...och Stefan Löfven måste förstås uttala sig

Ytterligare ett av Stefan Löfvens oroväckande drag har blivit än tydligare under de senaste dagarna. Uppenbarligen tycker han att det är hans uppgift att kommentera alla möjliga händelser som medierna väljer att lyfta fram och svara varje gång dessa medier ställer en fråga som grundar sig i deras egna artiklar. Möjligen gäller detta särskilt SD, eftersom vi får klart färre besked när det handlar om till exempel Mona Sahlin eller Miljöpartiet, ämnen där hans åsikt faktiskt har relevans och vi kan begära någon sorts besked.

Idag har tydligen gamla kontakter mellan en före detta chefredaktör och SD slagit ned som en bomb i medievärlden och följaktligen måste även Stefan Löfven tillfrågas. Låt oss, för att maximera upplevelsen, se dessa uttalanden med bild:

"Den typen av kontakter". Vi kan nog misstänka att övriga partiers företrädare har alla möjliga kontakter med medierna, även om inte ens mediefigurers kontakter med Vänsterpartiet skulle lyftas fram som något problematiskt. Jag tycker också att det är oerhört fånigt att i Löfvens ställning använda ordet "borgarna", ett nedsättande uttryck som han kan lämna åt personer som Göran Greider.

Resonemanget kring allianspartiernas eventuella beroende av Sverigedemokraterna är oerhört förljuget. Löfvens rödgröna regering samlar ett mycket mindre stöd än vad de fyra allianspartierna gör. I Sifos väljarundersökning från maj får Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans 30,6 procent, 38,5 om Vänsterpartiet räknas in, medan Alliansen får 42,2 procent. Om Sverige nu ska styras av dessa svaga minoritetsregeringar, med decemberöverenskommelser och liknande för att täcka över glappet, skulle Alliansen kunna göra det lika gärna som De rödgröna. Vi ska dessutom komma ihåg att Stefan Löfven själv vägrade att före valet 2014 ge besked om med vilka han avsåg att samarbeta. Att han nu avkräver Alliansen detta är ett stort hyckleri.

Detta sagt, skulle även jag vilja se ett besked från Alliansen, och då i form av tummen upp för samarbete med Sverigedemokraterna. Till skillnad från Löfven, avböjer Liberalernas partiledare Jan Björklund att kommentera denna marginella "händelse", men partiets presschef bjuder på det sedvanliga tramset:

"Det är välkänt att Liberalerna vill återta makten tillsammans med Alliansen, men inte med stöd av Sverigedemokraterna."

Ni kommer aldrig att få någon majoritet, så då får ni gärna redan nu deklarera att ni vill ha en ny decemberöverenskommelse och låta väljarna bedöma er demokratisyn. Annars sitter ni där i er minoritet och får nervöst invänta Sverigedemokraternas besked vid varje omröstning. Visst skulle man kunna inleda ett samarbete först efter valet 2018, men det är något ohederligt och kan komma att skapa sin egen problematik. 

Stefan Löfven befinner sig i en besvärlig situation, vilket förstås i grunden beror på att han inte var lämplig från första början. Trots att han saknar kunskaper, intellekt och verbal förmåga, kräver statsministerrollen att han gör vissa uttalanden. Då blir det som det blir. När han var nyvald ordförande för Socialdemokraterna bestod hans taktik i att hålla sig undan, vilket verkade fungera. Så länge som han var tyst intalade sig varje socialdemokrat att han nog var en kompetent person, och både hans personliga förtroendesiffror och Socialdemokraternas opinionssiffror låg klart högre än idag.

Tyvärr kräver hans roll att han gör vissa framträdanden, men han behöver inte uttala sig om Sverigedemokraterna var och varannan dag. Hans tid och kapacitet borde vara fyllda till bristningsgränsen med att hantera regeringens många problem.