lördag 20 december 2014
Marine Le Pen till attack mot Junckers återhämtningsplan
I förrgår godkände Europeiska Rådet Jean-Claude Junckers plan att satsa 315 miljarder euro för att stimulera unionens tillväxt. Dagen innan fick Europaparlamentet tillfälle att diskutera paketet och Marine Le Pen kritiserade då detta i starka ordalag. Hennes inlägg bemöttes också av en märklig fråga från tyska De Grönas Rebecca Harms angående det lån Front National erhållit från ryska First Czech-Russian Bank. Lånet ifråga omfattade dock nio miljoner euro och inte de 40 miljoner som Harms talade om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FN får inte låna från någon fransk bank. Ändå var FN störst i senaste opinionsundersökningen. Det tycks vara så att bankeliten inte är på samma planhalva som folket, Något att fundera på.
SvaraRaderaVi lever i en farlig värld då 100% av näringslivet och facket, politiker och akademiker stöder en politik som går ut på att byta ut ursprungsbefolkningen. Att Front National inte får låna en cent i Frankrike visar hur farligt nära vi är "the point of no return".
RaderaDärför är det så viktigt att sidor som denna finns och avslöjar dessa vidrigheter för folket. Bra att du lyfter fram det, Tobbe. Svenska folket måste få veta att ett helt lands näringsliv bojkottar 30% av befolkningen.
gillar faktiskt den aggressiva tonen i debatten blir lite mer fjong då. tyskan såg ju klart störd ut och håller nog käft ett tag :)
SvaraRaderaHar studerat den här frågan med bankeliten under det senaste halvåret. Bankeliten älskar att "låna ut" pengar till staten, EU, USAs federala regering etc, Dessa lån kostar dem ingenting eftersom detta är nyupptryckta sedlar som de trycker upp från tunn luft. Däremot snärjer dessa lån regeringarna och dess folk ytterligare genom dess allt större "skuld" till bankeliten. Detta är en del i kampen mot det nationella självbestämmandet och för "En Ny Världsordning". Därför älskar bankeliten krig och konflikter i alla former och står i hemlighet bakom det mesta sådant som händer i världen idag (det ökar lönebehovet hos båda sidor i konflikten), Syrien, Ukraina etc. Detsamma gäller t.ex. lån till U-länder, som är statligt garanterade och håller bankeliten skadelös om det inte återbetalas, men snärjer skattebetalarna.
SvaraRadera/Gunnar B.
Jag skall ge ett enda exempel på min tes: Mexiko.
SvaraRadera1982 hade de en statsskuld på 85 miljarder dollar som de inte längre kunde betala räntor på. Federal Reserve i USA ordnade 4,5 miljarder dollars lån genom att trycka upp 2,7 miljarder dollar från luften. Bankerna accepterade då amorteringsfritt och endast räntebetalningar under några år. Men några år senare hade man samma problem. Denna gång accepterade man att skjuta på betalning av ett 29 miljarder dollar lån och gav istället ett nytt lån på 20 miljarder dollar för att ersätta en del gamla lån.
Kan man gissa vad som hände härnäst ?
Paul Volcker, USA, bytte ut 600 miljoner USA dollar mot 600 miljoner värdelösa mexikanska pesos (kallas ”currency swap”), som de lovade återlösa, men aldrog gjorde.
Viktigt ! Detta gjordes i hemlighet och direkt av Federal Reserve utan kongressens godkännande eller ens deras vetskap.
Detta fungerade inte (förstås!) - nu gjorde man istället något som kallas ”debt swap”,
Mexico använde 492 miljoner US dollar (som huvudsakligen kom från Internationella Valutafonden, IMF) för att köpa statsobligationer av USA. Dessa 492 miljoner skulle efter 20 år vara värda 3,7 miljarder dollar vid inlösning.
Sedan vände de sig till banker som tidigare hade köpt deras egna statsobligationer (i praktiken värdelösa statsobligationer, eftersom de aldrig skulle kunna lösa in dem) och ville lösa in dem mot de nya som de fått från IMF i förhållandet 140 miljoner mexikansk stasobligationsskuld mot 100 miljoner statsobligationer från USA. ”How about that ?”
Det är klart att bankerna ville det. (Amerikanska skattebetalare fick betala merparten). Så kunde bankerna fortsätta stadigt få in ränta.
Följande år reste utrikesminister James Baker och finansminister Nicholas Brady (båda medlemmar av det privata Council of Foreign Relations, CFR, som är en av det hemliga ”The Networks” frontorganisationer) till Mexiko för att fasa in IMF som slutlig garant. (Bilderberggruppen är en annan frontorganisation)
IMF gav 3,5 miljarder dollar som senare blev 7,5 miljarder dollar och Världsbanken 1,5 miljarder dollar medan bankerna skrev ner sina tidigare skulder med en tredjedel. Betalningarna garanterades nu av USA och Japan (dvs. skattebetalarna).
Problemen fortsatte: 1994 kunde man inte heller betala sina räntor. Bill Clinton fick precis i början av sin första presidentperiod (11 januari) kongressen att garantera nya lån på 40 miljarder dollar. Den nye finansministern Robert Rubin (också medlem i CFR) uttalade sig på detta sätt: ’Enligt allas bedömning inklusive Ordförande Alan Greenspan (också medlem i CFR) är sannolikheten att skulderna kommer att betalas (av Mexiko) extremt hög.’
Mexikanska statobligationer för 17 miljarder dollar skulle gå ut inom 60 dagar och 4 miljarder dollar av detta gick ut den 1 februari. Vem skulle betala bankerna ? Detta kunde inte vänta och Bill Clinton tog saken i egna händer (utan kongressens medgivande) och beviljade 31 januari en 50 miljarder dollar statlig garanti för ett sådant lån, 20 miljarder dollar från US Exchange Stabilization Fund, 17,8 miljarder dollar från IMF, 10 miljarder dollar från Bank of International Settlements och 3 miljarder dollar från kommersiella banker.
Det vimlar av sådana här historier.
I tidigt 1980-tal var 3:dje världens länder skyldiga mer än 3/4 triljon dollar, idag mer än 2 triljoner. Överallt finner vi samma spel och samma spelare.
Det är i detta perspektiv man skall se EU:s ”stimulanspaket”. Detta är inte alls till för att ”stimulera” ekonomin utan för att snärja Europas folk och göra dem till slavar under bankeliten.
/Gunnar B.