinna. Samhällsutvecklingen kommer nämligen att visa att vår sida har haft rätt hela tiden, även om svensken vaknar långsamt. Framtiden tillhör oss.

"Fattiga romer här för att stanna"

Nedanstående är ett inslag från Studio Ett i P1.

Fattiga romer här för att stanna - hur gör kommunerna?

"Fattigdomen och arbetslösheten bland romer i framför allt Rumänien når nya rekordsiffror - det kunde Sveriges Radio avslöja i somras. En av konsekvenserna av det här är att fattiga rumäner åker till bland annat Sverige för att söka sig en framtid. Det här ser vi inte längre bara i storstäderna. P4-stationernas reporternätverk kan idag visa att mer än var femte kommun har erfarenhet av hemlösa, tiggande EU-medborgare under det senaste året. Det stannar inte där - för en del av de rumänska tiggarna är här för att stanna. Vår reporter Glenn Möllergren åkte till en romsk familj som lever på tiggeri och hyr en enkel bostad på en liten ort i sydöstra Sverige. Den här familjens barn, som vi har valt att kalla för Daniel och Alexandra, ja de är i skolan på dagarna, medan föräldrarna tigger inne i stan."

Den fria rörligheten skulle ha varit en bra idé när ett begränsat antal länder ingick i Kol- och Stålgemenskapen, sedermera Europeiska Ekonomiska Gemenskapen, på 1950-talet, då det handlade om relativt homogena länder i Västeuropa. Sedan dess har projektet fördjupats och inte minst utvidgats, vilket gör att när den fria rörligheten idag är införd, genom Schengen-samarbetet, ingår också länder som Bulgarien och Rumänien, med stora romska minoriteter. Om länder som Frankrike drar åt skruvarna, kommer Sverige att bli ett än mer attraktivt alternativ, eller en sugpump, som Marine Le Pen uttrycker det.

Så länge vi är kvar i EU och Schengen-samarbetet, borde det finnas en mängd möjligheter, av mer kreativ karaktär, att strypa inflödet av individer som endast kommer för att tigga och begå brott. Vi kan absolut inte acceptera att "de är här för att stanna". På längre sikt måste Sverige naturligtvis lämna unionen, som allt mer ser ut att implodera någon gång under de närmaste åren.

Den obligatoriska julkrönikan i DN

Det finns ingenting svenskt, ty allting kommer utifrån. Vår egen statsminister har förklarat att endast barbariet är svenskt, och den samlade mediekåren ansluter sig förstås till denna bild, med både små spontana inlägg och några obligatoriska som följer kalendern. Vid midsommar får vi veta att midsommarstången nog kommer från Tyskland och att högtiden ändå är ganska fånig. Vid Karl XIIs dödsdag 30 november får vi veta hur obildade nationalister är om de hyllar denne konung, eftersom han tog kåldolmar från Turkiet och följaktligen i själva verket är en stor vän av mångkultur. Vid Lucia är det alltid viktigt att påminna om att helgonet ifråga kommer från Sicilien.

Idag är det julafton och då måste DNs Maja Hagerman bjuda på ett inlägg som är så typiskt att, om jag själv skrev en parodi på liknande krönikor, den skulle vara närmast identisk:

"Det svenska kulturarvet är mycket ­intressant. Var man än börjar gräva finner man ­rötter till avlägsna delar av ­världen. Jul utan mångkultur skulle bli en trist ­historia."

Nu betyder ju i och för sig inte "mångkultur" influenser från omvärlden under århundraden, vilket Maja kanske inte ens förstår. Idag betyder det massinvandring från delar av världen som inte har mycket positivt att erbjuda omvärlden. Man kan ha en tradition från Tyskland utan en stor flyktinginvandring. När Maja nu hyllar en mångkulturell jul, undrar man hur många afghaner, somalier och romer hon själv firar jul med. Efter en genomgång av julmustens recept från Tyskland, fortsätter krönikan:

"Man får väl anta att julmusten, trots sin utländska bakgrund, är en del av det svenska kulturarvet. Precis som traditionen att prick klockan tre på julafton låta allt avstanna, för att några tecknade dvärgar just då gnolar på amerikanska och vinkar av tomten på tv."

Sedan kommer då den oundvikliga övergången, som oftast är själva målet i sådana här texter:

"I en tidigare kolumn skrev jag om Sverigedemokraternas kulturpolitik. Partiet vill förändra vår syn på kultur. De vill att alla ord om mångkultur ska tas bort och i stället ersättas med ord om svenskt kulturarv i läroplaner för skolan och i direktiv till museer, kultur­institutioner och public service. En läsare skickade då den här frågan: Är det så fel att ha förståelse för det egna kulturarvet? Att lyfta fram vår egen kultur igen i vårt nuvarande mång­kulturella samhälle? Ja, om man menar att svenskt kulturarv står i motsats till mångfald, och att svenskhet och mångkultur är oförenliga motpoler, ytterligheter på en skala, då är det fel."

Nej, svenskhet, eller framför allt det svenska samhället, klarar sig säkert utmärkt med tecknad film från USA och julmust från Tyskland. Jag vågar dock påstå att islam, klankultur och hederskultur är oförenliga med svenskhet, eller överhuvudtaget med ett civiliserat samhälle någonstans i Europa.

Maja Hagerman är troligen intelligentare än Katarina Mazetti, för det är de flesta, men hennes resonemang är exakt detsamma som om det kommit från Mazetti, eller vem som helst som skriver kring högtider:

"Tänk om någon skulle tvinga oss att sortera julfirandet enligt samma skala, för att rensa ut mångkultur. Smaken av mjölkchoklad åkte ut direkt, eftersom tre invandrarbröder Cloetta drev ­landets första chokladkokeri i Malmö med bönor från kakaoträd i Latin­amerika. Chokladasken med det suspekta namnet Aladdin vore olämplig att ha hemma. Lussebullar med saffran och russin hamnade på fiendesidan, liksom gröt på risgryn från Asien med mandel från sydliga trakter. För att inte tala om pepparkakor som bakats med ingefära från Afrika och kryddnejlikor från Moluckerna."

Det allra senaste tillskottet till de svenska högtiderna torde dock vara de obligatoriska krönikor som tar avstånd från dem. Det är inte heller första gången Maja Hagerman tar sig ton på detta område, då det snarare verkar vara lite av ett specialintresse. För bara en månad sedan fick hon ett närmast identiskt resonemang publicerat i samma tidning under rubriken "När myten fördriver mångfalden", där hon dessutom får med ett omotiverat stycke om Henrik Arnstad och hans fascism. För ett år sedan skrev hon i SvD om hur "Sverige har alltid varit blandat", ett påstående som är så uppenbart falskt, men ändå förs fram, om och om igen. Hon har även publicerat några böcker, bland annat:

Uppenbarligen tycker vårt etablissemang att det är komiskt att håna svenskar och deras traditioner. Säkerligen får de en känsla av triumf när de kan upplysa en obildad nationalist om att den ena eller andra företeelsen kommer från något annat land. Frågan är vad de tycker sig uppnå med denna form av upplysning. Kommer massinvandringens alla konsekvenser och problem lösa sig, om vi bara ser till att förneka och håna oss själva ordentligt? Det som nu sker med Sverige har nämligen ingenting att göra med tidigare seklers kulturella influenser utifrån.

Aftonbladets julhälsningar

Denna bild ligger idag överst på Aftonbladets ledarsida. Man skulle kunna se det som en egentligen sympatisk bild, där två människor tar hand om en äldre människa, men då man tyvärr är alltför medveten om mediernas agenda, förstår man att bilden har ett politiskt budskap. Vad Aftonbladet naturligtvis vill säga, är att landet inte skulle klara sig utan en rejäl flyktinginvandring från Afrika och Mellanöstern och att de gamla är, eller åtminstone skall vara, mycket tacksamma för den. För säkerhets skull har man försett kvinnan med hijab, för att verkligen köra ner budskapet i halsen på svensken; det här är vad som gäller nu och det skall ni bara acceptera.

Som vanligt blir jag frustrerad över att debatten alltid måste föras på den här nivån. En barnboksteckning med allra enklaste och barnsligaste budskap är vad svensken får nöja sig med i invandringsdebatten.

Aftonbladet Kultur har ytterligare ett par bilder att bjuda på. Dessa handlar om Sverigedemokraterna och som ni förstår handlar det då om vilka obildade rasister de är, som vanligt med lägst möjliga nivå. Joakim Pirinen har plockats in för nedanstående hälsning, direkt till alla sverigedemokrater. Jag tycker faktiskt att bilden är lite smårolig, men det bakomliggande budskapet är tragiskt, när man dag efter dag hör om hur inskränkta sverigedemokrater bara behöver öppna sig lite, så är invandringsfrågan löst:

I ett par inlägg passar socialistiska Aftonbladet på att nostalgiskt hylla 1970-tals-produkten Karl-Bertil Jonssons julafton. Man gör några partipolitiska parodier och i nedanstående bild är familjen sverigedemokrater. Denna bild tycker jag är den enda som åtminstone är lite fyndig och man måste kunna skratta åt sig själv ibland:

Även Daniel Swedins ledarartikel tar sitt avstamp i den lilla filmen om Karl-Bertil. Hans syfte är att attackera Alliansen, vars högerpolitik leder till fattigdom och utanförskap. På något sätt får han in Husby i det hela, och då blir den tröttsamma och förljugna vänsteranalysen ett självmål:

"Jag tänker på det där när jag läser om några utländska prestige­tidningar om vårens kravaller i Husby.
”De svenska upploppen sätter fokus på en växande ekonomisk klyfta”, skrev den amerikanska högertidningen Wall Street Journal i maj.
Samtidigt tog brittiska Financial Times tillfället i akt att uppmana Sverige att utvärdera det politiska experiment som tagit oss från socialdemokratisk mönsterstat till oreglerat högervälde. Upploppen var bara ett symptom på en jämlikhet som rinner svenskarna ur händerna."

När vänstermänniskor säger dessa saker, vilket de gör om och om igen, undrar jag om de tror på det själva, eller sitter ner, håller för öronen och skriker "lalala" rätt ut i luften, för att slippa några externa intryck eller fria tankar. Från "socialdemokratisk mönsterstat" till "oreglerat högervälde" är en tämligen tendentiös beskrivning av de egentligen små skillnaderna mellan dagens moderater och socialdemokrater.

Framför allt har det absolut ingenting med upplopp i etniska förorter att göra. Våld och kriminalitet på dessa platser är inte ett resultat av "en växande ekonomisk klyfta", utan en direkt följd av den massinvandring Daniel Swedin och de andra alltid hyllar. Nästa år kommer vi antagligen att få en rödgrön regering, men ingenting kommer förbättras på dessa platser, snarare förvärras, så länge den ansvarslösa invandringspolitiken tillåts fortgå.

Eftersom Swedin själv menar att vi, på grund av Alliansen förstås, är tillbaka vid den 40-talets fattigdom som skildras i filmen, uppstår några frågor. Varför brändes inte bilar på detta fattiga 40-tal? Utsattes brandkår och ambulans för stenkastning? Skedde många personrån och gruppvåldtäkter? Eller har någonting annat i Sverige förändrats sedan dess?

Ren empiri visar oss att där man får en betydande ansamling av personer med bakgrund i Mellanöstern och Afrika, där får man också våld och kriminalitet. Vi ser exakt samma mönster i Frankrike, med en socialistisk regering, som i Nederländerna, med en bred koalitionsregering.

God jul på er själva, regimmedia! Ni blir allt mer patetiska för var dag som går.

God jul alla läsare!

Jag vill denna kväll önska alla läsare en riktigt god jul! Tack för ert intresse, era kommentarer och ert stöd!

Imorgon kommer få platser i landet att se ut som bilden ovan, men låt oss se den symboliskt. Vi måste fortsätta tro att ljuset väntar oss längre fram, vilket gör vägen dit uthärdligare. 

Bloggen kommer naturligtvis inte att gå i dvala dessa dagar och jag hoppas att många läsare finner tid mellan högtidens olika bestyr att titta förbi, kommentera och diskutera. 

Julhälsning från Marine Le Pen

Idag skickade Marine Le Pen ut en julhälsning till alla fransmän. Då vi själva ännu saknar en politiker och patriot av hennes kaliber, tycker jag att även vi svenskar kan hämta inspiration från denna hälsning.


UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National
UMPS är det nedsättande uttrycket för den politiska eliten i UMP och PS och alltså en motsvarighet till vår "sjuklöver".

DOM-TOM (départements d'outre-mer - territoires d'outre-mer) är franska områden utanför vad vi betraktar som det "egentliga" Frankrike, som i dessa sammanhang då kallas för La Métropole. Dessa DOM-TOM ses inte som kolonier, utan som delar av Frankrike, särskilt eftersom många av dem tillhört Frankrike längre än vissa delar av Metropolen.

SVT bjuder på lite vänsterfanatism

I morse kunde vi tacka SVT för att vi fick en bild av ett typiskt exempel på de individer som kallar sig "antirasister", det vill säga en fanatisk och enkelspårig vänstermänniska. Hon tillåts i vanlig ordning lägga ut texten, utan några alltför besvärande frågor, men vi får ändå en klar bild av att gårdagens tillställning inte handlade det minsta om nazism eller SMR, utan helt om SD och "högerpolitik". I studion satt Silvana Imam, vars hela väsen lyste av fanatism och knappt återhållen aggressivitet.

Silvana är inte bara vänster, utan dessutom lesbisk, och i hennes huvud var manifestationen även mot "homofobi", trots att flera av de som stod på scenen många gånger uttryckt sig i nedlåtande ordalag om homosexuella. Som vanligt måste man också ställa sig frågan, när vänstern allierat sig med islamister, hur de tänker sig sin egen ställning i ett allt mer muslimskt Sverige. Hon har också fått för sig att alla sverigedemokrater hatar henne, både för hennes ursprung och läggning. Visst blir man inte fylld av sympati när man hör henne tala, men jag tror inte särskilt många sverigedemokrater fäster någon vikt vid hennes sexualitet.

Redan en minut in i myset, förtydligas vad allt handlar om:

"Det är dags för ett ställningstagande. Det är dags att vi tar ställning mot Sverigedemokraterna, mot rasister, som sitter i våran riksdag. Och regering, som sätter folk mot folk, värderar vissa människor högre än andra människor. Det är inte svårare än så, än att de gör det. Och det är rasism."

Det är lite oklart huruvida Silvana tror att SD sitter i regeringen, eller att hon vill framhålla att även Alliansregeringen förstås är fascister. I kravallvänsterns världsbild är nämligen alla, förutom de själva, fascister och rasister. Det skulle i och för sig vara mer logiskt att kritisera Alliansen, eller Socialdemokraterna, för hur landet ser ut, något som Sverigedemokraterna inte haft någon del i.

Den tämligen tafatte programledaren Lennart Persson ställer inga relevanta frågor, men desto fler välvilliga, som borde vara öppet mål för Silvanas svada:

"Hur kommer det sig då att främlingsfientliga krafter växer?"

Här förvånar det mig att hon inte har ett färdigt svar om hur högerpolitik leder till att människor känner sig otrygga och söker enkla lösningar, utan helt saknar något svar, bortsett från att "antirasisterna" växer mycket mer, något jag ställer mig ytterst tveksam till. Till slut får hon ändå fram att:

"Det är ju högervindar, liksom."

Lennart Persson tar dock upp framträdandet på scenen, där raderna om att slipa knivar och stycka Jimmie Åkesson hördes. Som vanligt handlade inte detta heller om våld eller hot, utan om stor konst och symbolik, samt, som Silvana förklarar; "Vi slår underifrån. Det är det det handlar om".

Fortfarande någon som undrar varför Sverigedemokraterna inte var i Kärrtorp?

Journalister följer alternativ media

Genom tjänsten Mediacreeper kan man följa hur ens egen sida besöks av etablerade medier. Nedanstående ruta visar vad Expressens medarbetare besökt de senaste dagarna, där alltså textens storlek indikerar antalet besök:

Förutom Expressen, kommer besöken hos denna sida kommer från:

Möjligen gör journalister dessa nedslag som en del av sitt arbete, men det finns säkert några oppositionella på de flesta tidningar. Man skall komma ihåg att man måste anmäla sig till denna tjänst, vilket troligen förklarar att exempelvis Fria Tider saknas, men själv är jag lite nöjd med att mina skriverier ändå når in i ett antal mediehus.

Dagen efter

För ett "nasistfrit Stokholm"

Så var den över då, den där tillställningen som skulle ha varit mot "nazism", men som i vanlig ordning handlade om hat mot sverigedemokrater, kryddat med sedvanlig vänsterretorik, asylkrav och klasskamp. Den mediala uppmärksamheten hade gjort att förra veckans hundratal blev tusentals, då människor som aldrig hört talas om Kärrtorp såg ett tillfälle att visa upp sig. Personer som Stefan Löfven, Veronica Palm, Carin Jämtin, Erik Ullenhag och Kent Persson gjorde sannolikt en rent taktisk bedömning, då de kände att de skulle ha så mycket att förlora på att inte vara där, att det var värt att trampa runt någon timme i förorten, tills man åtminstone blev fotograferad.

"Stefan, hur länge måste vi vara här?"

Dessa politiker är ett kapitel för sig. Kent Persson torde vara den mest malplacerade och förljugna människan som var där. Studera bilden och tänk er denne moderat ute i förorten, bland vanliga människor, AFA och RF, medan svordomar och slagord om klasskamp förkunnades från scenen. Han har redan före evenemanget poserat ordentligt, och bjuder på Twitter även efteråt på många viktiga analyser:

"Jag var DÄR"

"På söndag deltar jag givetvis i manifestationen, Kärrtorp. Det handlar om att stå upp för tolerans och öppenhet mot våld och rasism."

"Kommer delta i manifestationen i #kärrtorp för att Sv ska fortsätta vara öppet och tolerant samt mot allt politiskt våld och rasism"

"På plats i #Kärrtorp för att stå upp för alla människors lika värde och tolerans."

 "jag var där. Det kändes rätt och bra."

"Vi var 16000 på plats i #kärrtorp. För att Sverige ska vara öppet och tolerant. Mot rasism och våld. Tack!" 

"instämmer. Vi var många på plats. Kändes rätt och känns bra."

Jonas Sjöstedt trivdes naturligtvis som fisken i vattnet på denna tillställning och gör stor affär av att Fredrik Reinfeldt inte var där. I medierna har många undrat vad han nu kan ha haft att göra som var så viktigt, att han uteblir, trots att det länge slagits fast att man måste vara där. Ja, vad skulle han där att göra? Han är statsminister och kände kanske att det var under en statsministers värdighet att trampa runt bland människor som hatar honom. Jonas Sjöstedt kommenterar den viktiga händelsen på den nivå vi är vana vid att all debatt kring invandringspolitiken förs:

"Försöker förklara rasism för mina barn, de fattar inte. 
-Vill de inte att våra bästa kompisar ska få vara här?"

Även Erik Ullenhag förstår att man inte riktigt har varit där, om man inte twittrar om det:

"Fantastiskt att så många sluter upp här i Kärrtorp. Tusentals vanliga människor säger nej till nazism och rasism."

"Ja, Mikael, där fick jag ytterligare
en poäng i maktkampen."

Veronica Palm, kanske den främste bland alla karriärister i Socialdemokraterna, väljer också att hålla nivån på barnens nivå:

"Pratar med barnen om varför det är viktigt att vara med på manifestationen mot rasism i #kärrtorp imorgon. De fattar."

Låt oss nu titta på medierna. Som väntat, bjuder de på exakt vad vi förväntar oss, om hur oerhört viktigt och fint allt var. Med ett uppseendeväckande undantag; Expressens Britta Svensson, som nu gjort sig hatad på både Twitter och sannolikt den egna redaktionen. Jag tror faktiskt att hennes krönika är helt uppriktig, inte för att det passar min "agenda", utan för att hon knappast har någon anledning att ljuga. Hon vinner ingenting på sin krönika, till skillnad från alla de som idag bjuder på de sedvanliga plattityderna och får arbeta kvar i värmen även framöver. Hennes inledning, om varför hon åkte dit, är troligen typisk och talande:

"Jag hade gått på julledigt, men mitt i pysslet på lördagen växte en insikt. Jag måste åka till Kärrtorp."

"Jag var tvungen att åka till Kärrtorp, för att stå upp mot nazismen."

Denna enkla analys tror jag delas av många som tog sig dit. Britta Svensson skall dock bli besviken:

"Trots det åkte jag hem räddare och ledsnare än jag kände mig när jag åkte dit."

"Den som talade för Linje 17, Petri Myllykoski, presenterades som "busschaufför, boende i området och funktionär från förra söndagen". Det man glömde säga från scenen var att han är en framträdande medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.
Han började med att angripa "polis och media" för att vi har påstått att det "var två grupper som slogs" i Kärrtorp förra söndagen. Sen sa han att de 25 nazister som greps och sen släpptes borde sitta inne. Och att de tre som häktades för våldsamt upplopp "borde anklagas för mordförsök".
Han glömde berätta att en 34-årig ledare från Revolutionära fronten misstänks för dråpförsök vid samma demonstration.
Detta tillsammans med aggressiva utfall från scenen, sånger om "Jimmie Åkesson - skicka grisen till slakt" och långa tal om helt andra politiska frågor fick mig till slut att förstå att jag inte alls, som jag trott, var på en antinazistisk demonstration, utan på ett vänstermöte med extrema inslag. 15 000 av demonstrationsdeltagarna droppade av, kvar var 1000 frälsta med knytnävarna i luften."

Man kan förstås undra vad hon egentligen hade väntat sig. Som medlem i mediekåren borde hon känna till att det är så här "antirasismen" ser ut. Möjligen gör hennes plats i värmen att hon formats av mediernas egna lögner. Ett sådant alster ses dock inte med blida ögon från kravallvänstern, som måste markera med sedvanlig finess, för säkerhets skull med versaler:

Johanna Mikkelsen
"VAD FAN ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA TANT OCH VAD FAN PRATAR HON OM HON HAR FAN INGEN ANING OM VAD SOM HÄNDE FÖRRA SÖNDAGEN"

Denna Johannas egen beskrivning stämmer nog in på många som var i Kärrtorp:

"Dansk gotlänning som föredrar Stockholm. Demonstrationer, kommunism, revolution och jämställdhet önskas."

Expressens homogena ledarredaktion.
Nej, ingen av dem bor i Kärrtorp.

Expressens ledare gör oss dock inte besvikna, med rubriken "Mångfalden är Sverige". Redan där får vi veta att svenskarna, och hela deras historia, från vikingar, Gustav Vasa, industrialisering och folkhem, inte är någonting värt, jämfört med det här nya och spännande vi idag skall bli, med hjälp av Afrika och Mellanöstern. Större delen av texten kan vänligast beskrivas som pekoral:

"I Kärrtorp möttes alla de olikheter som tillsammans bildar Sverige. Där var den nya tidens entreprenörer med sina foodtrucks. Där var en gammal folkrörelse som BK BK, Bagarmossen Kärrtorps Bollklubb. Fotbollsfarsor och morsor brassade hamburgare ute i blåsten och bryggde kaffe i baracken under skylten "vering", "ser" har fallit bort för längesen."

"Där fanns kärrtorpare och alla som just denna dag gjorde platsen till sin för att visa nazister och rasister vilka som är flest, denna söndag och alla andra dagar - det är de anständiga demokraterna."

Vi lever i sanning i ett orwellskt samhälle när denna dag beskrivs med ord som "anständig" och "demokrater". Man får dock med ett par rader som motsäger den varma drömbilden:

"Där var musik, mycket hiphop och tyvärr en del hatrader mot poliser och Jimmie Åkesson. Till de dystrare inslagen hörde också när representanter från rörelsen Megafonen talade om att "poliskåren låter nassar härja fritt", att "rädda politiker säljer sina morsor" och "dagens socialdemokrater och moderater slitit sönder vår välfärd". "

Talande nog får några 15-åringar stå för hoppet:

"Framtiden finns i Kärrtorp, den är 15 år och mycket klokare än vuxna hatmånglare till höger och vänster."

Ovanstående rad är intressant eftersom det ofta framhållits att många är unga i SMR. Man kan också anta att dessa 15-åringar kommer att mogna och göra en helt annan analys om tio år, när de skall bo och arbeta i ett allt mer härjat Sverige. Kanske kommer de rentav bli sverigedemokrater?

Jag låter Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell, mest känd för att ha handlat kläder med Anna Lindh, stå för det sista exemplet:

"Just i går inföll vintersol­ståndet. I dag har det vänt och varje dag blir åter lite ljusare. Tack vare Kärrtorp känns det också lite bättre i samhälls­klimatet. Det vänder nu."

Man måste vara en tämligen insnöad mediefigur om man tror att spektaklet i Kärrtorp betydde någonting, särskilt en avgörande vändning. Samhällsklimatet är värre än någonsin, främst genom element som tidningar och våldsvänster. Vad som däremot blir allt tydligare är polariseringen, där Sverige delas upp i två allt mer oförsonliga sidor. Jag tror inte för ett ögonblick att medierna, kultureliten och våldsvänstern har framtiden för sig. Framtiden tillhör oss, och vi kommer inte att glömma vad ni har sagt eller gjort med detta land.