söndag 19 juni 2016

Amanda Svensson poserar vidare


Amanda Svensson, som står för allt
gott här i världen.


Jag underskattade uppenbarligen i vilken grad mordet på en i Sverige helt okänd brittisk parlamentsledamot skulle utnyttjas av fina mediemänniskor i vårt land. Tydligen var allt som de nu har lyckats leta upp att Jo Cox stod för rätt och riktigt rent objektivt, och sammanfaller också med allt som dessa människor också tycker. Det svenska medieetablissemanget har lyckats göra sig självt till ett lika stort offer, även när gärningsmannen är muslimska invandrares avkomma som svär trohet till IS, alltså precis en sådan person som de annars vurmar för.

Det är idag dags för kulturpersonen Amanda Svensson att fantisera kring den senaste tidens mord i Expressen. Redan de första raderna är något förljugna:

"De två våldsattackerna liknar varandra på många sätt. I båda fall riktades våldet mot det öppna, demokratiska, fria och jämlika samhället."

Nej, attacken i Orlando och mordet i Birstall liknar varandra inte alls. I det ena fallet var målet att döda så många okända människor som möjligt, på grund av deras sexuella läggning, i det andra var målet en särskild person, sannolikt av politiska skäl. Inte heller var dåden, även om det alltid är en populär floskel, riktade mot "det öppna, demokratiska, fria och jämlika samhället". I det ena fallet riktades våldet mot homosexuella, i det andra mot en viss politiker. Det kan ju tilläggas att många homosexuella nu störs av allmänna beskrivningar om "det öppna samhället", eftersom de menar att det måste poängteras att just de var måltavlan. Amanda Svenssons huvudpoäng ska ungefär vara att den så kallade ensamme gärningsmannen måste ses som en del av stämningarna i samhället, men hon lyckas inte låta bli att sväva ut i redan utnötta lögner:

"Den ensamma galningen är i båda dessa fall möjligen ensam som gärningsman, men är inte framsprungen ur intet, är ingen spontan mutation - han är den naturliga slutprodukten av ett nymornat förakt för humanism och öppenhet, toppen av ett anti-demokratiskt isberg som förenar Islamiska staten med brittiska ultranationalister."

Återigen, dådet i Orlando hade mycket lite med "öppenhet" att göra, och än mindre med förakt för demokratin. Hur vansinnig jämförelsen mellan IS och patriotiska partier är, tittade vi på i det förra inlägget. Det finns nu ingen gräns för hur fantastisk den nya och okända ledamoten Jo Cox var:

"Jo Cox var en politiker som britterna kunde vara stolta över. Hon stod upp för öppenhet och demokrati, var närvarande i debatten och tillgänglig för sina väljare. Hon slogs för alla människors lika värde, för kvinnors rättigheter, flyktingars rätt till skydd och för fred. Som politiker var hon beundransvärd, men hon var verksam i ett politiskt klimat som under loppet av folkomröstningskampanjen hårdnat till näst intill outhärdlighet."

Amanda Svenssons text är inte lång, men om man spelade floskelbingo skulle brickan snabbt fyllas. Mot allt det där ljusa som tydligen förkroppsligades av Jo Cox, finns förstås allt det där andra, mörka:

"Krafter från höger har trummat fram inte bara en rädsla för invandrare och flyktingar, för samarbete och öppenhet, utan också ett politikerförakt av stora mått. I det är Storbritannien förstås inte ensamma: också Donald Trumps framgångar i USA är ett uttryck för samma etablissemangshat. När också vanliga människor lyssnar till populisters rädsloargument, hur kan vi då förvånas när också våldsamma extremister som Omar Mateen och Thomas Mair gör det?"

Mycket fult, Amanda. Vi förstår att det för människor av er sort alltid är lockande att se er själva som bärarna av allt som är fint, men det går dessvärre inte ihop. Omar Mateen, självmordsbombaren i Stockholm, gärningsmännen i Bryssel, Paris, Madrid, London och så vidare, ligger på ditt konto, Amanda. Att Omar Mateen skulle ha inspirerats av Donald Trump är inte särskilt sannolikt, särskilt inte eftersom han, så vitt jag vet, inte har attackerat homosexuella. Texten spårar ur allt mer ju närmare slutet vi kommer:

"En annan, betydligt ljusare slutsats man kan dra från den gångna veckan och bära med sig in i framtiden är det här: De här attentatsmännen har riktat in sig på mål som symboliserar allting som är stort och vackert i det fria, demokratiska samhället. Den okuvliga, gränslösa kärleken mellan människor, jämlikheten, dansen, glädjen. Samtalet, mötet, den pragmatiska arbetsviljan, förbättrarivern. Tålamodet. Toleransen. Argumentationen."

Texter av detta slag, och individer som Amanda Svensson, visar i själva verket på ett tydligt sätt varifrån polariseringen kommer. Själva står de i alla lägen för allt som är "stort, vackert och fritt", medan alla övriga följaktligen står för motsatsen. Tänk om verkligheten är mer komplex än så, och att er hållning samtidigt medför det som ni säger er vara emot?




Brittiske predikanten Anjem Choudary


Man kan förstås plädera för en enorm invandring, men då får man också stå upp för att man accepterar allt elände som följer i dess spår, i stället för att försöka skyffla över ansvaret på precis de människor som varnar för just detta. En stor, huvudsakligen muslimsk, invandring kommer att utmana "den gränslösa kärleken mellan människor", "jämlikheten", "den pragmatiska arbetsviljan", "tålamodet" och "toleransen". Det är ditt ansvar, Amanda Svensson, och inte Donald Trumps.

I ett tidigare inlägg berättade Amanda Svensson hur hon, i sin oändliga godhet, skämdes när hon flyttade till Storbritannien, eftersom det skulle vara besvärligare för många andra migranter. Hon kände också att Sverige nu behövde goda människor som hon själv och hon oroade sig bland annat för att det i ett framtida Sverige inte skulle finnas några moskéer, alltså just den typen av byggnader som Omar Mateen besökte innan sitt dåd. Tror hon att det i dessa predikas acceptans för homosexuella, jämställdhet och all den fina liberala öppenheten hon står för? Som jag har sagt många gånger förr, är det få människor som stör mig lika mycket som de som vill stå för allt som anses fint, hur omöjligt det än är att kombinera de olika elementen i denna godhet.

Att personer som Amanda Svensson skulle ta ansvar för sina hållningars konsekvenser är kanske för mycket begärt, men det skulle vara välkommet om debatten befriades från infantila resonemang om "mörka krafter" och "kalla vindar". Dessa idiotiska begrepp kan vi lika gärna vända mot er sida.




8 kommentarer:

  1.  "I båda fall riktades våldet mot det öppna, demokratiska, fria och jämlika samhället."

    Ja, nu måste vi alla ställa upp på på det och tillsammans högljutt sjunga "we shall overcome"! En fanatisk muslims massmördande av bögar och flator i USA är ett allvarligt hot mot alla homsexuellas rätt att träffas, sätta på varann, leva tillsammans och att gifta sig både i USA och resten av världen!!! Hela Pride-tågets offentliga sexorgier kanske är i fara...!
    Och mordet på Jo Cox är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten, demonstrationsfriheten, åsiktsfriheten, icke-statlig fri media. Fria fackföreningar ligger säkert också väldigt illa till, i alla fall på lång sikt. Likaså jämlikheten mellan könen och mellan samhällsklasser (vilken vi i Sverige förlorade redan på 90-talet).
    Både muslimen i USA och den brittiske mördaren var naturligtvis ute efter att avskaffa alla ovan nämnda friheter (+ några till som vi ännu inte känner till), krossa demokratin och införa diktatur och utplåna alla sorts jämlikheter.
    Att den ena var muslim och hämtade sin inspiration från en viss "helig" skrift och den andre var patriotisk britt som hämtade sin ispiration från ett helt annat håll har naturligtvis ingenting alls med saken att göra...

    SvaraRadera
  2. "Jo Cox var en politiker som britterna kunde vara stolta över. Hon stod upp för öppenhet och demokrati..." och bla... bla...bla...

    Jag är övertygad om att Amanda Svensson knappt kände till Jo Cox innan hon blev mördad men nu har hon säkert läst på så att hon kan skriva en vacker dödsruna över henne. Det är en tragisk händelse men det var trots allt inte Hillary Clinton eller Angela Merkel som blev mördad.
    Sådana här helgonförklaringar tror jag beror på att människor har mist sin tro och behöver fylla tomrummet med nya helgon, madonnor och messiasgestalter.

    Amanda Svenssons vanföreställning om att högern har framkallat politikerförakt är trams framsprunget ur hennes egen högst subjektiva önskan att det vore så enkelt. Redan på 70-talet hyste hela vänstern ett genuint politikerförakt och man talade om "det kapitalistiska systemet" och att politikerna var de stora kapitalägarnas springpojkar och polisen dess knektar (ramsan "Palme och Geijer -kapitalets lakejer" är ett exempel). 
    Och vem är det lilla Amanda tror det är som hyser "rädsla för invandrare och flyktingar". Det kanske är rädsla för de fascistiska och religiöst fanatiska värderingar som dessa invandrarecoch tilk 75 falska flyktingar bär med sig som framkalkar rädsla.
    Och högens motstånd till "samarbete och öppenhet" beror på att inte alla upplever EU-byråkraterna som pålitliga samarbetspartners utan snarare som partipamparna som brukade stå i Kreml och stolt se på när den väldiga sovjetiska armén och imponerande pansarvapen och kanoner paraderade förbi. EU visar lika lite respekt för folk och länder som vill folkomrösta om EU som Sovjet visade ungrarna 1956 och tjeckerna 1968...
    Är det "samarbete och öppenhet"..???

    SvaraRadera
  3. Ja, det är så man baxnar. Bland mycket annat har nu också attentatsmännen "riktat in sig på dansen"!!

    SvaraRadera
  4. " I ett tidigare inlägg berättade Amanda Svensson hur hon, i sin oändliga godhet, skämdes när hon flyttade till Storbritannien, eftersom det skulle vara besvärligare för många andra migranter"

    Ja, vem minns inte den löjeväckande och tragikomiska artikeln av lilla Amanda som ville vara så stor att hon trodde att hennes frånvaro från Sverige skulle bli katastrofal för att hon kanske skulle missa ett extraval och barnsliga funderingar som "jag hade kunnat stanna och kavla upp ärmarna. Kanske gått med i ett parti. Kanske gjort ditten, kanske gjort datten. Kanske tagit debatten". 

    Strax efteråt skrev Rolf Hillegren en satirisk och rolig artikel på Avpixlat med rubriken "Amanda lämnar landet!"
    Ingressen är helskön:" Åtskilliga svenskar flyttar från Sverige varje år för längre eller kortare tid. Detta är sällan en sensation i det enskilda fallet. Men det finns undantag. Amanda Svensson ska flytta till London och detta anser Expressen uppenbarligen vara något som bör delges läsarna".

    Det låter som om drottning Silvia beslutat sig för att flytta hem till släkten i Tyskland och inte längre kan eller har tid med att representera Sverige i olika offentliga sammanhang.

    Trots allt så står man nästan i tacksamhetsskuld till sådana uppenbart självälskande godhetsknarkare och narcissister som Amanda Svensson. När de så tydligt poserar med sin inbillade godhet som om de vore notoriska blottare blir det så tydligt vad för sorts komplex hela den antirasistiska rörelsen lider av.
    De blir ofta tragikomiska och som lilla Amanda tar i när hon ska helgonförklara den för de flesta svenskar helt okända politikern Jo Cox. Hon verkar inte tillhöra en av de vassaste knivarna i lådan - inte ens på Expressen...!

    SvaraRadera
  5. Godhetssåsen kryllar av ologiska känslofruntimmer, kan ingen täppa till näbben på detta härke?

    SvaraRadera
  6. Den här typen av storvulen retorik, tror jag, bottnar i skamkänslor över hur lite personen rent konkret gör. Det kostar inte mycket att bre på och skriva storvulet om att slå vakt om "humanism, demokrati och det fria samhället". Beteendet innehåller också som ni andra skriver moment av självförhärligande.

    Det är dock på det viset med dessa skribenter i medierna att de beter sig som en lärare som ogärna kuggar sina elever. Visst blir många elever glada åt att inte kuggas på ett prov. Men långsiktigt undergrävs en persons möjligheter till självförsörjning om det aldrig ställs några krav på honom eller henne. Människor som inte kan förmå sig att kritisera uppenbara brister i samhället för att den kritiken riskerar att drabba "svaga grupper" gör i själva verket dessa grupper och samhället en stor otjänst.

    Idag lever vi en tid där blomsterspråket står högt i kurs och där verklighetsförnekande anses moraliskt föredömligt. Det är fult att tala sanning och fint att ljuga om man ljuger i goda syften. Det är det som stör mig med alla dessa texter. Texterna består i huvudsak av en massa vackra lögner. Därför är summan av deras bidrag till samhällsdebatten att de bidrar till att öka förljugenheten.

    Om två veckor är det här överspelat. De goda drar då sin lans och rider istället till storms mot någon annan orättvisa som de identifierat. Men deras vackra ord ändrar inte på någonting utan istället fortsätter samhället sin utförslöpa mot ett sämre tillstånd än tidigare.

    Skälet till det är att samhället är i grunden skadat och satt i obalans. Att försöka gå till roten och få rätsida på detta är dock inget som vår tjattrande klass vill göra. Istället fortsätter den att skriva fram fler och fler menlösa texter som något slags terapi för skribenten själv och dennes läsare som är av samma slag som skribenten.

    SvaraRadera
  7. Vad skönt att jag äntligen fick någon form av förklaring till varför jag det senaste året upplevt ett malande obehag och en känsla av ett ruvande, kulturellt mörker ända in i själen. Nu vet jag varför jag vissa nätter vaknat med frossbrytningar för att nästa natt vakna upp med hjärtklappning, inlindad i svettiga lakan. Jag har fått förklaringen till mitt aparta känsloläge; Amanda har lämnat Sverige. Mvh Magdalena Bengtsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan avlämna ett lugnande och glädjande besked: Amanda är med stor sannolikhet tillbaka i Sverige. Det var i januari 2015 hon lämnade oss till vårt hårda öde och hennes Englandsvistelse skulle bara vara tillfällig. Blotta tanken på att Amanda förmodligen är tillbaka i Sverige gör luften lättare att andas för vi behöver en antirasistisk Jeanne d’Arc som håller gränserna vidöppna för spännande jihadister, muslimska hatpredikaner och kvinnoskändare som introducerar oss i den spännande sportgrenar från Mellanöstern som taharush, överraskingssex, hopp från balkong och carbeque. Tråkmånsar som Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder m.fl. SD:are som vill att Sverige ska vara ett fredligt, sammanhållet och fridfullt samhälle kan slänga sig i väggen när lilla Amanda drar sin värja och fajtas för ett öppet och spännande samhälle.

      Radera