Expressen på högvarv

Kort och koncist 2010

De sista dagarna innan valet går medierna verkligen på högvarv i sin kampanj mot Sverigedemokraterna. Det gäller samtlig etablerad media, men just Expressen är i vanlig ordning värst, vilket säkert gör Thomas Mattsson mäkta stolt. Deras dagliga, och enorma, avsnitt om partiet ger ett desperat och löjeväckande intryck. Faktum är att attackerna mot SD tar så mycket plats på deras nätsida att det inte räcker med en skärmdump. Allra överst på sidan tronar:

Totalt har man inte mindre än åtta "artiklar" om SD idag överst på sidan, vilket skulle motsvara tre skärmdumpar. De bygger i stort sett helt på vilka anonyma kommentarer man har letat upp på Avpixlat, Fria Tider och Exponerat, något som i sig har skapat en stolt artikel:

Som av en händelse är samtliga som Expressen och kriminella Researchgruppen har "avslöjat" sverigedemokrater. Om det nu inte finns några individer inom exempelvis Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna som anonymt hatar på nätet, är det märkligt hur mycket hat sverigedemokrater får ta emot. Det är också märkligt, när man påstår sig göra en objektiv granskning, att studera just ovan nämnda sidor, där överrepresentationen av sverigedemokrater lär vara stor. Nåväl, den mest godtrogne svensk som läser Expressen borde väl se, just genom den överdrivna intensiteten, att det handlar om en kampanj och inte "undersökande journalistik"?

Om vi återgår till den översta rubriken, så handlar det om en mer subtil kampanj, där man presenterat ett antal människor, genom korta historier, som invandrat till Sverige. Jag har faktiskt läst några av dem och det har ofta varit intressanta berättelser som gärna fått vara längre. Expressens syfte var emellertid naturligtvis inte att bjuda på levnadshistorier, utan att visa upp "schyssta" människor med invandrarbakgrund, eftersom de utgår från att SD-sympatisörer inte tror att sådana finns.

Vi förstår att alla är individer. Självklart går det att hitta 167 sympatiska invandrare och säkerligen 1670 också. Problemet är att när man diskuterar politik och samhälle, så måste man faktiskt se den större bilden och det längre perspektivet. Man måste kunna diskutera i termer av volymer, kostnader (och vinster) och kulturell påverkan. Invandringen till Sverige består inte av 167 handplockade sympatiska individer, utan av en ohämmad tillströmning av tiotusentals personer årligen, där även en mängd individer av ett slag som Expressen inte skulle ha lyft fram ingår. Om Migrationsverket uppskattar antalet asylsökande i år till 80 000, och antalet anhöriginvandrare till 60 000, har det rimligen en påverkan på Sverige som borde kunna diskuteras. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till uttrycket:

När den vise pekar på månen, tittar idioten på fingret.

Det är kosovoalbanen Diamant Salihu som har gjort resan genom Sverige, har mött de 167 personerna och idag alltså triumferande proklamerar "Vi är det nya landet!". Salihus artikel inleder med en pekoral om främlingsfientlighet han upplevde i sin ungdom och innehåller en del övrigt trams, som exempelvis när medias besatthet av Zlatan gör sig påmind:

"Däremot vet jag inte hur Sverigedemokraterna skulle värdera min tillhörighet, när deras partiledare inte ens ser Zlatan Ibrahimovic som svensk.
Det handlar om en fotbollsspelare som är född i Sverige, som slagit målrekord i landslaget och är en av de starkaste symbolerna för vårt land internationellt. Men Jimmie Åkesson kan inte säga att han är svensk.
Är Zlatan schysst nog i Sverigedemokraternas Sverige?"

Personligen tycker jag att det inte bara är idiotiskt, utan också ett hån mot välutbildade och arbetande invandrare, att alltid dra upp just Zlatan som den store förebilden och modellen för alla invandrare. Sedan räknar Salihu upp ett antal av de personer som tidigare skildrats, för att vid varje individ avsluta med huruvida den eller den är "schysst nog för Jimmie Åkesson". En beskrivning har en märklig detalj:

"Milenko Bijelic, 78, lämnade Republika Srpska i Bosnien och Hercegovina för 44 år sedan och fick jobb på Volvofabriken i Köping." 

Republika Srpska proklamerades 1992, liksom Bosnien och Hercegovina, och de var båda skapelser i samband med krigen på Balkan. För 44 år sedan lämnade denne Bijelic möjligen Jugoslavien, vilket inte minst en kosovoalban borde känna till. Är detta en detalj som inte spelar någon roll? Kanske, men det visar att det nog har skarvats och slarvats en del i dessa beskrivningar.

Salihu avslutar med:

"Jag skriver detta nu, för jag vill inte behöva stå till svars när barnen frågar:
Varför gjorde du inget? Varför sa du inte ifrån?"

Just det, där tog du slutligen upp någonting viktigt. Tänk om det är exakt så många sverigedemokrater känner?