måndag 17 november 2014

Oisin plockar upp förordningsargumentet




De flesta, sannolikt alla, argument som framförs från massinvandringsvurmarna har hörts ett otal gånger och blivit raserade lika många. Ett av de kanske tröttaste är den där historien om hur Sverige är bundet av internationella konventioner och att det därmed inte finns någonting vi ens kan försöka att göra. Intressant nog framför Oisin Cantwell idag detta argument som om det var alldeles nytt, under "Att söka asyl är en mänsklig rättighet":

"I den pågående debatten om volymer i invandringen har det pratats förvånansvärt lite om en grundläggande omständighet. Nämligen att det inte går att göra större förändringar utan att bryta mot internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till."   

När man läser "förvånansvärt lite", ställer man sig frågan hur mycket Oisin Cantwell hade förväntat sig, eller skulle ha nöjt sig med. Jag kan inte vara den ende som har hört oändligt mycket om dessa berömda "internationella konventioner", som av någon märklig anledning är utformade på ett sådant sätt att just Sverige lyckas bli EUs specielle mästare. Cantwell fortsätter:

"Migrationsverket höjde för ett par veckor sedan prognosen över antalet asylsökande nästa år: Samhället behöver ha beredskap för att ta emot mellan 80 000 och 105 000 människor på flykt.
Det har resulterat i ett lika högljutt som trassligt gräl på ett antal ledarsidor. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Dagens Industri har på olika sätt velat diskutera volymfrågan i migrationspolitiken."

Ja, det är förstås alldeles fruktansvärt att något sådant kan ske, när minsta barn vet att just volym är det som aldrig får diskuteras. Man får diskutera hur vi kan motverka segregationen, förbättra mottagandet och förbättra integrationen, men volymfrågan hör hemma i de där grumliga vattnen vi har hört talas om.

Sedan skulle jag inte påstå att det förekom något trassligt gräl på ett antal ledarsidor. Snarare var det ett par krönikörer som för en gångs skull vågade närma sig problematiken kring de siffror som Cantwell nämner ovan. Bland dessa tycker jag att Anna Dahlberg, som ofta, tillhörde de bättre, när hon skrev om hur "Vänstern har bara drömmar att erbjuda":

"Karin Pettersson bidrar i sin krönika med följande integrationsrecept: "Vi måste ordna bostäder, arbete och utbildning." Det är bara den där lilla detaljen "hur" som förblir obesvarad.
Det duger inte. Vänsterdebattörer är de första att döma ut en diskussion om nivån på asylmottagandet och de sista att komma med egna integrationsförslag. Det enda som serveras är drömmar om en bättre värld."


Anna Dahlberg

Oisin Cantwells huvudpoäng är alltså att Sveriges extremt stora inflöde kommer från asylrätten:

"Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Sverige har anslutit sig till FN:s flyktingkonvention, som definierar en flykting som en person som förföljs på grund av nationalitet, religion, politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp."

"Den höjda prognosen är en konsekvens av eländet i världen. Inte sedan andra världskriget har antalet människor på flykt varit så högt som nu. Orsaken är framförallt krig och konflikter."

Man kan hålla med om att asyl är en mänsklig rättighet och så vidare, men det är exempelvis ingen självklarhet att alla får permanent uppehållstillstånd, eller att man skapar fri invandring från hela länder. Det är sådant som Sverige håller på med och som förklarar varför vi också leder all sådan statistik. Svenska politiker säger då gärna att "vi visar vägen", i väntan på att de andra länderna ska "ta sitt ansvar". Problemet är bara att man knappast visar vägen om ingen följer. Sverige sänder helt enkelt ut signaler om vart man ska söka sig, exempelvis för att få stanna permanent eller få med sig släkten. Denna signalpolitik är Oisin Cantwell medveten om, men avslutar med:

"Det finns dock en bred politisk majoritet för nuvarande synsätt. Att riva upp reglerna är med andra ord inte aktuellt. Den som vill diskutera volymer fram och tillbaka bör med andra ord vara medveten om att det inte finns möjligheter till större förändringar."

Personligen är jag övertygad om att volymerna kommer att förändras på det ena eller andra sättet. Antingen skapar vi en politisk förändring, eller så väntar vi till att en total samhällskollaps gör vårt land oattraktivt som destination.





6 kommentarer:

  1. Det räcker att Sverige tillämpar kvotflyktingsystemet, agerar enligt Dublinförordningen, och ser till att gränspolisen håller sig till gällande, restriktiva lagar och bestämmelser, dvs ID-kontroll, fingeravtryck, annars bye-bye. Samt att skandalösa Migrationsverket fråntas all rätt att bevilja PUT och favorisera bedragare från prioriterade Mena-länder. Läs Merith Wagers blogg, där finns alla missförhållanden beskrivna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte detta räcka, så inför försörjningsplikt för anhöriginvandrare, språkkunskapskrav för medborgarskap, automatisk utvisning vid brottslighet och att alla uppehållstillstånd är tillfälliga.

      Radera
  2. Min egen dröm är att lämna detta skämt till land och på behörigt avstånd skrattande betrakta dess sönderfall. Jag ska skratta, och skratta, och skratta, och .....

    SvaraRadera
  3. Nånting jag funderar på är varför vi inte tar emot flyktningar från Östra Ukraina?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just ja, vi kan ju misslyckas och få hit några Ryssvänliga, glömde det.

      Radera
    2. kanske dessa väljer Ryssland?

      Radera